Serie- och parallellkoppling av motstånd

Vi stöter ofta på problemet att ett önskat motståndsvärde inte finns i den så kallade ”standardserien” (E-serien) för motstånd. Det kan också vara så att ett motstånd måste omsätta en stor förlusteffekt som inte är möjlig i vanliga enskilda motstånd -- för att nämna bara två exempel. Vi ska nu se hur vi genom serie- eller parallellkoppling av motstånd kan få andra motståndsvärden.

Ur Ohms lag kan vi härleda reglerna för serie- och parallellkoppling av motstånd:

$$U=R \cdot I$$
Den här alternativtexten har ännu inte granskats.
Kort sammanfattning: Kopplingsschema med två motstånd över varandra i en vertikal gren mellan en övre och en nedre ledning; upptill en strömpil ”I” åt höger och vid sidan tre spänningspilar ”U_g”, ”U1” och ”U2” nedåt.
Detaljerad beskrivning: En horisontell ledning löper upptill från vänster till höger och slutar till vänster och höger i små öppna cirklar; ovanför pekar en pil märkt ”I” åt höger. Ungefär i mitten av den övre ledningen finns en fylld knutpunkt, från vilken en lodrät ledning leder nedåt. I denna lodräta ledning ligger först ett rektangulärt ritat motstånd märkt ”R1”. Under det följer ytterligare en fylld knutpunkt, från vilken en kort horisontell ledning leder åt höger till en öppen cirkel. Längre ned i den lodräta ledningen finns ett andra rektangulärt motstånd märkt ”R2”. Vid nedre änden möter den lodräta ledningen en andra horisontell ledning; vid kontaktpunkten finns en fylld knutpunkt, den nedre ledningen slutar till vänster och höger i en öppen cirkel vardera. Till vänster om schemat löper en lång pil uppifrån och ned märkt ”U_g”. Till höger därom står två separata, nedåtriktade pilar: den övre märkt ”U1” i höjd med ”R1” och den nedre märkt ”U2” i höjd med ”R2”. Alla linjer och symboler är svarta på vit bakgrund.
Figur HAREC-9.1.1: Spänningsdelare

Figur HAREC-9.1.1 visar två motstånd $R_1$ och $R_2$ som kopplas efter varandra. De genomflyts av samma ström I. Över motstånden faller då spänningarna

$U_1 = R_1 \cdot I$ och $U_2 = R_2 \cdot I$. Totalspänningen $U_g$ är helt enkelt summan av dessa två spänningar:

$$U_g = U_1 + U_2 = R_{\mathrm{ges}} \cdot {I} = R_1 \cdot I + R_2 \cdot I$$

Nu kan vi beräkna det motstånd som syns mellan de yttre klämmorna: $R_{\mathrm{ges}} = \frac{U_g}{I} = R_1 + R_2$, eftersom strömmen $I$ förkortas bort på båda sidor om ekvationen.

Det fungerar också med fler än två motstånd:

$$R_{\mathrm{ges}} = R_1 + R_2 + R_3 + R_4 + \dots$$

Men hur är det om vi parallellkopplar två motstånd $R_1$ och $R_2$ som i figur HAREC-9.1.2?

Nu ligger samma spänning $U$ över båda motstånden, vilket ger strömmarna

$I_1 = \frac{U}{R_1}$ och $I_2 = \frac{U}{R_2}$

i motstånden.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Kopplingsschema med två lodräta motstånd R1 och R2 som ligger mellan en övre och en undre samlingsskena; upptill är totalströmmen ”I” inritad åt höger, i de två grenarna flyter delströmmarna ”I1” och ”I2” nedåt, bredvid vardera är spänningen ”U” markerad.

Detaljerad beskrivning: Uppe till vänster och nere till vänster finns öppna anslutningsklämmor (små öppna cirklar), förbundna genom en omslutande ledningsdragning: en vågrät övre ledning, en högra lodrät ledning och en vågrät undre ledning. På den övre ledningen står till vänster en pil märkt ”I” som pekar åt höger. Från den övre ledningen går två lodräta avgreningar nedåt till den undre ledningen: till vänster en avgrening med en rektangulär komponentsymbol, märkt ”R1”, bredvid en lång pil nedåt märkt ”U”; under komponenten i samma gren en liten pil nedåt märkt ”I1”. Till höger en andra, likadan avgrening med en rektangulär komponentsymbol, märkt ”R2”, bredvid en pil nedåt med ”U” och under den en pil nedåt med ”I2”. Svarta punkter markerar noderna vid avgreningarna.
Figur HAREC-9.1.2: I denna koppling syns alla spänningar och strömmar.

Strömmen som flyter i den yttre kretsen är summan av dessa två strömmar:

$$I = I_1 + I_2 = \frac{U}{R_1} + \frac{U}{R_2}$$

Vi söker åter ett totalmotstånd $R_{\mathrm{ges}}$, för vilket ska gälla: $I=\frac{U}{R_{\mathrm{ges}}}$ och följaktligen:

$$\dfrac{1}{R_{\mathrm{ges}}} = \dfrac{1}{R_1} + \dfrac{1}{R_2}$$

Inversen av totalmotståndet är alltså summan av de enskilda motståndens inverser. En konsekvens är att man vid parallellkoppling av ett antal lika motstånd helt enkelt delar det enskilda motståndets värde med antalet motstånd.

Också här kan vi göra beräkningen för godtyckligt många parallella motstånd:

$$\dfrac{1}{R_{\mathrm{ges}}} = \dfrac{1}{R_1} + \dfrac{1}{R_2} + \dfrac{1}{R_3} + \dfrac{1}{R_4} + \dots$$

Uttrycket för två parallella motstånd kan vi enligt bråkräkningens regler också skriva som:

$$R_{\mathrm{ges}} = \dfrac{R_1 \cdot R_2}{R_1 + R_2}$$

Vid seriekoppling är totalmotståndet alltid större än det största enskilda motståndet. Vid parallellkoppling är totalmotståndet alltid mindre än det minsta enskilda motståndet.

Se noga till att motstånden som används i beräkningen alltid har samma enheter. Vi rekommenderar att alltid gå över till grundenheten ($\unit{\ohm}$) så långt det går. Kopplar vi till exempel ett $\qty{1}{\kilo\ohm}$- och ett $\qty{10}{\ohm}$-motstånd i serie räknar vi $\qty{1000}{\ohm} + \qty{10}{\ohm} = \qty{1010}{\ohm}$.

Vissa uppgifter innehåller motståndsnät där både serie- och parallellkoppling förekommer. Då går vi till väga så att vi först omvandlar till exempel parallellkopplingen till ett ekvivalent motstånd, som vi sedan slår ihop med det seriekopplade tredje motståndet. Eller tvärtom, beroende på vad kretsschemat föreslår.

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med rektangulär ledningsdragning av två horisontella ledare och med två anslutningspunkter till vänster; i den övre horisontella grenen ett motstånd ”R_1” och i den högra vertikala delen två parallellkopplade motstånd, märkta ”R_2” och ”R_3”.

2) Utförlig beskrivning: Kopplingsschemat visar en rektangulär krets av två horisontella ledare och med två anslutningspunkter uppe och nere till vänster. I den övre horisontella grenen finns ett motstånd ”R_1”. I den högra vertikala delen ligger ett motstånd märkt ”R_2” och parallellt med det ett tredje motstånd ”R_3”. En horisontell ledare går från de två vertikala motstånden nedre ände till den nedre anslutningspunkten. Inga ytterligare siffror, värden eller textmärkningar förekommer.
Figur HAREC-9.1.3: Exempelkoppling

En viktig lösningsmetod är ”metoden att se noga efter” ... Till exempel finns en koppling med ett motstånd $R_1$ i serie med två parallellkopplade motstånd $R_2$ och $R_3$. Värdena är $R_1 = \qty{1}{\kilo\ohm}$, $R_2 = \qty{2000}{\ohm}$ och $R_3 = \qty{2}{\kilo\ohm}$. Nu är ju $\qty{2}{\kilo\ohm} = \qty{2000}{\ohm}$. Parallellkopplingen av $R_2$ och $R_3$ ger ett motstånd som är hälften så stort: $\qty{1000}{\ohm} = \qty{1}{\kilo\ohm}$. Det kopplar vi i serie med $R_1$ och får resultatet: $R_{\mathrm{ges}} = \qty{2}{\kilo\ohm}$.

Vid effektbetraktelser utgår man bäst från det kända uttrycket för effekt:

$$P = U \cdot I$$

Vid seriekoppling av till exempel tre lika motstånd flyter samma ström genom alla motstånd, men över varje enskilt motstånd faller bara en tredjedel av den yttre spänningen. Vid parallellkoppling ligger samma spänning över alla motstånd, men strömmen delar upp sig på tre vägar. I båda fallen tål alltså kopplingen tre gånger det enskilda motståndets effekt.


Fortsätt till nästa avsnitt: Motståndsnät, serie- och parallellkoppling (1)