Ström- och spänningsmatning II

En mittmatad halvvågsdipol är strömmatad inte bara vid sin grundfrekvens utan också vid udda multiplar av grundfrekvensen, som visas i bild UPPGRADERING-14.20.1. En dipol för $\qty{80}{\meter}$-bandet med grundfrekvensen $\qty{3,5}{\mega\hertz}$ har till exempel ytterligare resonanser ungefär vid $3\cdot\qty{3,5}{\mega\hertz}=\qty{10,5}{\mega\hertz}$ och $5\cdot\qty{3,5}{\mega\hertz}=\qty{17,5}{\mega\hertz}$ och är på dessa frekvenser strömmatad och lågohmig.

Vid jämna multiplar blir det däremot spänningsmatning, eftersom matningspunkten då ligger i en spänningsbuk. För en $\qty{80}{\meter}$-dipol finns vid excitering med $2\cdot\qty{3,5}{\mega\hertz}=\qty{7}{\mega\hertz}$ eller $4\cdot\qty{3,5}{\mega\hertz}=\qty{14}{\mega\hertz}$ ett strömminimum i den mittre matningspunkten och därmed hög impedans. De frekvenserna är därför inte utan vidare användbara med en enkel mittmatad dipol. I avsnittet ”Traps” lär vi oss ett sätt att skapa extra resonanser på just sådana frekvenser.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kortfattat: Fyra skisser ovanpå varandra av en rak, i mitten avbruten ledare med längden ”λ/2” med röda strömkurvor ”I” ovanför för anregningarna ”f”, ”2·f”, ”3·f” och ”4·f”, var och en märkt med ”Ω” och en upp- eller nedåtpil.

Utförlig beskrivning: Allra överst visar en vågrät dubbelpil totallängden med texten ”λ/2” i mitten. Därunder följer raderna märkta ”a.”, ”b.”, ”c.” och ”d.”:
- a.: Svart vågrät linje med smalt mittgap; vid gapet står till höger ”f”, bredvid ”↓ Ω”. Över linjen går en genomgående röd kurva ”I” (texten ”I” uppe till vänster), som en bred båge med största höjd i mitten och nollgenomgångar i båda ändar.
- b.: Samma svarta linje med mittgap; vid gapet står ”2·f” och ”↑ Ω”. Den röda kurvan visar två lika höga halvvågor som möts exakt i gapet (nod i mitten) och går mot noll i ändarna.
- c.: Samma uppställning; vid gapet står ”3·f” och ”↓ Ω”. Den röda kurvan visar tre halvvågor, med ett maximum direkt över gapet och två ytterligare maxima symmetriskt till vänster och höger; i ändarna åter nollgenomgångar.
- d.: Samma uppställning; vid gapet står ”4·f” och ”↑ Ω”. Den röda kurvan visar fyra halvvågor, med en nod i gapet och ytterligare noder jämnt fördelade; ändarna ligger på noll. — Figur UPPGRADERING-14.20.1: Strömfördelningar vid olika grundfrekvenser

Bild UPPGRADERING-14.20.2 visar strömfördelningen för grundfrekvensen $\qty{3,5}{\mega\hertz}$ och dess heltalsmultiplar. Bild UPPGRADERING-14.20.3 visar strömfördelningen för grundfrekvensen och dess udda multiplar. Bilderna visar schematiskt strömfördelningens belopp. Höjden på de visade strömbukarna är bara till för åskådlighetens skull och motsvarar ingen absolut strömstyrka.

Multipelns värde syns direkt på antalet strömbukar: Två strömbukar motsvarar dubbla grundfrekvensen, tre strömbukar tredubbla grundfrekvensen osv.

Tänk dig åter den välkända $\qty{80}{\meter}$-dipolen med en total längd på cirka $\qty{40}{\meter}$. Dess grundfrekvens ligger ungefär vid $\qty{3,5}{\mega\hertz}$. För att bestämma den visade excitationsfrekvensen räcker det därför att räkna strömbukarna och multiplicera med grundfrekvensen $\qty{3,5}{\mega\hertz}$.

TODO — Figur UPPGRADERING-14.20.2: Strömfördelningar för grundfrekvensen $\qty{3,5}{\mega\hertz}$ och heltalsmultiplar

Fortsätt till nästa avsnitt: Traps (spärrkretsdipoler)