AGC och regelspänning

Du har tidigare lärt dig vad AGC (Automatic Gain Control) är. Vid starka ingångssignaler minskar AGC förstärkningen i förstärkarstegen i mottagargrenen, och vid svaga ingångssignaler ökar den förstärkningen i motsvarande mån. Därigenom hålls den demodulerade signalens amplitud, och därmed LF-signalens volym, konstant.

Utan AGC skulle starka signaler överstyra LF-delen och svaga signaler bara höras mycket svagt. LF-volymen skulle hela tiden behöva justeras för hand. AGC jämnar alltså ut mottagningssignalens dynamik och anpassar mottagargrenens känslighet dynamiskt efter HF-ingångssignalerna.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kort sammanfattning: Blockdiagram över en mottagare med antenn till vänster, två blandare, HF-/MF-/LF-förstärkare, VFO och BFO, en gulmarkerad ”AGC”-återkoppling och en högtalare till höger.

Utförlig beskrivning: Från vänster leder en tråd från en stiliserad antenn in i ett blått block med triangel, under det texten ”HF”. En pil pekar vidare åt höger mot ett rött block med cirkel och X, över det står ”1. Mischer” (1. blandare). Underifrån leder en pil från en separat, svartkantad ruta med vågiga linjer och en snett uppåt pekande pil, märkt ”VFO”, in i ”1. Mischer” (1. blandare). Till höger om den följer en pil till ett blått block med triangel, märkt ”ZF” (MF). Ovanför går en gul linje med texten ”AGC”; från denna linje pekar två gula nedåtpilar in i de blå blocken ”HF” och ”ZF” (MF). Därefter pekar en pil åt höger mot ett rött block med cirkel och X, över det står ”2. Mischer” (2. blandare). Underifrån leder en pil från en ruta med vågiga linjer, märkt ”BFO”, in i ”2. Mischer” (2. blandare). En pil leder vidare åt höger till ett blått block med triangel, märkt ”NF” (LF), och därifrån till en stiliserad högtalarsymbol vid högra kanten. Alla signalförbindelser visas med svarta pilar från vänster till höger; blandarblocken är röda, förstärkarblocken (”HF”, ”ZF” (MF), ”NF” (LF)) blå, ”AGC”-ledningen gul. — Figur HAREC-13.19.1: AGC i en superheterodynmottagare

För att AGC automatiskt ska kunna anpassa förstärkningen efter mottagningssignalens styrka behöver den information om signalens amplitud. För det kan en del av FI-signalen likriktas och sedan utjämnas, som visas i figur HAREC-13.19.2.

Dioden likriktar den högfrekventa FI-signalen. En efterföljande RC-länk undertrycker de snabba växelkomponenterna, så att en likspänning uppstår vars storlek beror på FI-signalens amplitud. Ju starkare den mottagna signalen är, desto större är spänningens värde.

Denna regelspänning förs tillbaka till de reglerbara HF- eller FI-förstärkarstegen och styr där deras förstärkning. På så sätt bildas en sluten reglerslinga: en starkare mottagningssignal ger en starkare regleringseffekt och därmed lägre förstärkning.

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med rätvinklig ledningsdragning, med två parallella horisontella ledare och två anslutningspunkter till vänster (märkta ”ZF”, mellanfrekvens, MF); kondensator mellan de två horisontella ledarna; transformator; vid dess sekundärlindning ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna; diod i den övre ledaren; ytterligare en kondensator mellan de horisontella ledarna; parallellt med den ett motstånd; uppåt ytterligare en kondensator till den tredje högra anslutningspunkten; i den övre ledaren ett motstånd; därefter en kondensator mellan de horisontella ledarna; två anslutningspunkter åt höger, där den på den övre horisontella ledaren är märkt ”X”.

2) Utförlig beskrivning: Bilden består av ett kopplingsschema med rätvinklig ledningsdragning, med två parallella horisontella ledare och två anslutningspunkter till vänster (märkta ”ZF”, mellanfrekvens, MF). Mellan de två horisontella ledarna är först en kondensator kopplad, som ligger parallellt med transformatorns primärlindning. Vid dess sekundärlindning är ytterligare en kondensator inritad mellan de horisontella ledarna. I den övre ledaren finns därefter en diod. Bakom den förbinder ytterligare en kondensator de två horisontella ledarna. Parallellt med den ligger ett motstånd. Från dess övre ände går ytterligare en kondensator uppåt till en anslutningspunkt till höger. I den övre ledaren följer ett ytterligare motstånd och därefter en kondensator mellan de horisontella ledarna (den övre linjen är märkt ”+”). De två horisontella ledarna har till höger en anslutningspunkt vardera, den på den övre ledaren är märkt ”X”. — Figur HAREC-13.19.2: AGC-regelspänning

Fortsätt till nästa avsnitt: Signal-brusförhållande och brusfaktor