Likspänningskällor behövs för att förse våra radioapparater och tillbehör med spänning och ström. Hittills har vi främst tittat på batterier. Den allmänna symbolen för en ideal spänningskälla visas i figur UPPGRADERING-7.1.1. I verkligheten är en spänningskälla dock inte ideal, eftersom den alltid har en inre resistans $R_i$, som figur UPPGRADERING-7.1.2 visar.
Det är viktigt att få en konstant spänning även under belastning. Den egenskapen uppnås när den inre resistansen är mycket liten. Då uppstår, även vid stora lastströmmar, inget stort spänningsfall över den som får klämspänningen $U_k$ att sjunka.
Likspänningskällorna (nätaggregaten) ansluts till det befintliga växelspänningsnätet på 230 V. Som vi redan sett med jordat kontaktdon har vi vid växelspänning fasledaren L, nollledaren N och skyddsledaren PE.
I en 3-ledarkabel med skyddsledare, till exempel $3 \times \qty{1,5}{\milli\meter\squared}$, är ledarfärgerna fastlagda som i figur UPPGRADERING-7.1.3:
Ledarfärgerna för kablar är harmoniserade i Europa, så samma färgkoder gäller i Sverige som i Tyskland.
I de följande kapitlen kommer vi att lära känna några fler delar av strömförsörjningen.
