Dubbelsuperheterodynmottagare (dubbelsuper)

På instegsnivån lärde vi oss redan om superheterodynmottagaren. Här ska vi nu syssla med dubbelsuperheterodynmottagaren. Till skillnad från enkelsupern används i dubbelsupern 2 mellanfrekvenser, som visas i figur HAREC-13.7.1.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.
Kort sammanfattning: Blockdiagram över en mottagare med antenn, tre förstärkarsteg, två blandare, en produktdetektor, ett LF‑steg och en AGC‑ledning med återkoppling till förstärkarna.
Detaljerad beskrivning: Längst till vänster står en antennsymbol som via en svart ledning med pil åt höger leder in i ett blått block med triangel; under det står ”HF”. Det följer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”1. blandare”. Under detta block leder en lodrät ledning nedåt till en liten kvadrat med symbol (sned pil uppåt höger över en vågformad linje). Åt höger går en svart pilledning in i ett blått block med triangel; under det står ”1. MF”. Därefter följer ytterligare ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”2. blandare”. Under detta block går en lodrät ledning till en liten kvadrat med texten ”G” och tre linjer under. Det följer ett blått block med triangel; under det står ”2. MF”. Därefter kommer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”Produktdetektor”. Under det leder en lodrät ledning till en liten kvadrat med vågformad linjesymbol. Åt höger leder den svarta pilledningen in i ett blått block med triangel; under det står ”LF”. Vid högra kanten slutar ledningen i en högtalarsymbol. Ovanför kedjan löper en gul ledning märkt ”AGC”, från vilken tre nedåtriktade gula pilar pekar in i de blå blocken ”HF”, ”1. MF” och ”2. MF”. Förstärkarblocken är blå, blandar- och produktdetektorblocken röda, AGC‑ledningen gul; signalriktningen är markerad med pilar från vänster till höger.
Figur HAREC-13.7.1: Blockschema för en dubbelsuper

Genom att använda en hög första MF är, som beskrivits i föregående avsnitt, god undertryckning av spegelfrekvensen möjlig. De två möjliga mottagningsfrekvenserna ligger därigenom mycket långt från varandra, och undertryckning av den oönskade mottagningsfrekvensen (spegelfrekvensen) är lätt att åstadkomma med ingångsfilter före den första blandaren.

Genom att använda en låg 2:a MF kan man i ett andra steg uppnå hög selektivitet hos mottagaren, eftersom filter med hög Q-värde och branta flanker är tekniskt mycket lätta att realisera för låga frekvenser.

Den första MF och den högsta önskade mottagningsfrekvensen bör hos en kortvågsmottagare, beroende på mottagarkoncept, också ligga så långt från varandra som möjligt, för att undvika direktmottagning av MF via antennen. Den 1:a MF bör därför vara det dubbla av den högsta mottagningsfrekvensen.

En utvidgning av dubbelsuper-konceptet vore trippelsupern, där en låg 3:e MF bildas. Det kan vara meningsfullt för särskilda demodulationsmetoder eller för att realisera metoder för störundertryckning (notchfilter). Beräkningen av mellanfrekvenser och oscillatorfrekvenser sker då på motsvarande sätt som för dubbelsupern.

Efter den första blandaren kan ett mycket smalt filter, avstämt till den 1:a MF, användas för att förbättra storsignalegenskaperna. Det filtret kallas roofing-filter. Roofing-filtrets bandbredd måste vara minst lika stor som den största behövda bandbredden hos de avsedda driftsätten.

Dubbelsupern består av följande funktionsblock:

  1. HF-del med förselektion
  2. Första blandare med VFO för att bilda den första MF. Här kan VFO-frekvensen ligga både över och under den önskade mottagningsfrekvensen (förskjuten med den 1:a MF)
  3. Första MF-förstärkare med filter (roofing-filter)
  4. Andra blandare med CO (kristalloscillator) för att bilda den andra MF. Här kan CO-frekvensen ligga både över och under den 1:a MF (förskjuten med den 2:a MF)
  5. Andra MF-förstärkare med filter (MF-filter beroende på moduleringsslag/driftsätt, oftast omkopplingsbart)
  6. Produktdetektor eller demodulator (beroende på driftsätt), vid behov med BFO. Det här steget används också för att alstra en reglerspänning för styrning av ingångskänsligheten i mottagarledet (AGC)
  7. LF-förstärkare med högtalarutgång eller hörlursuttag

För att beräkna de behövda oscillatorfrekvenserna för en önskad mottagningsfrekvens måste man tänka på att oscillatorfrekvenserna kan ligga över eller under blandarens önskade ingångsfrekvens. Därför finns det för varje blandarsteg två lösningsmöjligheter.

  1. Oscillatorfrekvens = ingångsfrekvens + utgångsfrekvens
  2. Oscillatorfrekvens = ingångsfrekvens – utgångsfrekvens

Fortsätt till nästa avsnitt: Selektivitet