Amplitudspektrum och vattenfallsdiagram

Frekvensen på radion ställer man in med ett vred eller med knappar. Ur mottagaren hörs bara stationer som sänder på den inställda frekvensen. Stationer som sänder på högre eller lägre frekvenser hörs inte. Om man vill ta reda på om någon station sänder någonstans måste man långsamt ”vrida över bandet” och lyssna uppmärksamt.

Moderna radioapparater har förutom frekvensvisningen också en visning av ”amplitudspektrum” och ”vattenfallsdiagram”. Med dem kan man med en blick se om fler stationer sänder över eller under den inställda frekvensen och hur starka de är. Båda visningarna visar ett frekvensområde på den vågräta axeln. I bilderna är det en del av $\qty{2}{\meter}$-bandet. I mitten av axeln finns den inställda frekvensen, där en stark mottagen signal syns just nu.

1) Kort beskrivning: Display på en radio med frekvensvisning ”144.315.00”, spektrum- och vattenfallsbild av en stark signal i mitten.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar displayen på en radio mot svart bakgrund. Bland andra texter står frekvensen ”144.315.00” i mitten med stora vita siffror. Därunder syns i blått spektrumet kring den inställda frekvensen, avgränsat av uppgifterna ”–50k” (vänster) och ”+50k” (höger). I mitten finns en smal, hög topp med mindre flanker. Därunder finns ett vattenfallsdiagram på mörkblå bakgrund med ett ljusblått och vitt lodrätt spår under toppen. — Figur INSTEG-2.7.1: Display på en ICOM IC-9700 med frekvensvisning, amplitudspektrum och vattenfallsdiagram. En stark station tas emot.

I amplitudspektrumet (figur INSTEG-2.7.2) är amplituden ovanför axeln högre ju starkare en signal är. Om stationer är aktiva syns de direkt i amplitudspektrumet.

1) Kort beskrivning: Display på en radio med frekvensvisning ”144.315.00”, spektrum- och markerad vattenfallsbild av en stark signal i mitten.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar displayen på en radio mot svart bakgrund. Bland andra texter står frekvensen ”144.315.00” i mitten med stora vita siffror. Därunder syns i blått spektrumet kring den inställda frekvensen, avgränsat av uppgifterna ”–50k” (vänster) och ”+50k” (höger). I mitten finns en smal, hög topp med mindre flanker. Därunder finns ett vattenfallsdiagram på mörkblå bakgrund med ett ljusblått och vitt lodrätt spår under toppen. Spektrumbilden är framhävd, resten av bilden är nedtonad. — Figur INSTEG-2.7.2: Display på en ICOM IC-9700. Amplitudspektrumet är markerat

Vattenfallsdiagrammet (figur INSTEG-2.7.3) visar däremot på den lodräta axeln signalamplitudernas förlopp över tid som färgton och/eller ljusstyrka. Eftersom visningen – som ett vattenfall – långsamt rullar uppifrån och ned kan man bra se när en sändning börjar och när den slutar. Ju färgstarkare och ljusare vattenfallet är, desto starkare är signalen.

Man får inte förväxla amplitudspektrumet med det oscillogram vi redan har lärt känna. Amplitudspektrumet visar på den vågräta axeln, alltså från vänster till höger, amplituderna för olika frekvenser. Man kan alltså se vilka andelar de olika frekvenserna har i den totala signalen. I oscillogrammet visas i stället amplituderna vid olika tidpunkter. Från vänster till höger syns förloppet över tid.

Fortsätt till nästa avsnitt: Frekvensspektrum