Amplitudmodulation (AM)

Vid amplitudmodulation (AM) moduleras en modulerande signal, t. ex. en talsignal, på bärvågen genom att amplituden ändras. Bärvågens frekvens påverkas inte vid AM utan förblir oförändrad.

Det enklaste och samtidigt mest extrema fallet har vi redan lärt känna med överföring av morsetecken med Continuous Wave (CW). Att slå på och av bärvågen i takt med att morsenyckeln används kan också beskrivas som ett växlande mellan minimal och maximal amplitud.

För att modulera en talsignal med AM utnyttjas också området mellan minimal och maximal amplitud. I vattenfallsdiagrammet i figur INSTEG-5.4.1 ser vi en amplitudmodulerad talsignal. I mitten syns tydligt bärvågen som en smal linje med konstant frekvens. Till vänster och höger om bärvågen syns dock också något, trots att bärvågens frekvens inte alls har påverkats!

1) Kort beskrivning: Diagram som återger tidsförloppet för en AM-signal.
2) Utförlig beskrivning: Diagrammet har rubriken ”AM” och återger tidsförloppet för en AM-signal. I mitten löper en vertikal axel som är märkt ”f_t” nedtill. Till vänster och höger om den finns märkningarna ”f_t – 5 kHz” respektive ”f_t + 5 kHz”. På bildens vänstra sida finns markeringar för ett tidsförlopp till ”0 s” (överst), ”30 s” (i mitten) och ”60 s” (nederst). I själva diagramområdet syns, utgående från mittaxeln, horisontella vita linjer av olika längd.
Figur INSTEG-5.4.1: Signal från en AM-rundradiosändare (tal / musik)

Den oväntade effekten uppstår eftersom bärvågens form ändras när amplituden ändras, så att den inte längre är en ren sinussvängning. De extra frekvenserna kallar vi sidband. I dem finns den överförda informationen, alltså t. ex. talet. I figur INSTEG-5.4.2 ser vi en vanlig symbolisk bild av AM med bärvågen i mitten och de två sidbanden till vänster och höger om den.

1) Kort beskrivning: Diagram med en horisontell axel ”f”, en vertikal, obetecknad axel, en vertikal linje vid ”f_T” och två symmetriska, takformade områden till vänster och höger om den.

2) Utförlig beskrivning: Ett koordinatsystem har en horisontell axel med beteckningen ”f” och en närmare obestämd vertikal axel. På baslinjen är en vertikal linje inritad vid ”f_T”. Till vänster om den finns två vertikala linjer – en längre och till vänster om den en kortare. Båda börjar på baslinjen och deras ändar är förbundna med varandra. Spegelbildligt mot den vertikala linjen vid ”f_T” finns på andra sidan två vertikala linjer – en längre och till höger om den en kortare. Även här är ändarna förbundna med varandra. I mitten av den avbildade kurvformen står under den horisontella axeln beteckningen ”f_T”. Inga andra skalor, tal eller rutnätslinjer finns.
Figur INSTEG-5.4.2: Symbolisk bild av en amplitudmodulerad signal med bärvåg och sidband

Varför uppstår extra frekvenser bredvid bärvågen vid AM? Det kan förklaras om man förstår vad som egentligen visas i ett amplitudspektrum eller vattenfallsdiagram: För varje frekvens visas hur stor amplituden är. Mer exakt visas, för alla tänkbara sinussvängningar med olika frekvenser, hur stark deras amplitud är. Om visningen alltså slår ut vid t. ex. $\qty{144,3}{\mega\hertz}$ mäts en ren sinussvängning med frekvensen $\qty{144,3}{\mega\hertz}$. Slår visningen däremot ut samtidigt vid t. ex. $\qty{144,300}{\mega\hertz}$ och vid $\qty{144,301}{\mega\hertz}$ har två sinussvängningar mätts.

Med den kunskapen kan vi titta på AM-sändningen i vattenfallsdiagrammet igen. Nu ser vi att många olika frekvenser mellan $\qty{144,250}{\mega\hertz}$ och $\qty{144,350}{\mega\hertz}$ förekommer med olika amplitud. Det går alltså att mäta många olika sinussvängningar samtidigt.

1) Kort beskrivning: Diagram med en horisontell axel ”t” och en vertikal axel ”U”; tre sinuskurvor i olika färger och med olika antal maxima och minima.
2) Utförlig beskrivning: Ett koordinatsystem har en horisontell axel märkt ”t” och en vertikal axel märkt ”U”. Tre sinuskurvor i olika färger startar i origo och löper från vänster till höger kring nollinjen. En röd kurva stiger till ett maximum, faller till ett minimum och når ungefär i diagrammets mitt åter skärningspunkten med nollinjen och därmed slutet på det första varvet. En grön linje är något mer hoptryckt och når denna skärningspunkt efter ett och ett halvt varv. En blå kurva har dubbelt så många varv som den röda linjen. Efter den gemensamma skärningspunkten i mitten fortsätter alla tre kurvorna åt höger till bildkanten.
Figur INSTEG-5.4.3: Flera sinussvängningar med olika frekvens

Frågan som återstår är varför en enda sinussvängning, som man deformerar genom modulation, plötsligt blir flera sinussvängningar. För att besvara det tittar vi på det åt andra hållet. Om man har flera sinussvängningar med olika frekvens och summerar dem uppstår en ”deformerad” svängning!

1) Kort beskrivning: Diagram med en horisontell axel ”t” och en vertikal axel ”U”; en rödritad kurva med oregelbundet förlopp kring nollinjen.
2) Utförlig beskrivning: Ett koordinatsystem har en horisontell axel märkt ”t” och en vertikal axel märkt ”U”. En rödritad kurva startar i origo och löper från vänster till höger med oregelbundet förlopp kring nollinjen.
Figur INSTEG-5.4.4: Summan av flera sinussvängningar med olika frekvens

Det är helt enkelt två olika sätt att se på saken. Man kan antingen se det som en deformerad svängning eller som en summa av flera sinussvängningar. Och det är anledningen till att en ändring av bärvågens amplitud gör att man ser fler frekvenser bredvid bärvågen i vattenfallsdiagrammet.

Förresten är den bandbredd som AM upptar dubbelt så stor som den högsta frekvensen i den modulerande signalen. I vårt exempel från föregående avsnitt var den högsta frekvensen $\qty{2700}{\hertz}$. En AM-sändning av den signalen skulle därför uppta en bandbredd på $\qty{5400}{\hertz}$.


Fortsätt till nästa avsnitt: Enkelsidbandsmodulation (SSB)