Mottagare

Navigeringshjälp

Den här navigeringshjälpen visar de första stegen för att använda presentationen. Du kan hoppa över den med ⟶ (högerpil).

Navigering

Du kan bläddra mellan bilder och avsnitt med piltangenterna på datorn.

Navigeringspilar för presentationen

Fler funktioner

Med några kortkommandon kommer du åt fler funktioner. De viktigaste är:

F1
Help / hjälp
o
Overview / översikt över alla bilder
s
Speaker View / talarvy
f
Full Screen / helskärmsläge
b
Break, Black, Pause / dölj presentationen
Alt-klick
Zooma in på eller ut från bilden

Översikt

Presentationen är tvådimensionell: kolumnerna är kapitlets avsnitt och raderna är bilderna i respektive avsnitt.

Skriver du ett ”o” får du en översikt över alla bilder i presentationen. Det hjälper dig att få en överblick eller hitta tillbaka om du känner att du ”gått vilse”. Navigera med piltangenterna.

Talarvy

Talarvy

Skriver du ett ”s” öppnas ett nytt fönster, talarvyn.

Under ”Layout” kan du välja mellan olika placeringar av elementen.

Praktiska tips för talarvyn

  • Om du använder en projektor ställer du in operativsystemet på två skärmar: talarvyn visas då till exempel på laptopen medan deltagarna ser presentationen.
  • Vid en onlinepresentation delar du webbläsarfliken och navigerar i fönstret ”Speaker View”.
  • Talarvyn gäller alltid ett kapitel. I slutet av kapitlet måste den stängas för att kunna öppna en ny talarvy i nästa kapitel.
  • För att markera något med muspekaren eller använda zoom måste du byta till det fönster där presentationen visas.

Helskärm

Skriver du ett ”f” visas den aktuella bilden i helskärm. Med ”Esc” lämnar du helskärmsläget.

Det är särskilt praktiskt för skärmen som visar presentationen för publiken.

Dölj

Skriver du ett ”b” döljs presentationen.

Du visar den igen på något av följande sätt:

  • Klicka i fönstret.
  • Tryck på ”b” igen.
  • Klicka på knappen ”Resume presentation”.
Knappen Resume Presentation

Zoom

Håller du ned Alt-tangenten och klickar i presentationen zoomas den delen in. Det är praktiskt för att lyfta fram detaljer i kopplingar. Ett nytt klick tillsammans med Alt zoomar ut igen.

Zoomen fungerar bara i det valda fönstret. Talarvyn är inte synkroniserad med presentationsvyn när det gäller zoom.

Mottagarens uppbyggnad

1. Antenn

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: antenn (”1”), filter (”2”), förstärkare (”3”), likriktare (”4”), ytterligare en förstärkare (”5”), högtalare (”6”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en antennsymbol (V-formad symbol) (”1”). Till höger om den står ett block med tre vågformade linjer (filter), där den övre och den nedre vågformade linjen är överstrukna (”2”). Till höger följer ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”3”). Nästa block innehåller en diodsymbol, bestående av en åt höger pekande triangel och till höger om den en vertikal linje (”4”). Därefter följer ytterligare ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”5”). Längst till höger står en högtalarsymbol, visad som ett smalt block med en membran som öppnar sig åt höger (”6”). Det finns inga andra märkningar.
Figur HARECS-13.1.1: Blockschema för en enkel mottagare

2. Bandpassfilter

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: antenn (”1”), filter (”2”), förstärkare (”3”), likriktare (”4”), ytterligare en förstärkare (”5”), högtalare (”6”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en antennsymbol (V-formad symbol) (”1”). Till höger om den står ett block med tre vågformade linjer (filter), där den övre och den nedre vågformade linjen är överstrukna (”2”). Till höger följer ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”3”). Nästa block innehåller en diodsymbol, bestående av en åt höger pekande triangel och till höger om den en vertikal linje (”4”). Därefter följer ytterligare ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”5”). Längst till höger står en högtalarsymbol, visad som ett smalt block med en membran som öppnar sig åt höger (”6”). Det finns inga andra märkningar.
Figur HARECS-13.1.1: Blockschema för en enkel mottagare

3. HF-förstärkare

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: antenn (”1”), filter (”2”), förstärkare (”3”), likriktare (”4”), ytterligare en förstärkare (”5”), högtalare (”6”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en antennsymbol (V-formad symbol) (”1”). Till höger om den står ett block med tre vågformade linjer (filter), där den övre och den nedre vågformade linjen är överstrukna (”2”). Till höger följer ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”3”). Nästa block innehåller en diodsymbol, bestående av en åt höger pekande triangel och till höger om den en vertikal linje (”4”). Därefter följer ytterligare ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”5”). Längst till höger står en högtalarsymbol, visad som ett smalt block med en membran som öppnar sig åt höger (”6”). Det finns inga andra märkningar.
Figur HARECS-13.1.1: Blockschema för en enkel mottagare

4. Demodulator

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: antenn (”1”), filter (”2”), förstärkare (”3”), likriktare (”4”), ytterligare en förstärkare (”5”), högtalare (”6”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en antennsymbol (V-formad symbol) (”1”). Till höger om den står ett block med tre vågformade linjer (filter), där den övre och den nedre vågformade linjen är överstrukna (”2”). Till höger följer ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”3”). Nästa block innehåller en diodsymbol, bestående av en åt höger pekande triangel och till höger om den en vertikal linje (”4”). Därefter följer ytterligare ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”5”). Längst till höger står en högtalarsymbol, visad som ett smalt block med en membran som öppnar sig åt höger (”6”). Det finns inga andra märkningar.
Figur HARECS-13.1.1: Blockschema för en enkel mottagare

5. LF-förstärkare

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: antenn (”1”), filter (”2”), förstärkare (”3”), likriktare (”4”), ytterligare en förstärkare (”5”), högtalare (”6”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en antennsymbol (V-formad symbol) (”1”). Till höger om den står ett block med tre vågformade linjer (filter), där den övre och den nedre vågformade linjen är överstrukna (”2”). Till höger följer ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”3”). Nästa block innehåller en diodsymbol, bestående av en åt höger pekande triangel och till höger om den en vertikal linje (”4”). Därefter följer ytterligare ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”5”). Längst till höger står en högtalarsymbol, visad som ett smalt block med en membran som öppnar sig åt höger (”6”). Det finns inga andra märkningar.
Figur HARECS-13.1.1: Blockschema för en enkel mottagare

6. Högtalare

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: antenn (”1”), filter (”2”), förstärkare (”3”), likriktare (”4”), ytterligare en förstärkare (”5”), högtalare (”6”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en antennsymbol (V-formad symbol) (”1”). Till höger om den står ett block med tre vågformade linjer (filter), där den övre och den nedre vågformade linjen är överstrukna (”2”). Till höger följer ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”3”). Nästa block innehåller en diodsymbol, bestående av en åt höger pekande triangel och till höger om den en vertikal linje (”4”). Därefter följer ytterligare ett block med en åt höger pekande triangel (förstärkare) (”5”). Längst till höger står en högtalarsymbol, visad som ett smalt block med en membran som öppnar sig åt höger (”6”). Det finns inga andra märkningar.
Figur HARECS-13.1.1: Blockschema för en enkel mottagare

Känslighet

  • Beroende på uppbyggnaden har mottagare olika egenskaper
  • Viktig egenskap: känslighet
  • Förmåga att ta emot svaga signaler
  • Ju känsligare, desto svagare signaler kan tas emot

Detektormottagare

  • En av de första och enklaste mottagarna för AM
  • Energin hämtas direkt ur den mottagna signalen
  • Användbar bara i närområdet till starka rundradiosändare
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort sammanfattning: Kopplingsschema med antenn, spole, inställbar kondensator, diod och en högtalarsymbol ansluten till höger; bredvid står ”2,7 k”. 2) Detaljerad beskrivning: En rektangulär ledarram bildar den yttre kretsen. Uppe till vänster finns en röd antennsymbol som via en lodrät ledning leder till en övre knutpunkt (svart punkt). Längs ramens vänstra kant ligger en spole (induktans) mellan den övre och nedre vänstra knutpunkten; vid den nedre vänstra knutpunkten finns en jordsymbol (tre avtagande streck). Från den övre vänstra knutpunkten löper den övre ledarbanan åt höger till en mittre knutpunkt (svart punkt). Därifrån leder en lodrät avgrening nedåt till den nedre ledaren; i denna avgrening sitter en inställbar kondensator (två parallella plattor med en sned pil genom plattorna). På den övre ledarbanan till höger om den mittre knutpunkten finns en blåritad diodsymbol: en triangel pekar åt höger mot ett lodrätt streck, bakom det fortsätter ledningen åt höger. Vid högra kanten är mellan den övre och den nedre ledarbanan en grönritad komponent med rektangulär kropp och kilformad ljudtrattsframställning (högtalarsymbol) ansluten; bredvid står den gröna texten ”2,7 k”. Flera svarta förbindelsepunkter markerar kretsens knutpunkter.
Figur HARECS-13.2.1: Kopplingsschema för en enkel detektormottagare
  • Parallellsvängningskrets av spole och variabel kondensator
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort sammanfattning: Kopplingsschema med antenn, spole, inställbar kondensator, diod och en högtalarsymbol ansluten till höger; bredvid står ”2,7 k”. 2) Detaljerad beskrivning: En rektangulär ledarram bildar den yttre kretsen. Uppe till vänster finns en röd antennsymbol som via en lodrät ledning leder till en övre knutpunkt (svart punkt). Längs ramens vänstra kant ligger en spole (induktans) mellan den övre och nedre vänstra knutpunkten; vid den nedre vänstra knutpunkten finns en jordsymbol (tre avtagande streck). Från den övre vänstra knutpunkten löper den övre ledarbanan åt höger till en mittre knutpunkt (svart punkt). Därifrån leder en lodrät avgrening nedåt till den nedre ledaren; i denna avgrening sitter en inställbar kondensator (två parallella plattor med en sned pil genom plattorna). På den övre ledarbanan till höger om den mittre knutpunkten finns en blåritad diodsymbol: en triangel pekar åt höger mot ett lodrätt streck, bakom det fortsätter ledningen åt höger. Vid högra kanten är mellan den övre och den nedre ledarbanan en grönritad komponent med rektangulär kropp och kilformad ljudtrattsframställning (högtalarsymbol) ansluten; bredvid står den gröna texten ”2,7 k”. Flera svarta förbindelsepunkter markerar kretsens knutpunkter.
Figur HARECS-13.2.1: Kopplingsschema för en enkel detektormottagare
  • Signalen från antennen (röd) sätter svängningskretsen i svängning när den är avstämd till frekvensen
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort sammanfattning: Kopplingsschema med antenn, spole, inställbar kondensator, diod och en högtalarsymbol ansluten till höger; bredvid står ”2,7 k”. 2) Detaljerad beskrivning: En rektangulär ledarram bildar den yttre kretsen. Uppe till vänster finns en röd antennsymbol som via en lodrät ledning leder till en övre knutpunkt (svart punkt). Längs ramens vänstra kant ligger en spole (induktans) mellan den övre och nedre vänstra knutpunkten; vid den nedre vänstra knutpunkten finns en jordsymbol (tre avtagande streck). Från den övre vänstra knutpunkten löper den övre ledarbanan åt höger till en mittre knutpunkt (svart punkt). Därifrån leder en lodrät avgrening nedåt till den nedre ledaren; i denna avgrening sitter en inställbar kondensator (två parallella plattor med en sned pil genom plattorna). På den övre ledarbanan till höger om den mittre knutpunkten finns en blåritad diodsymbol: en triangel pekar åt höger mot ett lodrätt streck, bakom det fortsätter ledningen åt höger. Vid högra kanten är mellan den övre och den nedre ledarbanan en grönritad komponent med rektangulär kropp och kilformad ljudtrattsframställning (högtalarsymbol) ansluten; bredvid står den gröna texten ”2,7 k”. Flera svarta förbindelsepunkter markerar kretsens knutpunkter.
Figur HARECS-13.2.1: Kopplingsschema för en enkel detektormottagare
  • Dioden (blå) likriktar AM-moduleringen
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort sammanfattning: Kopplingsschema med antenn, spole, inställbar kondensator, diod och en högtalarsymbol ansluten till höger; bredvid står ”2,7 k”. 2) Detaljerad beskrivning: En rektangulär ledarram bildar den yttre kretsen. Uppe till vänster finns en röd antennsymbol som via en lodrät ledning leder till en övre knutpunkt (svart punkt). Längs ramens vänstra kant ligger en spole (induktans) mellan den övre och nedre vänstra knutpunkten; vid den nedre vänstra knutpunkten finns en jordsymbol (tre avtagande streck). Från den övre vänstra knutpunkten löper den övre ledarbanan åt höger till en mittre knutpunkt (svart punkt). Därifrån leder en lodrät avgrening nedåt till den nedre ledaren; i denna avgrening sitter en inställbar kondensator (två parallella plattor med en sned pil genom plattorna). På den övre ledarbanan till höger om den mittre knutpunkten finns en blåritad diodsymbol: en triangel pekar åt höger mot ett lodrätt streck, bakom det fortsätter ledningen åt höger. Vid högra kanten är mellan den övre och den nedre ledarbanan en grönritad komponent med rektangulär kropp och kilformad ljudtrattsframställning (högtalarsymbol) ansluten; bredvid står den gröna texten ”2,7 k”. Flera svarta förbindelsepunkter markerar kretsens knutpunkter.
Figur HARECS-13.2.1: Kopplingsschema för en enkel detektormottagare
  • Högohmig hörlur (grön) gör signalen hörbar, eftersom hörluren är trög och inte kan följa de enskilda strömpulserna

Superheterodynmottagare (enkelsuper)

  • Blandningsprocess med en oscillatorfrekvens
  • Konstant mellanfrekvens
  • Bättre selektivitet för mottagningssignalen
  • Filtren behöver inte vara variabla
  • Högre selektivitet

Mellanfrekvens

  • En frekvens som blandas till för vidare bearbetning
  • I det enklaste fallet LF $\rightarrow$ direktblandande mottagare
  • Vid LF måste oscillatorfrekvensen ligga nära mottagningsfrekvensen
  • HAREC-nivån behandlar dubbelsuper med flera mellanfrekvenser

Närselektivitet i superheterodynmottagaren

Närselektivitet

  • Mottagarens förmåga att så bra som möjligt skilja den önskade mottagningssignalen från närliggande signaler
  • Bestäms i hög grad av MF-filtren
  • Avgör kvaliteten hos hela mottagarledet

Blandare: olinjäritet och ringblandare

Styrkarakteristik

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort sammanfattning: Ett I‑U‑diagram med två karakteristikor: en blå, linjär rät linje (med motståndssymbol) och en orange kurva som först är flack och sedan stiger brant (med diodsymbol). 2) Detaljerad beskrivning: - Axlar: Vågrät axel med pil åt höger och märkningen ”U”, lodrät axel med pil uppåt och märkningen ”I”. På U‑axeln är skalstrecken markerade med ”0,1 V”, ”0,2 V”, ”0,3 V”, ”0,4 V”, ”0,5 V”, ”0,6 V”, ”0,7 V”, ”0,8 V”, ”0,9 V” och ”1,0 V”. I‑axeln har inga sifferbeteckningar. - Blå karakteristika: En rät, stigande linje börjar i origo och löper snett uppåt till nära ”1,0 V”. I bildens vänstra hälft, ovanför U‑axeln, finns en blå motståndssymbol (rektangel med vågräta anslutningslinjer). - Orange karakteristika: En kurva ligger från ”0,1 V” till ungefär ”0,6 V” nästan på U‑axeln och stiger från ungefär ”0,7 V” mycket brant uppåt; dess övre ände skärs av vid bildens övre kant. I bildens högra hälft står bredvid en orangefärgad diodsymbol (triangel som pekar åt höger mot ett lodrätt streck) med vågräta anslutningslinjer.
Figur HARECS-13.5.1: Linjärt motstånd och olinjär diod

Styrkarakteristiker kan vara linjära eller olinjära

  • I det olinjära området förvränger styrkarakteristiken en insignal så att den ger olika ändringar i utsignalen
  • Matematiskt beteende som vid multiplikation
  • Därför sker alltid en blandningsprocess i det olinjära området
  • Blandningsprodukter ger alltid extra frekvenser i utsignalen

Ringblandare

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1. Kort sammanfattning: Kopplingsschema med två transformatorer (T1 till vänster, T2 till höger), en central diodbrygga i diamantform och en mätare ansluten nedtill; spänningarna är märkta ”U1”, ”U2” och ”U3”. 2. Detaljerad beskrivning: Till vänster står en transformator T1 med en lindning mot vänstra kanten, vid vilken två öppna klämmor med märkningen ”U1” och en nedåtpekande pil är ritade; T1:s motstående lindning är dragen åt höger mot mitten. Till höger står en andra transformator T2 med en lindning mot högra kanten, vid vilken två öppna klämmor med märkningen ”U3” och en nedåtpekande pil är ritade; T2:s motstående lindning är dragen åt vänster mot mitten. I bildens mitt finns en diodbrygga i diamantform av fyra dioder (var och en med symbol av triangel och streck), vars fyra hörnpunkter är visade som fyllda svarta knutpunkter. Från dessa hörnknutpunkter går ledningar till de inre lindningsanslutningarna på T1 (inre vänster) och T2 (inre höger). En lång ledning löper vid bildens övre kant mellan en hörnknutpunkt i bryggan och anslutningarna på de båda transformatorerna. Nedtill är mellan två ledningar en rektangulär mätare med tre vågformade linjer inuti ritad; under den står ”U2” med en pil åt höger. Alla förbindelser är ritade med genomgående linjer, och knutpunkterna är markerade med svarta punkter.
Figur HARECS-13.5.2: Balanserad blandare, ringblandare eller ringmodulator
Med följande applet kan du titta på ringmodulatorns båda kopplingstillstånd var för sig. Dioderna antas sakna tröskelspänning och transformatorerna antas överföra 1:1. Dessutom antas en fyrkantsformad spänning för $U_2$, vilket ger hård omkoppling. Ett utgångsfilter måste sedan filtrera bort de höga frekvenser som uppstår.

Ringmodulatorns kopplingstillstånd

Spegelfrekvenser

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort: Blockdiagram med ett centralt block ”Blandare”, in i vilket en blå pil ”f_e1 och f_e2” leder från vänster och en grön pil ”f_o” underifrån, medan en gul pil ”f_MF” leder ut till höger. 2) Detalj: I bildens mitt står ett kvadratiskt block med rubriken ”Blandare”. Inuti blocket är en cirkel med ett diagonalt kors (X) ritad. Från vänster löper en horisontell blå ledning med en öppen anslutningscirkel i vänstra änden; den slutar som en pilspets vid blockets vänstra kant och är märkt ”f_e1 och f_e2”. Underifrån leder en vertikal grön ledning med en öppen anslutningscirkel i nedre änden uppåt; den slutar som en pilspets mitt på blockets nedre kant och är märkt ”f_o”. Från blockets högra kant går en horisontell gul ledning åt höger som slutar i en pilspets och är märkt ”f_MF”. Alla linjer är släta, märkningarna står i respektive linjes färg.
Figur HARECS-13.6.1: Blandningsprocess med mottagningsfrekvens $f_\text{e}$, oscillatorfrekvens $f_\text{o}$ och mellanfrekvens $f_\text{MF}$
$$f_\text{MF} = \left|f_\text{e} \pm f_\text{o}\right|$$
I blandningsprocessen till $f_\text{MF}$ väljs principiellt alltid två mottagningsfrekvenser ut
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Kort sammanfattning: Ett frekvensaxeldiagram visar märkena ”fMF” vid ”0,455 MHz” samt ”fe1” vid ”3,5 MHz”, ”fo” vid ”3,955 MHz” och ”fe2” vid ”4,410 MHz”, med två böjda pilar från höger till vänster mot ”fMF”. Detaljerad beskrivning: En horisontell svart axel med pilspets åt höger är till höger märkt ”f”; längst till vänster står snett ”0 MHz” bredvid en kort lodrät axel. Något till höger om den markerar en gul lodrät linje positionen ”0,455 MHz” (text snett), ovanför står med orange ”fMF”. Längre åt höger följer tre lodräta märken: med blått ”fe1” med den snett därunder stående texten ”3,5 MHz”, med grönt ”fo” med ”3,955 MHz”, och med blått ”fe2” med ”4,410 MHz”. På axeln i högra området finns flera korta gula pilar som pekar åt vänster, placerade mellan märkena ”fe2”, ”fo” och ”fe1”. Ovanför axeln löper två rödbruna böjda pilar från höger till vänster; båda slutar med pilspetsarna ovanför den gula markeringen ”fMF”, den övre är längre än den nedre. Märkningarna är färgkodade: ”fMF” orange, ”fe1” och ”fe2” blå, ”fo” grön.
Figur HARECS-13.6.2: Mottagningsfrekvenser som båda leder till samma $f_\text{MF}$

Oscillatorn svänger över mottagningsfrekvensen

$$\downarrow$$

Spegelfrekvens ${2 \cdot f_\text{MF}}$ över mottagningsfrekvensen

$$f_\text{S} = 2 \cdot f_\text{OSC}\,-\,f_\text{E} =$$ $$ \begin{cases}f_\text{OSC}\,+\,f_\text{MF} = f_\text{E}\,+\,2 \cdot f_\text{MF} &\text{om } f_\text{E} \lt f_\text{OSC} \\ f_\text{OSC}\,-\,f_\text{MF} = f_\text{E}\,-\,2 \cdot f_\text{MF} &\text{om } f_\text{E} \gt f_\text{OSC} \end{cases}$$

Undertryckning av spegelfrekvens

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort beskrivning: Blockdiagram med ett filter och en ”blandare”, in i vilken två signaler matas och en utsignal uppstår. 2) Detaljerad beskrivning: Till vänster börjar en ljusblå horisontell ledning med en liten öppen cirkel; ovanför står med ljusblått ”fe1/fe2”. Ledningen leder åt höger in i ett kvadratiskt block med tre vågformade linjer som symbol; under blocket står med ljusblått ”Filtrerar bort fe2”. Till höger om filtret leder en ljusblå ledning med en pil åt höger och märkningen ”fe1” in i ett kvadratiskt block med texten ”Blandare” centrerad upptill. Inuti blocket är en cirkel med korsande diagonaler (X) ritad. Underifrån leder en grön vertikal ledning med en pil uppåt in i blandaren; nedtill slutar den i en liten öppen cirkel och är märkt ”fo”. Från blandarblockets högra kant går en gul horisontell ledning med pil åt höger, märkt ”fMF”.
Figur HARECS-13.6.3: Extra bandpassfilter för undertryckning av spegelfrekvensen

Åtgärd för så hög undertryckning som möjligt:

  • Välj avståndet mellan önskad mottagningsfrekvens och spegelfrekvens så stort som möjligt genom en hög MF
  • Vid stort avstånd är det lättare att bygga ett högkvalitativt bandpassfilter

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{OSC} = \qty{134,9}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{E} = \qty{145,6}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{S}$
$$\begin{split}f_\text{S} &= 2 \cdot f_\text{OSC} - f_\text{E}\\ &= 2 \cdot \qty{134,9}{\mega\hertz} - \qty{145,6}{\mega\hertz}\\ &= \qty{124,2}{\mega\hertz}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{OSC} = \qty{39}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{E} = \qty{28,3}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{S}$
$$\begin{split}f_\text{S} &= 2 \cdot f_\text{OSC} - f_\text{E}\\ &= 2 \cdot \qty{39}{\mega\hertz} - \qty{28,3}{\mega\hertz}\\ &= \qty{49,7}{\mega\hertz}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{OSC} = \qty{24,94}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{E} = \qty{14,24}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{S}$
$$\begin{split}f_\text{S} &= 2 \cdot f_\text{OSC} - f_\text{E}\\ &= 2 \cdot \qty{24,94}{\mega\hertz} - \qty{14,24}{\mega\hertz}\\ &= \qty{35,64}{\mega\hertz}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{MF} = \qty{10,7}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{E} = \qty{28,5}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{S}$

Vid $f_\text{E} < f_\text{OSC}$:

$$\begin{split}f_\text{S} &= f_\text{E} + 2 \cdot f_\text{MF}\\ &= \qty{28,5}{\mega\hertz} + 2 \cdot \qty{10,7}{\mega\hertz}\\ &= \qty{49,9}{\mega\hertz}\end{split}$$

Dubbelsuperheterodynmottagare (dubbelsuper)

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Kort sammanfattning: Blockdiagram över en mottagare med antenn, tre förstärkarsteg, två blandare, en produktdetektor, ett LF‑steg och en AGC‑ledning med återkoppling till förstärkarna. Detaljerad beskrivning: Längst till vänster står en antennsymbol som via en svart ledning med pil åt höger leder in i ett blått block med triangel; under det står ”HF”. Det följer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”1. blandare”. Under detta block leder en lodrät ledning nedåt till en liten kvadrat med symbol (sned pil uppåt höger över en vågformad linje). Åt höger går en svart pilledning in i ett blått block med triangel; under det står ”1. MF”. Därefter följer ytterligare ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”2. blandare”. Under detta block går en lodrät ledning till en liten kvadrat med texten ”G” och tre linjer under. Det följer ett blått block med triangel; under det står ”2. MF”. Därefter kommer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”Produktdetektor”. Under det leder en lodrät ledning till en liten kvadrat med vågformad linjesymbol. Åt höger leder den svarta pilledningen in i ett blått block med triangel; under det står ”LF”. Vid högra kanten slutar ledningen i en högtalarsymbol. Ovanför kedjan löper en gul ledning märkt ”AGC”, från vilken tre nedåtriktade gula pilar pekar in i de blå blocken ”HF”, ”1. MF” och ”2. MF”. Förstärkarblocken är blå, blandar- och produktdetektorblocken röda, AGC‑ledningen gul; signalriktningen är markerad med pilar från vänster till höger.
Figur HARECS-13.7.1: Blockschema för en dubbelsuper
  1. HF-del med förselektion
  2. Första blandare med VFO
  3. Första MF-förstärkare med roofing-filter
  4. Andra blandare med CO
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Kort sammanfattning: Blockdiagram över en mottagare med antenn, tre förstärkarsteg, två blandare, en produktdetektor, ett LF‑steg och en AGC‑ledning med återkoppling till förstärkarna. Detaljerad beskrivning: Längst till vänster står en antennsymbol som via en svart ledning med pil åt höger leder in i ett blått block med triangel; under det står ”HF”. Det följer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”1. blandare”. Under detta block leder en lodrät ledning nedåt till en liten kvadrat med symbol (sned pil uppåt höger över en vågformad linje). Åt höger går en svart pilledning in i ett blått block med triangel; under det står ”1. MF”. Därefter följer ytterligare ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”2. blandare”. Under detta block går en lodrät ledning till en liten kvadrat med texten ”G” och tre linjer under. Det följer ett blått block med triangel; under det står ”2. MF”. Därefter kommer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”Produktdetektor”. Under det leder en lodrät ledning till en liten kvadrat med vågformad linjesymbol. Åt höger leder den svarta pilledningen in i ett blått block med triangel; under det står ”LF”. Vid högra kanten slutar ledningen i en högtalarsymbol. Ovanför kedjan löper en gul ledning märkt ”AGC”, från vilken tre nedåtriktade gula pilar pekar in i de blå blocken ”HF”, ”1. MF” och ”2. MF”. Förstärkarblocken är blå, blandar- och produktdetektorblocken röda, AGC‑ledningen gul; signalriktningen är markerad med pilar från vänster till höger.
Figur HARECS-13.7.1: Blockschema för en dubbelsuper
  1. Andra MF-förstärkare med filter
  2. Tredje blandare som produktdetektor eller demodulator, vid behov med BFO
  3. LF-förstärkare
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Kort sammanfattning: Blockdiagram över en mottagare med antenn, tre förstärkarsteg, två blandare, en produktdetektor, ett LF‑steg och en AGC‑ledning med återkoppling till förstärkarna. Detaljerad beskrivning: Längst till vänster står en antennsymbol som via en svart ledning med pil åt höger leder in i ett blått block med triangel; under det står ”HF”. Det följer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”1. blandare”. Under detta block leder en lodrät ledning nedåt till en liten kvadrat med symbol (sned pil uppåt höger över en vågformad linje). Åt höger går en svart pilledning in i ett blått block med triangel; under det står ”1. MF”. Därefter följer ytterligare ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”2. blandare”. Under detta block går en lodrät ledning till en liten kvadrat med texten ”G” och tre linjer under. Det följer ett blått block med triangel; under det står ”2. MF”. Därefter kommer ett rött block med cirkel och kors; ovanför står ”Produktdetektor”. Under det leder en lodrät ledning till en liten kvadrat med vågformad linjesymbol. Åt höger leder den svarta pilledningen in i ett blått block med triangel; under det står ”LF”. Vid högra kanten slutar ledningen i en högtalarsymbol. Ovanför kedjan löper en gul ledning märkt ”AGC”, från vilken tre nedåtriktade gula pilar pekar in i de blå blocken ”HF”, ”1. MF” och ”2. MF”. Förstärkarblocken är blå, blandar- och produktdetektorblocken röda, AGC‑ledningen gul; signalriktningen är markerad med pilar från vänster till höger.
Figur HARECS-13.7.1: Blockschema för en dubbelsuper
  • Användning av två mellanfrekvenser
  • Hög 1:a MF $\rightarrow$ god undertryckning av spegelfrekvens
  • Låg 2:a MF $\rightarrow$ hög selektivitet
  • Efter 1:a MF finns ett ingångsfilter före 2:a blandaren
  • Spegelfrekvensen kan undertryckas väl genom stort avstånd
  • Efter 2:a MF filter med hög Q-värde
  • Går bra att realisera för låga frekvenser
  • Lägg MF och önskad mottagningsfrekvens långt från varandra $\rightarrow$ undvik direktmottagning av MF
  • 1:a MF bör vara det dubbla av den högsta mottagningsfrekvensen

Roofing-filter

  • Efter 1:a blandaren ett smalt filter (roofing-filter)
  • Avstämt till 1:a MF
  • Bandbredd minst lika stor som den största behövda mottagningsbandbredden

Oscillatorfrekvenser

  • Oscillatorfrekvenserna ligger över eller under den önskade ingångsfrekvensen
  • Det finns två lösningsmöjligheter för varje blandare
  1. $$f_\text{OSC} = f_\text{MF}\,+\,f_\text{E}$$
  2. $$f_\text{OSC} = f_\text{MF}\,-\,f_\text{E}$$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{E} = 3\dots\qty{30}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{MF1} = \qty{50}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{OSC}$
$$f_\text{MF} = |f_\text{E} − f_\text{OSC}| \Rightarrow f_\text{OSC} = f_\text{MF} \pm f_\text{E}$$
  1. lösning:
$$\begin{split}f_\text{OSC} &= f_\text{MF} \, + \, f_\text{E}\\ &= \qty{50}{\mega\hertz} \, + \, 3\dots\qty{30}{\mega\hertz}\\ &= 53\dots\qty{80}{\mega\hertz}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{E} = \qty{3,65}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{MF1} = \qty{50}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{OSC}$ för $f_\text{VFO}$, $f_\text{CO1}$, $f_\text{CO2}$
$$f_\text{MF1} = \begin{cases}f_\text{E}\,+\,f_\text{OSC}\\ f_\text{OSC}\,-\,f_\text{E}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{OSC}\end{cases} \Rightarrow f_\text{OSC} = \begin{cases}f_\text{MF}\,-\,f_\text{E}\\ f_\text{E}\,+\,f_\text{MF}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{MF}\end{cases}$$
$$f_\text{VFO} = \begin{cases}f_\text{MF1}\,-\,f_\text{E} = \qty{50}{\mega\hertz}\,-\,\qty{3,65}{\mega\hertz} = \qty{46,35}{\mega\hertz}\\ f_\text{E}\,+\,f_\text{MF1} = \qty{3,65}{\mega\hertz}\,+\,\qty{50}{\mega\hertz} = \qty{53,64}{\mega\hertz}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{MF1} = \qty{3,65}{\mega\hertz}\,-\,\qty{50}{\mega\hertz} = \cancel{\qty{-46,35}{\mega\hertz}}\end{cases}$$
$$f_\text{CO1} = \begin{cases}f_\text{MF2}\,-\,f_\text{MF1} = \qty{9}{\mega\hertz}\,-\,\qty{50}{\mega\hertz} = \cancel{\qty{-41}{\mega\hertz}}\\ f_\text{MF1}\,+\,f_\text{MF2} = \qty{50}{\mega\hertz}\,+\,\qty{9}{\mega\hertz} = \qty{59}{\mega\hertz}\\ f_\text{MF1}\,-\,f_\text{MF2} = \qty{50}{\mega\hertz}\,-\,\qty{9}{\mega\hertz} = \qty{41}{\mega\hertz}\end{cases}$$
$$f_\text{CO2} = \begin{cases}f_\text{LF}\,-\,f_\text{MF2} = \qty{455}{\kilo\hertz}\,-\,\qty{9}{\mega\hertz} = \cancel{\qty{-8,545}{\mega\hertz}}\\ f_\text{MF2}\,+\,f_\text{LF} = \qty{9}{\mega\hertz}\,+\,\qty{455}{\kilo\hertz} = \qty{9,455}{\mega\hertz}\\ f_\text{MF2}\,-\,f_\text{LF} = \qty{9}{\mega\hertz}\,-\,\qty{455}{\kilo\hertz} = \qty{8,545}{\mega\hertz}\end{cases}$$

VFO: $\bold{\qty{46,35}{\mega\hertz}} \And \qty{53,65}{\mega\hertz}$, CO1: $\bold{\qty{41}{\mega\hertz}} \And \qty{59}{\mega\hertz}$, CO2: $\qty{8,545}{\mega\hertz} \And \bold{\qty{9,455}{\mega\hertz}}$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{E} = \qty{21,1}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{MF1} = \qty{9}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{VFO} \gt f_\text{E}$, $f_\text{CO} \lt f_\text{MF1}$
$$f_\text{MF} = \begin{cases}f_\text{OSC}\,-\,f_\text{E}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{OSC}\end{cases} \Rightarrow f_\text{OSC} = \begin{cases}f_\text{E}\,+\,f_\text{MF}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{MF}\end{cases}$$
$$f_\text{VFO} = f_\text{E}\,+\,f_\text{MF1} = \qty{21,1}{\mega\hertz}\,+\,\qty{9}{\mega\hertz} = \qty{30,1}{\mega\hertz}$$
$$f_\text{CO} = f_\text{MF1}\,-\,f_\text{MF2} = \qty{9}{\mega\hertz}\,-\,\qty{460}{\kilo\hertz} = \qty{8,54}{\mega\hertz}$$

Räkneexempel

  • givet: $f_\text{E} = \qty{28}{\mega\hertz}$
  • givet: $f_\text{MF1} = \qty{10,7}{\mega\hertz}$
  • sökt: $f_\text{VFO} \gt f_\text{E}$, $f_\text{CO} \gt f_\text{MF1}$
$$f_\text{MF} = \begin{cases}f_\text{OSC}\,-\,f_\text{E}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{OSC}\end{cases} \Rightarrow f_\text{OSC} = \begin{cases}f_\text{E}\,+\,f_\text{MF}\\ f_\text{E}\,-\,f_\text{MF}\end{cases}$$
$$f_\text{VFO} = f_\text{E}\,+\,f_\text{MF1} = \qty{28}{\mega\hertz}\,+\,\qty{10,7}{\mega\hertz} = \qty{38,70}{\mega\hertz}$$
$$f_\text{CO} = f_\text{MF1}\,+\,f_\text{MF2} = \qty{10,7}{\mega\hertz}\,+\,\qty{460}{\kilo\hertz} = \qty{11,16}{\mega\hertz}$$

Selektivitet

  • Mottagning av den önskade signalen
  • Samtidigt som närliggande, oönskade signaler undertrycks

Selektivitet och filterbandbredd

  • En mottagares selektivitet bestäms av bandbredden hos filtren i MF-delen
  • Bandbredden är olika beroende på moduleringsslag
  • SSB $\rightarrow\qty{2,7}{\kilo\hertz}$
  • CW och RTTY $\rightarrow\qty{500}{\hertz}$ för att skilja från signaler bredvid
  • FM $\rightarrow\qty{12}{\kilo\hertz}$
  • Bandbredder och flankbrant med tekniskt olika koncept
  • Kristallfilter $\rightarrow$ mycket branta flanker och mycket smalbandiga
  • Keramiska filter $\rightarrow$ branta flanker och smalbandiga
  • LC-filter $\rightarrow$ inte lika branta flanker och större bandbredd
  • RC-filter används normalt inte i HF

BFO – hjälpbärvågsoscillator

  • Beat-Frequency-Oscillator (BFO)
  • FI-signalen demoduleras genom blandning med BFO:n som hjälpbärvåg
  • Används för signaler utan bärvåg (SSB, CW)

BFO för SSB och CW

BFO för SSB

  • Beat-Frequency-Oscillator (BFO) svänger exakt på frekvensen för den undertryckta bärvågen
  • Blandar in bärvågen igen
  • Hög frekvensstabilitet $\rightarrow$ kristallstyrd oscillator

BFO för CW

  • BFO:n måste ligga på ett avstånd från CW-signalen
  • Avståndet blir tonfrekvensen du hör
  • Behaglig ton vid $\qtyrange{600}{900}{\hertz}$
  • Oftast ca $\qty{800}{\hertz}$

Intermodulation och korsmodulation

  • Två starka HF-signaler på mottagaringången $\rightarrow$ störningar genom inter- eller korsmodulation
  • Vid intermodulation beter sig mottagarsteget ickelinjärt $\rightarrow$ oönskade frekvenser som stör
  • Vid korsmodulation påverkas den önskade signalen av en stark AM-signal i närheten $\rightarrow$ grannsändarens modulation blir hörbar

Spärrkrets

Denna alternativtext har ännu inte granskats. 1. Kort sammanfattning: Kopplingsschema med antennsymbol, ett block ”RX” och en sidoansluten gren av spole och variabel kondensator som är kopplad till jord. 2. Detaljerad beskrivning: Till höger finns ett rektangulärt block med beteckningen ”RX”. En övre horisontell ledning går från vänster till höger in i blocket; på denna ledning är en spole (induktans) inritad till vänster. Till höger om spolen markerar en svart knutpunkt stället där en lodrät ledning går uppåt till en antennsymbol (triangulär spets på en kort mast). Nedtill löper en andra horisontell ledning parallellt med den övre, som likaså leder åt höger in i blocket ”RX”. Den nedre ledningen är i högra delen kopplad nedåt till jord via en jordsymbol. Till vänster förbinder en variabel kondensator (kännetecknad av en sned pil vid kondensatorplattorna) den övre och den nedre ledningen lodrätt med varandra. Till vänster om kondensatorn står texten ”Avstämd på störsignalen”, en pil pekar på kondensatorn. Inga andra beteckningar eller värden finns.
Figur HARECS-13.12.1: Spärrkrets framför en mottagare

Storsignalegenskaper IP3

  • Interceptpunkt av tredje ordningen, IP3
  • Mått på den punkt där oönskade blandningsprodukter av 3:e ordningen når ingångssignalens amplitud
  • Ju högre IP3, desto starkare signaler klarar mottagaren utan störningar

Attenuator

  • Inkopplingsbar dämpsats vid mottagaringången
  • Intermodulationsprodukter och korsmodulation minskar
  • Nyttosignalen dämpas med dämpsatsens dämpning
  • Störsignalerna dämpas tre gånger så mycket (3:e ordningen) i $\unit{dB}$
  • Exempel: attenuator $\qty{10}{\dB}\rightarrow$ nyttosignal $\qty{10}{\dB}\rightarrow$ blandningsprodukter $\qty{30}{\dB}$

Begränsarförstärkare

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1. Sammanfattning: Tredelad grafik med rubrikerna ”Insignal”, ”Förstärkning” och ”Utsignal”, vardera med axlarna ”Amplitud” (vertikalt) och ”t” (horisontellt), som visar till vänster en liten sinuskurva, i mitten en större sinuskurva med två röda horisontella linjer ”Begränsning” och till höger en uppe och nere tillplattad signal. 2. Detaljerad beskrivning: - Vänster koordinatsystem: Rubrik ”Insignal”. Vertikal axel med pil uppåt: ”Amplitud”. Horisontell axel med pil åt höger: ”t”. Kring nollinjen löper en liten, svagt utpräglad sinuskurva, i flera tunna blå varianter över varandra. - Mittersta koordinatsystemet: Rubrik ”Förstärkning”. Axlarna åter ”Amplitud” (vertikalt) och ”t” (horisontellt). En stor sinuskurva (svart) svänger över och under nollinjen. Två röda, vågräta linjer ligger symmetriskt ovanför och under nollinjen; bredvid den övre linjen står den röda texten ”Begränsning”. Inuti den svarta kurvan är flera tunna blå sinuskurvor med något lägre amplitud ritade. - Höger koordinatsystem: Rubrik ”Utsignal”. Axlarna åter ”Amplitud” (vertikalt) och ”t” (horisontellt). Den visade kurvan löper avsnittsvis platt, med horisontella platåer upptill och nedtill på ungefär samma höjd som de tidigare visade röda linjerna; däremellan förbinder sneda övergångar platåerna. Flera tunna blå linjer ligger an mot konturen av den tillplattade kurvan.
Figur HARECS-13.13.1: Begränsarförstärkarens funktion
  • Används i FI-delen vid FM
  • Ingångssignalen förstärks
  • Därefter begränsas amplituden
  • Informationen finns kvar i frekvensändringen
  • Amplitudvariationer undertrycks

Förförstärkare och dämpsats

Dämpsats

  • Kortvågsmottagare kan överstyras av starka signaler
  • Särskilt ingångsdelen och första blandaren
  • Förvrängd och obegriplig återgivning

Förförstärkare

  • Signaler på höga frekvenser (UHF och högre) dämpas i matarledningen
  • Montera förförstärkaren direkt vid mottagarantennen

Low Noise Block Converter (LNB)

Denna alternativtext har ännu inte granskats. Blockdiagram med flera komponenter: En PC är ansluten till en SDR. Från SDR går ledningar till en TXCO och till en förstärkare. Förstärkaren har två steg som är märkta med effekt i milliwatt och decibel-milliwatt: ”0,3 mW -5 dBm” och ”40 mW 16 dBm”. Slutsteget visar ”20 W 43 dBm”. Det finns förbindelser till antenner med beteckningarna ”10 GHz” och ”2,4 GHz”. Strömförsörjningen med ”12 V DC” är också återgiven, förbunden med en symbol av spole och kondensator samt med en annan TXCO och en LNB. Förbindelsen till PTT är streckad.
Figur HARECS-13.15.1: Blockschema över en mottagargren med LNB
Denna alternativtext har ännu inte granskats. Blockdiagram med flera komponenter: En PC är ansluten till en SDR. Från SDR går ledningar till en TXCO och till en förstärkare. Förstärkaren har två steg som är märkta med effekt i milliwatt och decibel-milliwatt: ”0,3 mW -5 dBm” och ”40 mW 16 dBm”. Slutsteget visar ”20 W 43 dBm”. Det finns förbindelser till antenner med beteckningarna ”10 GHz” och ”2,4 GHz”. Strömförsörjningen med ”12 V DC” är också återgiven, förbunden med en symbol av spole och kondensator samt med en annan TXCO och en LNB. Förbindelsen till PTT är streckad.
Figur HARECS-13.15.1: Blockschema över en mottagargren med LNB

S-meter

1) Kort beskrivning: Display på en radio med frekvensvisning ”144.315.00”, under den en markerad SWR-visning; spektrum- och vattenfallsbild av en stark signal i mitten. 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar displayen på en radio mot svart bakgrund. Bland andra texter står frekvensen ”144.315.00” i mitten med stora vita siffror. Under den finns en SWR-visning. Under SWR-visningen syns i blått spektrumet kring den inställda frekvensen, avgränsat av uppgifterna ”–50k” (vänster) och ”+50k” (höger). I mitten finns en smal, hög topp med mindre flanker. Därunder finns ett vattenfallsdiagram på mörkblå bakgrund med ett ljusblått och vitt lodrätt spår under toppen. SWR-visningen är framhävd, resten av bilden är nedtonad.
Figur HARECS-13.16.1: S-meter som stapelvisning i en radios display
1) Kort beskrivning: Halvrunt analogt instrument med flera koncentriska skalor (S, PWR, SWR, ALC) och en lång visare som står nära markeringen 9 på S-skalan och vid ungefär 56 på PWR-skalan. 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett halvrunt analogt instrument med fyra skalor. Till vänster om skalorna står beteckningarna ”S”, ”PWR”, ”SWR” och ”ALC” under varandra. Ytterst går S-skalan med markeringar vid ”1”, ”3”, ”5”, ”7” och ”9”, med fina gradstreck för mellanliggande värden. Åt höger ansluter en grå dB-skala med markeringarna ”+20”, ”+40”, ”+60 dB” och grå streck. Under denna skala ligger, koncentriskt med S-skalan, en finindelad numerisk PWR-skala med markeringarna 0, 10, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90 och 100. Längre in följer SWR-skalan med siffrorna ”1, 1.5, 2, 3”; längst till höger på denna skala står symbolen ”∞”. Innerst finns ett band, koncentriskt med de övriga skalorna, med beteckningen ”ALC”, där avsnittet från ”1” till ”1.5” är mörkgrått fyllt och resten är vitt. En lång, tunn svart visare skär S-skalan precis vid ”9” och PWR-skalan nära ”56”.
Figur HARECS-13.16.2: S-meter som analogt mätinstrument

Exempel

  • Från S4 till S7 är det 3 steg
  • $$3\cdot \qty{6}{\dB} = \qty{18}{\dB}$$

Exempel

  • Från $\qty{25}{\watt}$ till $\qty{100}{\watt}$ är $\frac{\qty{100}{\watt}}{\qty{25}{\watt}} = 4$ gånger effekten
  • $\num{4}$ gånger effekten motsvarar en S-enhet

Exempel

  • Från $\qty{10}{\watt}$ till $\qty{100}{\watt}$ är $\frac{\qty{100}{\watt}}{\qty{10}{\watt}} = 10$ gånger effekten
  • $\num{10}$ gånger effekten motsvarar $\qty{10}{\dB}$
  • Från S8 till S9 är det $\qty{6}{\dB}$
  • Återstående $\qty{4}{\dB}$ läggs på som $\qty{+4}{\dB}$

Spänning på ingången

  • Kortvåg upp till $\qty{30}{\mega\hertz}$: S9 $\rightarrow\qty{50}{\micro\volt}$ över $\qty{50}{\ohm}$
  • VHF vid $\qty{144}{\mega\hertz}$: S9 $\rightarrow\qty{5}{\micro\volt}$ över $\qty{50}{\ohm}$

Exempel

  • Från S9 till S8 är det $\qty{6}{\dB}$
  • Det är halva spänningen
  • $$\frac{\qty{50}{\micro\volt}}{2} = \qty{25}{\micro\volt}$$

Dämpsatser

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Ett kopplingsschema visar en cirkel med en sinusgenerator till vänster, märkt ”R_L 50 Ω”. Det finns tre rektangulära motstånd i bilden, märkta ”R_1”, ”R_2” och ”R_3”. Till höger finns ytterligare en cirkel, likaså märkt ”R_L”. I mitten står texten ”Dämpfungsglied” (dämpsteg).
Figur HARECS-13.17.1: Dämpsats i PI-konfiguration med källa och lastmotstånd
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Ett kopplingsschema visar en cirkel med en sinusgenerator till vänster, märkt ”R_L 50 Ω”. Det finns tre rektangulära motstånd i bilden, märkta ”R_1”, ”R_2” och ”R_3”. Till höger finns ytterligare en cirkel, likaså märkt ”R_L”. I mitten står texten ”Dämpfungsglied” (dämpsteg).
Figur HARECS-13.17.1: Dämpsats i PI-konfiguration med källa och lastmotstånd
Den här alternativtexten har ännu inte granskats. Ett kopplingsschema med ett dämpsteg. Till vänster finns en rund källa med beteckningen \(R_i\) och värdet 50 ohm. Det finns tre motstånd märkta \(R_1\), \(R_2\) och \(R_3\). Till höger finns ytterligare ett motstånd \(R_L\) på 50 ohm. Två pilar pekar från vänster till höger och är märkta \(P_{IN}\) och \(P_{OUT}\).
Figur HARECS-13.17.2: Dämpsats i T-konfiguration med källa och lastmotstånd

Exempel

  • $\qty{20}{\dB}$ motsvarar en effektdämpning med faktorn $\num{100}$
  • $\qty{6}{\dB}$ motsvarar en effektdämpning med faktorn $\num{4}$
  • Impedansen för hela kopplingen ändras inte – den förblir $\qty{50}{\ohm}$

Exempel

  • given: $P_1 = \qty{100}{\watt}$
  • given: $a = \qty{20}{\dB}$
$$P_2 = \frac{P_1}{10^{\frac{a}{10}}} = \frac{\qty{100}{\watt}}{10^{\frac{20}{10}}} = \qty{1}{\watt}$$

$\Delta P = P_2 – P_1 = \qty{1}{\watt} – \qty{100}{\watt} = -\qty{99}{\watt}$, alltså omvandlas $\qty{99}{\watt}$ till värme

AGC – automatisk förstärkningsreglering

  • Automatisk förstärkningsreglering (Automatic Gain Control, AGC) reglerar LF-utsignalen när HF-ingångssignalen varierar
  • Används t. ex. vid fädning
  • Volymvariationerna minskar

Funktionssätt

  • Mottagningsnivån registreras i slutet av mottagargrenen
  • Därmed regleras HF-förstärkningen
  • Lyssnarvolymen efter demodulationen påverkas
  • Reaktionsbeteendet (attack- och återgångstid) kan anpassas
  • Förväxla inte med Automatic Level Control (ALC) i sändaren

AGC-lägen

  • AGC Slow
  • AGC Normal
  • AGC Fast
  • AGC Off

AGC och regelspänning

  • Starka signaler dämpas
  • Svaga signaler förstärks
  • Den demodulerade signalens amplitud hålls konstant
  • $\rightarrow$ LF-signalen har konstant volym

Utan AGC

  • Starka signaler överstyr LF-delen
  • Svaga signaler är mycket tysta
  • Volymen måste justeras för hand

Signal-brusförhållande och brusfaktor

SNR (Signal-to-Noise Ratio)

  • Förhållandet mellan nyttosignal och brussignal (noise)
  • Ju högre SNR, desto tydligare framträder signalen ur bruset

Brusfaktor

  • Anges ofta för HF-förförstärkare
  • Försämring av SNR när signalen passerar förstärkaren
  • Förhållandet mellan ingående och utgående SNR
  • Brustal: brusfaktorn angiven i $\unit{\dB}$
  • Brusfaktor $\num{2}\rightarrow$ brustal $\qty{3}{\dB}$

Brus och bandbredd

  • Bruset som hörs beror på mottagarens bandbredd
  • Brusets effekt kan beräknas ur bandbredderna
  • T. ex. vid användning av olika filter
$$\Delta P_R = \qty{10 \cdot \log_{10}{\left(\frac{B_1}{B_2}\right)}}{\dB}$$

Exempel

  • given: $B_1 = \qty{2,5}{\kilo\hertz}$
  • given: $B_2 = \qty{0,5}{\kilo\hertz}$
$$\begin{split}\Delta P_R &= \qty{10 \cdot \log_{10}{\left(\frac{B_1}{B_2}\right)}}{\dB}\\ &= \qty{10 \cdot \log_{10}{\left(\frac{\qty{2,5}{\kilo\hertz}}{\qty{0,5}{\kilo\hertz}}\right)}}{\dB}\\ &\approx \qty{7}{\dB}\end{split}$$

RIT

  • Låter motstationen för ljus eller mörk i SSB $\rightarrow$ korrigera mottagningsfrekvensen
  • Använd ratten RIT (Receiver Incremental Tuning)
    • Hos vissa radioapparater ”Clarifier” eller ”CLAR RX”
  • Ändrar jag sändningsfrekvensen uppfattar motstationen mig sämre
  • Orsaken är inte helt exakta oscillatorer i radioapparater eller fel i frekvensvisningen
  • Ändrar båda stationerna sändningsfrekvens varje gång uppstår ”vandring över bandet”

Inställningsriktning

  • Vid USB
    • Rösten för ljus $\rightarrow$ höj mottagningsfrekvensen
    • för mörk $\rightarrow$ sänk
  • Vid LSB tvärtom, eftersom talfrekvenserna är speglade

RIT vid AM och FM

  • Behövs inte
  • Har en bärvåg som används vid demodulationen

VOX

  • Automatisk sändning genom att tala i stället för PTT
  • voice-operated exchange (VOX)
  • När du talar kopplar transceivern till sändning
  • Vid tystnad avslutas sändningen efter en kort fördröjning

Brusspärr (squelch)

  • På en ”tom” frekvens hör man brus
  • Vid FM är bruset särskilt högt
  • Med brusspärren kan bruset stängas av
  • Engelska squelch (SQL)
  • Ställ in squelchen i sändningspauserna så att det precis slutar brusa
  • Vid för hård inställning stängs svaga signaler av

Brusspärr (squelch) – funktion

  • Jämför den mottagna signalen med ett inställt tröskelvärde
  • Ingångssignalen till squelchen tas från FI eller LF

Notchfilter

  • Notchfilter eller spärrfilter
  • Smalbandigt filter
  • Undertrycker en bestämd LF-frekvens
  • Kan realiseras i LF- eller FI-delen

Brusreducering och noise blanker

  • Mottagningssignalen störs av brus eller pulser
  • Svag signal med brusinslag
  • Tändgnistor, switchade nätaggregat, maskiner osv.

Demodulatorer

Demodulation av signaler

  • Demodulation omvandlar en modulerad HF-signal till en hörbar LF-signal
  • Beroende på använd modulation väljs en lämplig demodulationsmetod
  • Mål: återställa den ursprungliga LF-signalen

AM-demodulation

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med rätvinklig ledningsdragning, med två parallella horisontella ledare och två anslutningspunkter till vänster (märkta ”ZF”, mellanfrekvens, MF); kondensator mellan de två horisontella ledarna; transformator; vid dess sekundärlindning ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna; diod i den övre ledaren; ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna; parallellt med den ett motstånd; uppåt ytterligare en kondensator till den tredje högra anslutningspunkten (”NF”, lågfrekvens, LF); i den övre ledaren ett motstånd; därefter en kondensator mellan de horisontella ledarna; två anslutningspunkter åt höger. 2) Utförlig beskrivning: Bilden består av ett kopplingsschema med rätvinklig ledningsdragning, med två parallella horisontella ledare och två anslutningspunkter till vänster (märkta ”ZF”, mellanfrekvens, MF). Mellan de två horisontella ledarna är först en kondensator kopplad, som ligger parallellt med transformatorns primärlindning. Vid dess sekundärlindning är ytterligare en kondensator inritad mellan de horisontella ledarna. I den övre ledaren finns därefter en diod. Bakom den förbinder ytterligare en kondensator de två horisontella ledarna. Parallellt med den ligger ett motstånd. Från dess övre ände går ytterligare en kondensator uppåt till en anslutningspunkt till höger (”NF”, lågfrekvens, LF). I den övre ledaren följer ett ytterligare motstånd och därefter en kondensator mellan de horisontella ledarna (den övre linjen är märkt ”+”). De två horisontella ledarna har till höger en anslutningspunkt vardera.
Figur HARECS-13.28.1: Envelopdetektor för demodulation av AM-signaler
1) Kort beskrivning: övre delen: diagram med en horisontell axel ”t” och en vertikal axel ”U”; sinuskurva med tilltagande och avtagande amplitud; nedre delen: kopplingsschema med rektangulär ledningsdragning med två parallella horisontella ledare och två anslutningspunkter till vänster (märkta ”MF”); kondensator mellan de båda horisontella ledarna; transformator; vid dess sekundärlindning ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna; diod i den övre ledaren; ytterligare en kondensator (märkt ”X”) mellan de horisontella ledarna; parallellt med den ett motstånd; uppåt ytterligare en kondensator till den tredje anslutningspunkten till höger; i den övre ledaren ett motstånd; därefter en kondensator mellan de horisontella ledarna; två anslutningspunkter åt höger. 2) Utförlig beskrivning: Bilden består av två delar. Överst visas ett diagram med en horisontell axel ”t” och en vertikal axel ”U” och en sinuskurva med tilltagande och avtagande amplitud. Nederst finns ett kopplingsschema med rektangulär ledningsdragning med två parallella horisontella ledare och två anslutningspunkter till vänster (märkta ”MF”). Mellan de båda horisontella ledarna är först en kondensator inkopplad, som ligger parallellt med en transformators primärlindning. Vid dess sekundärlindning är ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna ritad. I den övre ledaren följer därefter en diod. Efter den förbinder ytterligare en kondensator (märkt ”X”) de båda horisontella ledarna. Parallellt med den ligger ett motstånd. Från dess övre ände går ytterligare en kondensator uppåt till en anslutningspunkt till höger. I den övre ledaren följer ytterligare ett motstånd och därefter mellan de horisontella ledarna en kondensator (den övre linjen markerad med ”+”). De båda horisontella ledarna har vardera en anslutningspunkt till höger.
Figur HARECS-13.28.2: Envelopdetektor med FI-ingångssignal
1) Kort beskrivning: Diagram över en envelopedemodulator med en horisontell axel ”t” och en vertikal axel ”U”; kurvan består av en sågtandad linje vars omslutande form (envelope) följer en kurva med maxima och minima; från varje spets går vertikala streckade linjer ner till nollinjen. 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar diagrammet för en envelopedemodulator med en horisontell axel ”t” och en vertikal axel ”U”. Kurvan består av en sågtandad linje vars omslutande form (envelope) följer en kurva med maxima och minima. Från varje spets är vertikala streckade linjer ritade ner till nollinjen.
Figur HARECS-13.28.3: Demodulerad signal i punkt X

FM-demodulation

Den här alternativtexten har ännu inte granskats. 1) Kort sammanfattning: Diagram med en orange kurva i ett koordinatsystem (U mot f), ett tydligt maximum med etiketten ”fres” samt streckade hjälplinjer och markeringar ”ΔU”, ”Δf” och ”fZF”. 2) Detaljerad beskrivning: Nere till vänster börjar ett koordinatsystem; y-axeln har upptill en pil och etiketten ”U”, x-axeln pekar åt höger med pil och etiketten ”f”. En genomgående orange kurva startar nära origo, stiger åt höger, når ett tydligt maximum; ovanför denna topp står ”fres”. Efter maximum faller kurvan åt höger och närmar sig x-axeln. Till vänster i diagrammet markerar två vågräta, streckade linjer ett lodrätt avstånd; mellan dem finns en lodrät dubbelpil med etiketten ”ΔU”. I området kring kurvans topp står två lodräta, streckade linjer; vid nedre kanten mellan dem är en vågrät dubbelpil med etiketten ”Δf” inritad. Under den vänstra av de två streckade lodräta linjerna står vid x-axeln etiketten ”fZF”. Inga siffervärden eller skalstreck är inritade.
Figur HARECS-13.28.4: Svängningskrets som flankdiskriminator
1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med rätvinklig ledningsdragning och två horisontella ledare; i den övre horisontella ledaren finns en anslutningspunkt till vänster och en till höger (”NF”, lågfrekvens, LF); uppe från vänster MF (10,7 MHz); motstånd i den övre horisontella ledaren; motstånd mellan de två horisontella ledarna, vidare till jord; variabel spole och parallellkopplad kondensator mellan de horisontella ledarna; diod i den övre ledaren; ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna; parallellt med den ett motstånd; uppåt ytterligare en kondensator till den högra anslutningspunkten; ram kring spolen och den parallella kondensatorn med texten ”f_res ZF” (resonansfrekvens, MF). 2) Utförlig beskrivning: Bilden består av ett kopplingsschema med rätvinklig ledningsdragning och två horisontella ledare. I den övre horisontella ledaren är en anslutningspunkt inritad till vänster och en till höger, den senare märkt ”NF” (lågfrekvens, LF). Uppe till vänster finns ett motstånd som är märkt ”ZF=10,7 MHz” (mellanfrekvens, MF). Mellan de två horisontella ledarna följer ett motstånd som nedtill är vidare anslutet till jord. Parallellt med det följer en variabel spole (halvbågar åt höger med en linje och ett avslutande tvärstreck genom spolen) och en parallellkopplad kondensator mellan de horisontella ledarna. I den övre ledaren finns åt höger en diod. Därefter är ytterligare en kondensator kopplad mellan de horisontella ledarna. Parallellt med den ligger ett motstånd. Från dess övre ände går ytterligare en kondensator till den högra anslutningspunkten. Kring spolen och den parallella kondensatorn finns en streckad ram med texten ”f_res ZF” (resonansfrekvens, MF).
Figur HARECS-13.28.5: FM-flankdiskriminator

FM-demodulation med PLL

1) Kort beskrivning: Blockschema med en parallell horisontell ledare, signalflöde från vänster till höger: ingång (”E”), block märkt ”Δφ”, filter, VCO, därifrån signalflöde tillbaka till blocket ”Δφ”; förbindelse från en punkt mellan filter och VCO till utgången (”A”). 2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av flera moduler förbundna med två horisontella ledare. I den nedre horisontella ledaren går signalflödet från vänster till höger. Längst till vänster finns en anslutningspunkt ”E”. Det följer ett block med texten ”Δφ” och ett block med tre vågformade linjer, av vilka de två övre är överstrukna (filter). Ovanför finns ett block ”VCO”, från vilket en ledare leder tillbaka till blocket ”Δφ”. I den vertikala grenen mellan filtret och ”VCO” finns en horisontell avgrening till anslutningspunkten ”A”.
Figur HARECS-13.28.6: Blockschema över FM-demodulation med PLL

SSB-demodulation

  • SSB-demodulation med produktdetektor
  • Ringblandaren blandar mellanfrekvensen (FI) med en Beat Frequency Oscillator (BFO)
  • Den uppkomna blandningsprodukten är den önskade SSB-LF-signalen
  • BFO:n måste vara exakt avstämd till den undertryckta bärvågen

Frekvensmätning med frekvensräknare

  • Justering av radioapparater
  • Efter reparation eller förändringar på grund av åldrande
  • Frekvensräknare för mätning av oscillatorfrekvenser
  • Visning av frekvensen
  • Hos äldre apparater står en $10^x$-multiplikator längst bak
  • Justeringsanvisningar kräver ofta inställning med en viss noggrannhet
  • t. ex. $\pm\qty{10}{\hertz}$
  • Känn till siffrornas platsvärde
  • Håll koll på decimalkomma och enhetsprefix eller multiplikator

Värdeområde

  • Utanför det angivna värdeområdet mäter frekvensräknare ungefärligt eller inte alls
  • För högre frekvenser finns frekvensdelare
  • Den pålagda frekvensen delas med ett fast värde
  • Resultatet ges som en elektrisk svängning
  • Kallas fördelare, eftersom de kopplas mellan mätobjekt och räknare
  • 10:1-delare vid $\qty{2,4}{\giga\hertz} \rightarrow \qty{240}{\mega\hertz}$

Frekvensmätning hos mottagare och sändare

Frekvensmätning hos mottagare

  • Mottagningsfrekvensen går oftast inte att mäta direkt, eftersom det saknas mätpunkt
  • För kontroll ansluts en noggrann oscillator eller frekvensgenerator till antennkontakten
  • Jämför generatorns frekvens med mottagarens visning
  • GPS-synkroniserade oscillatorer/OCXO ger högre noggrannhet

Frekvensmätning hos sändare

  • Frekvensmätning hos sändare är enklare
  • Frekvensräknaren ansluts via en dämpsats till antennkontakten
  • Mätningen är bara meningsfull med omodulerad bärvåg
  • Frekvensmätning med oscilloskop är bara en nödlösning, eftersom dessa instrument sällan har lika noggrann tidbas som frekvensräknare.
  • Enkla frekvensräknare arbetar nästan alltid med en så kallad grindtid
  • Apparaten öppnar ingången under en bestämd tid, räknar perioderna och beräknar frekvensen
  • En grindtid på $\qty{1}{\second}$ ger direkt frekvensen i $\unit{\hertz}$
  • Kort grindtid: snabb uppdatering
  • Lång grindtid: högre mätnoggrannhet

Frekvensnoggrannhet

Noggrannhet hos frekvenser och mätområden

  • Noggrannhet anges i $\unit{\percent}$ (t. ex. ${1 \cdot \num{10^{-2}}}$) eller i parts per million ($\qty{1}{\ppm} = {1 \cdot \num{10^{-6}}}$)
  • Ibland anges den direkt i exponentialskrivsätt, t. ex. ${1 \cdot \num{10^{-7}}}$
  • Den angivna noggrannheten multipliceras med frekvensen för att beräkna möjlig avvikelse hos mätvärden eller visningar

Exempel 1

  • given: $f = \qty{435}{\mega\hertz}$
  • sökt: $\qty{1}{\ppm}$ av $f$
$$\qty{435}{\mega\hertz} \cdot \frac{1}{\num{10^6}} = \frac{435\cdot \qty{\cancel{10^6}}{\hertz}}{\cancel{\num{10^6}}} = \qty{435}{\hertz}$$

Exempel 2

  • given: $f = \qty{145}{\mega\hertz}$
  • given: avvikelse $= \qty{10}{\ppm}$
  • sökt: $f_{\mathrm{min}}, f_{\mathrm{max}}$
$$\begin{split}\Delta f &= \qty{145}{\mega\hertz} \cdot \frac{10}{10^6}\\ &= \frac{145\cdot \qty{\cancel{10^6}}{\hertz} \cdot 10}{\cancel{10^6}}\\ &= \qty{1450}{\hertz}\end{split}$$
$$\begin{split}f_{\mathrm{min}} &= f\,-\,\Delta f\\ &= \qty{145}{\mega\hertz}\,-\,\qty{1450}{\hertz}\\ &= \qty{144,99855}{\mega\hertz}\end{split}$$

Exempel 3

  • given: $f = \qty{29}{\mega\hertz}$
  • given: avvikelse $= \qty{0,01}{\percent}$
  • sökt: $\Delta f$
$$\begin{split}\Delta f &= \qty{29}{\mega\hertz} \cdot \qty{0,01}{\percent}\\ &= 29\cdot \qty{\cancel{10^6}}{\hertz} \cdot 100\cdot \cancel{\num{10^{-6}}}\\ &= \qty{2900}{\hertz}\end{split}$$

Frågor?

Länkar till den här presentationen