Vi har lärt oss att det vid amplitudmodulation finns två sidband utöver bärvågen. De kallas undre respektive övre sidband. Som framgår av figur INSTEG-5.5.1 ligger det ”undre sidbandet” i frekvens under bärvågen och det ”övre sidbandet” över den. På engelska säger man ”lower sideband” (LSB) för det undre och ”upper sideband” (USB) för det övre sidbandet.
Den vanliga förkortningen USB står inte för det undre sidbandet utan, enligt den engelska beteckningen, för det övre sidbandet (upper sideband)!
Anmärkningsvärt är att hela informationen i den modulerande signalen finns i sidbanden, och dessutom identiskt speglad i det undre och det övre sidbandet. Själva bärvågen innehåller ingen information alls! Det räcker alltså egentligen att sända ett sidband och avstå från bärvågen och det andra sidbandet. Precis så görs det vid enkelsidbandsmodulation, som oftast kallas med den engelska beteckningen single-sideband modulation, förkortat SSB. Tekniskt kan det till exempel realiseras genom att bärvågen undertrycks under moduleringen och det önskade sidbandet filtreras fram.
Fördelen med SSB är att ingen sändareffekt ”slösas” på den egentligen överflödiga bärvågen och det andra sidbandet. I stället kan hela sändareffekten användas för att överföra information.
Beroende på vilket sidband som sänds kallas överföringsmetoden LSB eller USB. Vid LSB sänds bara det undre sidbandet och vid USB bara det övre sidbandet. Valet av sidband görs på transceivern.
Vid SSB sker i talpauser i stort sett ingen utsändning alls, eftersom bärvågen ju är undertryckt. Den bandbredd som SSB upptar motsvarar bandbredden hos den pålagda signalen. I exemplen för SSB i INSTEG-5.5.2 alltså $\qty{2700}{\hertz}$ och därmed något mindre än hälften av AM:s bandbredd.
