Vågutbredning

Navigeringshjälp

Den här navigeringshjälpen visar de första stegen för att använda presentationen. Du kan hoppa över den med ⟶ (högerpil).

Navigering

Du kan bläddra mellan bilder och avsnitt med piltangenterna på datorn.

Pil ned och upp: nästa / föregående bild
Pil höger och vänster: nästa / föregående avsnitt
Blanksteg eller ”n”: visa elementen på bilden ett i taget eller gå till nästa bild
Skift-blanksteg eller ”p”: dölj elementen baklänges eller gå till föregående bild

Fler funktioner

Med några kortkommandon kommer du åt fler funktioner. De viktigaste är:

F1: Help / hjälp
o: Overview / översikt över alla bilder
s: Speaker View / talarvy
f: Full Screen / helskärmsläge
b: Break, Black, Pause / dölj presentationen
Alt-klick: Zooma in på eller ut från bilden

Översikt

Presentationen är tvådimensionell: kolumnerna är kapitlets avsnitt och raderna är bilderna i respektive avsnitt.

Skriver du ett ”o” får du en översikt över alla bilder i presentationen. Det hjälper dig att få en överblick eller hitta tillbaka om du känner att du ”gått vilse”. Navigera med piltangenterna.

Klicka på en bild för att visa den.

Talarvy

Skriver du ett ”s” öppnas ett nytt fönster, talarvyn.

Under ”Layout” kan du välja mellan olika placeringar av elementen.

Talarvyn innehåller följande:

Till vänster syns den aktuella bilden
Uppe till höger syns nästa bild
I mitten till höger finns hjälpmedel för tidsplaneringen
Nere till höger finns ”anteckningar för talaren”
Längst ned finns navigeringspilarna

Praktiska tips för talarvyn

Om du använder en projektor ställer du in operativsystemet på två skärmar: talarvyn visas då till exempel på laptopen medan deltagarna ser presentationen.
Vid en onlinepresentation delar du webbläsarfliken och navigerar i fönstret ”Speaker View”.
Talarvyn gäller alltid ett kapitel. I slutet av kapitlet måste den stängas för att kunna öppna en ny talarvy i nästa kapitel.
För att markera något med muspekaren eller använda zoom måste du byta till det fönster där presentationen visas.

Helskärm

Skriver du ett ”f” visas den aktuella bilden i helskärm. Med ”Esc” lämnar du helskärmsläget.

Det är särskilt praktiskt för skärmen som visar presentationen för publiken.

Dölj

Skriver du ett ”b” döljs presentationen.

Du visar den igen på något av följande sätt:

Klicka i fönstret.
Tryck på ”b” igen.
Klicka på knappen ”Resume presentation”.

Zoom

Håller du ned Alt-tangenten och klickar i presentationen zoomas den delen in. Det är praktiskt för att lyfta fram detaljer i kopplingar. Ett nytt klick tillsammans med Alt zoomar ut igen.

Zoomen fungerar bara i det valda fönstret. Talarvyn är inte synkroniserad med presentationsvyn när det gäller zoom.

Troposfären – fördjupning

Begrepp

I följande kapitel används flera begrepp som förklaras i förväg

Diffraktion (böjning): vågor böjs av vid ett hinder
Spridning: avledning av vågor genom växelverkan med partiklar
Reflexion: riktad spridning
Brytning eller refraktion: avledning av vågor genom att utbredningshastigheten ändras i ett annat medium med annan täthet

Redan känt: de för amatörradio relevanta skikten i atmosfären
I troposfären sker vädrets företeelser

1) Kort beskrivning: Halvcirkelformad, flerfärgad grafik över jonosfärens skikt ovanför jorden; till vänster markering av ”Höjd [km]” med markeringarna ”upp till 10”, ”50–90”, ”90–130” och ”130–400”; till höger beteckning av skikten ”Troposfär”, ”D-region”, ”E-region” och ”F_1 + F_2-regionerna”; vertikal dubbelpil ”Jonosfär” från D-regionens nedre gräns till F_1 + F_2-regionernas övre gräns; inom E-regionen en ellipsformad figur märkt ”Sporadisk E”.
2) Utförlig beskrivning: Den halvcirkelformade, flerfärgade grafiken visar jonosfärens koncentriskt placerade, bågformade skikt ovanför jorden, som är ritad i blått nedtill. Vid skiktens vänstra ände finns markeringen ”Höjd [km]” med markeringarna ”upp till 10”, ”50–90”, ”90–130” och ”130–400”. Vid högra änden står beteckningarna för skikten ”Troposfär”, ”D-region”, ”E-region” och ”F_1 + F_2-regionerna”. En vertikal dubbelpil märkt ”Jonosfär” sträcker sig från D-regionens nedre gräns till F_1 + F_2-regionernas övre gräns. Inom E-regionen finns en ellipsformad figur märkt ”Sporadisk E”. — Figur UPPGRADERINGS-2.1.1: För amatörradio relevanta skikt i atmosfären

DX på VHF/UHF

Förbindelser bortom horisonten på VHF/UHF uppstår genom böjning, reflexion och spridning i troposfären
Områden med olika temperatur och täthet

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av över varandra liggande luftskikt med märkningarna ”Kall luft” (nederst, med en blå vågig linje), ”Varm luft” och ”Mycket kall luft” ovanför en stadssilhuett; fyra vita pilar från den mycket kalla luften in i den varma luften.
2) Utförlig beskrivning: Grafiken visar en svart stadssilhuett med byggnader och torn av olika höjd mot en ljusblå bakgrund. Ovanför finns olika luftskikt med märkningarna ”Kall luft” (med en blå vågig linje till vänster och höger om märkningen), ovanför ”Varm luft” (i ett gulaktigt, uppåt utglesnande skikt) och ovanför ”Mycket kall luft”. Vid gränsen mellan den varma luften och den mycket kalla luften finns två horisontella vita remsor. Fyra vita, svängda pilar pekar från skiktet med mycket kall luft in i den nedre delen av den varma luften. — Figur UPPGRADERINGS-2.1.2: Troposfärisk utbredning mot olika luftskikt

Troposfärisk inversionsbildning

Skikt med olika temperatur ligger ovanpå varandra
Vid gränsen mellan skikten reflekteras radiovågor i VHF-området
Ger förbindelser med stationer på cirka $\num{800}$ till $\qty{1000}{\kilo\meter}$ avstånd
Troposfärisk inversionsbildning uppträder främst på våren och hösten

Ducting

Överräckvidd kan uppstå på VHF genom troposfäriska inversionsskikt
Skikten bildas i gränsen mellan varma och kalla luftlager
Radiovågor kan reflekteras i skikten och ledas tillbaka mot jorden över längre avstånd

Ducting

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1. Kort sammanfattning: Schematisk bild med två blåmärkta ”Inversionsschicht”-bågar (inversionsskikt), däremellan en rödbruten stråle märkt ”Duct” över en svart, böjd marklinje.

2. Detaljerad beskrivning: Nedtill löper en bred, svart, bågformad linje som mark. I den linjens vänstra och högra ände står små, svarta, triangelformade antennsymboler; från var och en går en lång, röd, sned linje uppåt. Ovanför marken visas två tjocka, böjda, cyanblå linjer: den övre sträcker sig över hela bildbredden, den undre är kortare. Ovanför den övre blå linjen står centrerat texten ”Inversionsschicht”, nära den undre blå linjen står ”Inversionsschicht” igen. Mellan dessa två blå bågar löper en röd, sicksackformad linje som flera gånger vidrör de två bågarna; nära dess mittersta övre del står ordet ”Duct” med rött. Den röda linjen börjar till vänster vid marken (vid den vänstra antennsymbolen), går snett uppåt, sicksackar mellan de två blå bågarna och slutar till höger åter snett nedåt vid marken (vid den högra antennsymbolen). Det finns inga axlar. — Figur UPPGRADERINGS-2.2.1: Utbredning via ducting

Uppstår när radiovågor stängs inne mellan två inversionsskikt
Inversionsskikten fungerar som en naturlig vågledarkanal
Ducting kan föra radiovågor över avstånd på mer än 1000 kilometer

Flervägsutbredning

Radiosignalen tar mer än en väg från sändare till mottagare
Reflexion mot byggnader, terräng, flygplan o.s.v.
Refraktion i jonosfären på kortvåg
Ger interferens med förstärkning eller utsläckning av signalen

TODO — Figur UPPGRADERINGS-2.3.1: Flervägsutbredning genom reflexion

Radiosignalen tar mer än en väg från sändare till mottagare
Reflexion mot byggnader, terräng, flygplan o.s.v.
Refraktion i jonosfären på kortvåg
Ger interferens med förstärkning eller utsläckning av signalen

Fas:

90 °

Vid ytterligare rörelse (trafik från bil, reflexion mot flygplan, förändringar i jonosfären) ändras summasignalen i mottagaren hela tiden
Varierande signalstyrka $\rightarrow$ fädning eller QSB
Distorsion av signalen och sämre förståelighet

Aurora

Den här alternativtexten har inte granskats ännu.

1. Sammanfattning: Nattbild av himlen med rött, lodrätt randigt sken över den mörka silhuetten av en skogs- eller trädkant, enstaka stjärnor syns.

2. Detaljerad beskrivning: Bilden visar ett vidsträckt, horisontellt landskap på natten; längst ned finns en nästan svart yta, ovanför den en obruten, obelyst trädlinje med oregelbundna konturer, som stiger något högre till höger. Över horisonten fyller ett intensivt rödaktigt sken himlens nedre och mellersta del, med en mjuk färgövergång från mörkrött nedtill till mörkt purpur och svart uppåt. Inom det röda området syns flera lodräta, något ljusare ränder som ser ut som ljusridåer. I bildens övre tredjedel blir himlen nästan svart, med sparsamt utspridda små vita stjärnpunkter. Inga personer, byggnader, gatlyktor eller tekniska anläggningar syns; scenen ser naturlig och mörk ut, med stark kontrast mellan det svarta landskapet och den röda himlen. — Figur UPPGRADERINGS-2.4.1: Norrsken under en utbildningshelg i nödradio i maj 2024

Aurora (norrsken) på cirka $\qtyrange{90}{200}{\kilo\meter}$ höjd
Främst kring de magnetiska nord- och sydpolerna
Syre- och kväveatomer exciteras eller joniseras av solvinden
Solvind: elektriskt laddade partiklar
Särskilt kraftig vid solutbrott

Aurora och amatörradio

Radiovågor kan brytas mot joniserade syre- och kväveatomer
Används framför allt för VHF-DX
Tal är svårt att använda (stor bandbredd)
Fungerar för CW och digitala moder
Rapport: ”A” ges i stället för T, eftersom tonen är rå och varierande

Slutet på en CW-aurora-QSO mellan GM4YXI och OK/DF7TR/P:

0:00 / 0:00

Aurora, fördjupning

Förekomst av aurora

Aurora uppstår nära polerna
Aurora ligger på E-skiktets höjd ($\num{90}$ till $\qty{130}{\kilo\meter}$)
Laddade partiklar från solen tränger in i atmosfären

Slutet på en CW-aurora-QSO mellan GM4YXI och OK/DF7TR/P:

0:00 / 0:00

Användning för vågutbredning

Aurora är ett kraftigt joniserat område som reflekterar radiovågor över $\qty{30}{\mega\hertz}$
Används alltså främst på VHF och UHF
Tal är för bredbandigt, därför lämpar sig CW bäst
Ändå är signalen ”fladdrig” och ”brummig”

Sporadic-E och short skip

Regionalt begränsad, ovanligt hög jonisering i E-skiktet
Refraktion (brytning) av radiovågor på VHF och UHF
Även möjligt på $\qty{10}{\meter}$-bandet

Short skip

Förbindelser med hoppdistans under $\qty{1000}{\kilo\meter}$
Genom refraktion i ett sporadic-E-skikt
Särskilt på $\qty{10}{\meter}$-bandet

1) Kort beskrivning: Halvcirkelformad grafik med sändare till vänster och mottagare till höger; ett gult och ett rosafärgat skikt över den blåmarkerade jorden; ellipsformad figur märkt ”Sporadisk E” i det gula skiktet; två streckade linjer som leder utåt genom skikten och en genomgående linje som leder från sändaren till den ellipsformade figuren och vidare till mottagaren.
2) Utförlig beskrivning: Den halvcirkelformade grafiken visar jonosfärens läge med två koncentriskt placerade, bågformade skikt ovanför jorden, som är ritad i blått nedtill, samt VHF-signalernas förlopp. På jorden står till vänster och höger en liten svart antennsymbol vardera, märkta ”Sändare” (vänster) och ”Mottagare” (höger). Från sändaren leder två streckade, röda linjer i olika vinklar först genom ett smalt gult skikt och sedan genom ett brett rosafärgat skikt och slutar vid övre bildkanten. En genomgående röd linje leder från sändaren upp till en ellipsformad figur i det gula skiktet och ned till mottagaren. Den ellipsformade figuren är märkt ”Sporadisk E”. — Figur UPPGRADERINGS-2.6.2: Refraktion vid sporadic-E

Sporadic-E och frekvens

Sporadic-E: starkt joniserade områden i E-skiktet
Reflekterar höga kortvågsband och VHF

Sporadic-E uppträder mer sällan ju högre frekvensen är
Vid hög solaktivitet är utbredning via F-skiktet möjlig (t. ex. $\qty{10}{\meter}$-bandet)
Sporadic-E kan vara störande: radiovågorna når inte F-skiktet
Hoppdistanserna begränsas till ca $\qty{2200}{\kilo\meter}$
Den döda zonen kan försvinna

Jonosfären (fördjupning)

Grunderna om jonosfären, solfläcksaktivitet och ”döda zonen” känner vi redan
Fördjupning inom vågutbredning
Strålning från solen slår loss elektroner från syre- och kväveatomer och -molekyler i den övre atmosfären $\rightarrow$ jonisering
Fria elektroner sätts i svängning av radiovågor $\rightarrow$ refraktion av radiovågorna

På ungefär $\num{50}$ till $\qty{450}{\kilo\meter}$ höjd
Refraktion av kortvågor, vilket möjliggör global kommunikation

Utbredning av radiovågor

Jonisering ger kortvågen unika egenskaper
De fria elektronernas täthet avgör brytningsfrekvensen
Högre täthet $\rightarrow$ högre frekvens

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort beskrivning: Schematisk grafik över radiovågsutbredning med markvåg, en böjd röd bana genom skikt av streckade bågar och en ”Tote Zone” (döda zonen) mellan två antennsymboler.

2) Detaljerad beskrivning: Nedtill löper en svart, lätt krökt linje som mark; i båda ändar står små, öppna triangelformade antennsymboler. Till vänster startar en tjock, röd stråle som stiger bågformigt, når en avrundad topp och faller till höger mot den andra antennen. Längs den övre delen av denna röda båge står med rött ”Refraktion” (refraktion). Ovanför toppunkten är ett grått, streckat V inritat; ovanför texten ”Scheinbare Reflexion” (skenbar reflektion). Parallellt över marken drar flera grå, streckade, nedåt krökta linjer genom bilden; till vänster är de märkta ”D”, ”E”, ”F1”, ”F2”, till höger med höjderna ”50 km”, ”90 km”, ”130 km”, ”200 km”, ”400 km”; närmare marken står dessutom ”10 km” vid ytterligare en streckad linje. På marklinjen löper från den vänstra antennen en röd pil märkt ”Bodenwelle” (markvåg) åt höger. På mitten över marken står texten ”Tote Zone”. — Figur UPPGRADERINGS-2.8.2: Refraktion i jonosfärens skikt

Mer solstrålning $\rightarrow$ utbredning möjlig på högre frekvens
Särskilt mycket strålning på dagtid vid solfläcksmaximum
$\qty{10}{\meter}$-bandet går att använda på dagtid även med låg sändareffekt

Rekombination

Fria elektroner rekombinerar med atomkärnor
På vissa höjder inställer sig jämvikt mellan jonisering och rekombination
Dessa områden kallas regioner eller skikt

Jonosfärens skikt

På olika höjder finns ”skikt” eller regioner med olika stark jonisering
De heter

D-skiktet
E-skiktet
$F_1$-skiktet
$F_2$-skiktet

Du behöver en grundläggande, kvalitativ förståelse av regionerna
De för kortvågs-DX viktiga F-regionerna ligger på ungefär $\num{130}$ till $\qty{450}{\kilo\meter}$ höjd
För HAREC ska du kunna ange de exakta höjderna dag och natt

D-regionen

På ungefär $\qtyrange{50}{90}{\kilo\meter}$ höjd
Finns bara på dagen
Försvinner mycket snabbt efter solnedgången
Energiförlust genom att elektroner kolliderar med andra partiklar
Kraftig dämpning av radiovågor under $\qty{10}{\mega\hertz}$
Ingen rymdvåg för band som $\qty{160}{\meter}$ eller $\qty{80}{\meter}$

E-regionen

På ungefär $\qtyrange{90}{130}{\kilo\meter}$ höjd
Uppstår på dagen med maximum vid middagstid
Försvinner ungefär 1 timme efter solnedgången
Hoppavstånd cirka $\qty{2000}{\kilo\meter}$ upp till $\qty{10}{\mega\hertz}$
Stark jonisering $\rightarrow$ sporadiskt E

F-regionerna

På ungefär $\qtyrange{200}{400}{\kilo\meter}$ höjd
Det starkast joniserade skiktet
$F_1$-skiktet finns bara på dagen
$F_2$-skiktet finns kvar på natten
Hoppavstånd cirka $\qty{4000}{\kilo\meter}$

Solcykeln

I genomsnitt vart 11:e år, genom att magnetfältet vänds
Intensivare ultraviolett strålning och röntgenstrålning
Ger kraftig jonisering av $F_2$-regionen

1) Kort beskrivning: Diagram med en horisontell axel ”År” och en vertikal axel ”Solfläckar i medeltal per månad”; skalmarkeringar på den horisontella axeln vid ”1750” (origo), ”1800”, ”1850”, ”1900”, ”1950” och ”2000”, på den vertikala axeln vid ”0” (ovanför origo), ”50”, ”100”, ”150”, ”200”, ”250” och ”300”; genomgående, vågformad blå linje med spetsiga maxima och djupa minima med ungefär 1 års mellanrum; maximas höjd varierar kraftigt.
2) Utförlig beskrivning: Ett koordinatsystem har en horisontell axel märkt ”År” och en vertikal axel märkt ”Solfläckar i medeltal per månad”. Det finns skalmarkeringar vid ”1750” (origo), ”1800”, ”1850”, ”1900”, ”1950” och ”2000” på den horisontella axeln och vid ”0” (ovanför origo), ”50”, ”100”, ”150”, ”200”, ”250” och ”300” på den vertikala axeln. En genomgående, vågformad blå linje med spetsiga maxima och djupa minima med ungefär 1 års mellanrum löper från vänster till höger. Maximas höjd varierar mycket sinsemellan. — Figur UPPGRADERINGS-2.8.3: Månatlig räkning av solfläckar sedan 1749

Under denna tid kan alla övre kortvågsband och ibland till och med $\qty{6}{\meter}$-bandet användas för DX
Vid aktivitetsminimum går banden ovanför $\qty{20}{\meter}$ (till exempel $\qty{10}{\meter}$) oftast inte att använda

Jonosfären (HAREC)

Grunderna om jonosfären, solfläcksaktivitet, ”döda zonen” och jonosfärregionerna är redan behandlade
Solens UV-strålning svarar för joniseringen av molekyler i jonosfären.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Sammanfattning: Ett diagram med tre bredvid varandra placerade sektorer (”Sommertag” (sommardag), ”Wintertag” (vinterdag), ”Nacht” (natt)) visar färgade, böjda skikt över en blå jordyta och en höjdskala från 100 km till 400 km.

2) Detaljerad beskrivning: Vid nedre kanten löper en blå, bågformad linje som jordyta. Tre svarta, utåt spretande linjer delar upp grafiken i de märkta avsnitten ”Sommertag”, ”Wintertag” och ”Nacht”. Till vänster står höjdangivelserna ”100 km”, ”200 km”, ”300 km” och ”400 km”. I varje avsnitt ligger bågformade, färgade band ovanpå varandra, parallellt med jordytan, delvis åtföljda av grå streckade linjer. I avsnittet ”Sommertag” följer uppifrån och ned: ett grått band med bokstaven ”D”, ovanför det ett gult band med ”E”, ovanför det två rödaktigt orange band med beteckningarna ”F1” (lägre) och ”F2” (högre). I avsnittet ”Wintertag” står uppifrån och ned: ett grått band med ”D”, ovanför det ett gult band med ”E”, ovanför det ett rödaktigt orange band med ”F”. I avsnittet ”Nacht” är nedtill ett grått band med bokstaven ”D” svagt antytt; högre upp ligger ett rödaktigt orange band med ”F”. I alla tre avsnitten är dessutom flera grå, streckade bågar utan andra etiketter inritade. — Figur UPPGRADERINGS-2.9.1: Möjliga höjder för regionerna beroende av årstid och tid på dygnet

De viktigaste jonosfärregionerna är D-, E- och F-regionen
För HAREC är det viktigt att känna till deras höjdområden
De varierar med tid på dygnet och årstid

Dag och solfläckscykel

Tid på dygnet påverkar utbredningen av radiovågor
Vid solfläcksmaximum fungerar $\qty{10}{\meter}$-bandet bra på dagtid
Vid solfläcksminimum är $\qty{10}{\meter}$-bandet knappt användbart på dagtid
Under solfläcksminimum används ofta $\qty{20}{\meter}$-bandet för långdistans på dagtid

$\qty{40}{\meter}$-bandet är ett pålitligt band för kommunikation
Särskilt lämpligt för långa avstånd inom Sverige, till exempel från Malmö till Kiruna

Natt

$\qty{80}{\meter}$ och $\qty{160}{\meter}$ är knappt användbara på dagtid på grund av D-skiktet, men pålitliga på natten
$\qty{40}{\meter}$-bandet ger på natten längre räckvidd, eftersom utbredningen sker via F2-skiktet
F1-skiktet: ger på grund av lägre höjd kortare hoppavstånd och är oftast oönskat

Solar flux

Ett diagram med två kurvor visar utvecklingen från 2005 till 2025. X-axeln är märkt — Figur UPPGRADERINGS-2.9.2: Solar flux och antal solfläckar 2005 till 2025

Solens strålning på $\qty{2,8}{\giga\hertz}$
Mäts sedan mitten av 1900-talet
Är mindre ryckig än solfläcksräkning
Sträcker sig från 65 vid aktivitetsminimum till över 300 vid starka maxima
Värden över 100 ger högre jonisering och bättre utbredning på kortvåg

Polarisation

En elektromagnetisk vågs polarisation ändras vid rymdvågsutbredning
Orsak: Faraday-rotation, reflektionsfenomen i jonosfären och flervägseffekter
Den mottagna polarisationen motsvarar ofta inte den som sändes

Den döda zonen

Området dit markvågen inte längre når
Och dit himmelsvågen ännu inte når
Beror på himmelsvågens reflexionsvinkel
Radiostationer i den döda zonen kan inte höra mig

1) Kort beskrivning: Halvcirkelformad grafik med sändare till vänster och mottagare till höger, som visar ett rosafärgat skikt över den blåmarkerade jorden samt en grön ”markvåg” och en röd ”rymdvåg”. Mellan markvågens slut och rymdvågens första infall är en ”död zon” längs jordytan inritad.
2) Utförlig beskrivning: Den halvcirkelformade grafiken visar jonosfärens läge ovanför jorden, som är ritad i blått nedtill. På jorden står till vänster och höger en liten, svart antennsymbol vardera, märkta ”Sändare” (vänster) och ”Mottagare” (höger). Från sändaren pekar en kort, rak grön linje mot mitten, märkt ”Markvåg”. En röd linje, märkt ”Rymdvåg”, börjar nära sändaren, stiger brant, träffar ett rosafärgat, bågformat skikt i bildens övre del, löper snett nedåt mot mitten och nuddar där jordytan, stiger sedan åter snett uppåt till det rosafärgade skiktet och faller därefter snett nedåt i riktning mot mottagaren. Det rosafärgade skiktet sträcker sig brett över hela grafiken och är omärkt. Mellan markvågens slut och rymdvågens första infall är en ”Död zon” i form av en båge längs jordytan inritad. — Figur UPPGRADERINGS-2.10.1: Död zon

Den döda zonens utsträckning

Död zon

Ju högre frekvens, desto större radie har den döda zonen
Särskilt på de högre banden kan man felaktigt tro att frekvensen är ledig
Ju flackare strålning, desto större radie har den döda zonen

Frekvensens inverkan

Bilden visar ett diagram med x-axeln märkt Avstånd [km] från 0 till 600 och y-axeln märkt Höjd [km] från 0 till 250. Tre bågformade kurvor är inritade som var och en börjar nere till vänster vid noll, stiger och åter faller ned till x-axeln. Kurvorna skiljer sig i höjd och räckvidd. I teckenförklaringen uppe till höger är de tre kurvorna markerade med 3,5 MHz, 7,0 MHz och 14,0 MHz. Kurvan vid 3,5 MHz är ritad ljusast och når det kortaste avståndet, medan kurvan vid 14,0 MHz är mörkare framhävd och täcker det största avståndet. — Figur UPPGRADERINGS-2.11.2: Simulering av den döda zonens utsträckning vid en strålningsvinkel på $\qty{45}{\degree}$ beroende på frekvens, januari 2025

Strålningsvinkelns inverkan

Bilden visar ett diagram med x-axeln märkt ‚Avstånd [km]‘ från 0 till 1000 och y-axeln märkt ‚Höjd [km]‘ från 0 till 200. Flera böjda kurvor är inritade som var och en startar nere till vänster, stiger till en viss höjd och sedan åter faller. Varje kurva har en egen färg respektive nyans och är i teckenförklaringen uppe till höger markerad med en vinkel från 10° till 80°. Med tilltagande vinkel löper kurvorna brantare och når kortare avstånd. — Figur UPPGRADERINGS-2.11.3: Simulering av den döda zonens utsträckning beroende på strålningsvinkel på $\qty{40}{\meter}$-bandet, januari 2025

Fädning (QSB)

Himmelsvågen kommer tillbaka till mottagaren inom markvågens område
Genom vågöverlagring kan himmelsvåg och markvåg försvaga varandra
Signalen tappar styrka $\rightarrow$ fädning

Amplitud:		80%
Fas:		180 °

Hoppdistans

Ju flackare min antenn strålar mot jordytan, desto längre är hoppdistansen
Ju brantare min antenn strålar uppåt, desto kortare är hoppdistansen

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kort beskrivning: Linjediagram med blå punkter: Distansen sjunker med ökande vinkel α från cirka 4000 km vid 10° till nästan 0 km vid 90°.

Detaljerad beskrivning: Diagrammet har en lodrät y-axel med pil uppåt och etiketten ”Distanz” (distans), samt en vågrät x-axel med pil åt höger och etiketten ”α”. På y-axeln finns markeringar vid ”1000 km”, ”2000 km”, ”3000 km” och ”4000 km”. Längs x-axeln står skalstrecksetiketterna ”10°”, ”20°”, ”30°”, ”40°”, ”50°”, ”60°”, ”70°”, ”80°”, ”90°”. En heldragen ljusblå linje förbinder blå punktmarkeringar vid varje x-värde; punkterna ligger fallande: vid 10° cirka 4000 km, vid 20° cirka 2300 km, vid 30° cirka 1400 km, vid 40° cirka 1000 km, vid 50° cirka 700 km, vid 60° cirka 500 km, vid 70° cirka 350–400 km, vid 80° cirka 200–250 km och vid 90° nära 0 km. Kurvan faller först brant och planar ut mot högra sidan. — Figur UPPGRADERINGS-2.13.1: Hoppdistans beroende på vinkeln

Här kan du prova det hela interaktivt. Om utstrålningsvinkeln är flack ökar räckvidden. Är utstrålningsvinkeln brant blir räckvidden kortare.

Utstrålningsvinkel $\alpha$:

°.

Hoppdistans, fördjupning

Hoppdistansen ändras med strålningsvinkeln

Tänk också på:
det joniserade områdets höjd
tid på dygnet på grund av de olika skikten
använd frekvens på grund av olika refraktionsegenskaper i skikten

Beroende av årstid och tid på dygnet

Figur UPPGRADERINGS-2.14.3: Simulering av hoppdistansen beroende på årstid samt dag och natt på $\qty{80}{\meter}$-bandet vid $\qty{45}{\degree}$ strålningsvinkel; dessutom verkar D-skiktets dämpning på dagen

Frekvensberoende

MUF och LUF

Maximal Usable Frequency (MUF)

Högsta frekvens som går att använda mellan två platser
Beror på antennens strålningsvinkel
Och på jonosfärens kritiska frekvens

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning: En grafik visar en böjd svart baslinje, ovanför ett grått, bågformat band med texten ”Refraktion” (refraktion), samt färgade linjer och vinkelmarkeringar (orange, grön, blå) med etiketterna ”α”, ”φ” och ”f_c”.

2) Detaljerad beskrivning: Nedtill löper en lätt välvd, svart linje från vänster till höger; på den sitter till vänster och höger små, vita, triangelformade markeringar. Över denna linje spänner ett brett, grått, bågformat band över hela bredden; på dess mitt står med orange texten ”Refraktion”. Från den vänstra triangelmarkeringen startar två färgade förlopp: En orange, jämn kurva stiger, når sin högsta punkt ungefär mitt under det grå bandet och faller sedan mot den högra triangelmarkeringen. Likaså från vänster startar en grön, kantig linje som går snett uppåt, visar två knäckar i det grå bandet och pekar uppe till höger med en pil utåt. Bredvid den orangea kurvans början är ett litet streckat bas- eller tangentstreck inritat; den vinkel som är markerad däremellan är orange och märkt ”α”. Nära den orangea kurvans högsta område står en streckad vinkelklammer med etiketten ”φ” (med litet gradtecken). Till vänster i området för det grå bandet finns en kort, dubbelriktad, sneddställd, blå pilmarkering med etiketten ”f_c”. De dominerande färgerna är svart (konturer), grått (band), orange (kurva och texterna ”Refraktion”, ”α”, ”φ”), grönt (bruten linje) och blått (”f_c”). — Figur UPPGRADERINGS-2.15.1: Vinklarna för beräkning av MUF

Beräkning av MUF

$$\mathrm{MUF} \approx \dfrac{f_c}{\sin(\alpha)}$$

$\alpha$ är antennens strålningsvinkel mot marken $f_c$ är den kritiska frekvens vid vilken radiostrålar som träffar jonosfären lodrätt bryts i skikten $\rightarrow$ vid starkare jonisering av ett skikt stiger den kritiska frekvensen

Lowest Usable Frequency (LUF)

Beror på joniseringen i D-skiktet
Ju mindre dämpning i D-skiktet, desto fler lägre frekvenser kan tränga igenom skiktet och reflekteras i de högre skikten

MUF och LUF, fördjupning

Högsta användbara frekvens (MUF)

Högsta frekvens med vilken en förbindelse via himmelsvågen kan upprättas

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning: Ett tvådimensionellt diagram med fem blå kurvor (märkta 3,5 MHz, 7 MHz, 8 MHz, 10 MHz, 14 MHz), axlarna ”Distans [km]” (0–800) och ”Höjd [km]” (0–500); två kurvor bildar bågformade banor tillbaka till x-axeln, tre fortsätter efter en avgrening uppåt och ut ur bilden.

2) Detaljerad beskrivning: Uppe till vänster finns en förklaring i en vit ruta med fem blå nyanser: ”3,5 MHz” (mörkblå), ”7 MHz” (något ljusare), ”8 MHz”, ”10 MHz” och ”14 MHz” (mycket ljus). Alla fem kurvor startar i origo (0,0) och löper först gemensamt stigande. Den mörkblå ”3,5 MHz”-kurvan når vid ungefär 300 km distans en maximal höjd på cirka 250 km och faller sedan bågformigt, och skär x-axeln igen vid cirka 560 km. ”7 MHz”-kurvan (ljusare blå) stiger högre, når cirka 320 km vid ungefär 380–400 km distans och faller därefter, och träffar x-axeln nära 780–800 km. ”8 MHz”-kurvan viker uppåt i samma område (vid cirka 300 km distans och 300 km höjd) och fortsätter att stiga, och passerar diagrammets övre kant (över 500 km höjd) före 800 km distans. ”10 MHz”-kurvan (ljusblå) är brantare än 8 MHz och lämnar övre kanten ännu tidigare. Den mycket ljusa ”14 MHz”-kurvan stiger mest och lämnar övre kanten tidigast. Inga andra etiketter än axeltitlarna ”Distans [km]” (nedtill) och ”Höjd [km]” (till vänster) samt skalstrecken syns. — Figur UPPGRADERINGS-2.16.1: Simulering av hoppdistanser för olika frekvenser och en MUF på ca $\qty{7,5}{\mega\hertz}$ en augustinatt 2024 vid en strålningsvinkel på $\qty{45}{\degree}$

Högsta användbara frekvens (MUF)

Beror på strålningsvinkeln $\alpha$

Högsta användbara frekvens (MUF)

Strålar man brant (t. ex. $\qty{60}{\degree}$) sjunker MUF och radiovågen refrakteras eventuellt inte längre.
Strålar man flackt (t. ex. $\qty{30}{\degree}$) stiger MUF.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kort sammanfattning: Diagram med tre blå kurvor i ett koordinatsystem ”Distans [km]” mot ”Höjd [km]”, med förklaringen ”30°”, ”45°” och ”60°”.

Detaljerad beskrivning: På x-axeln står ”Distans [km]” med skalstreck vid 0, 200, 400, 600, 800 och 1 000; på y-axeln står ”Höjd [km]” med skalstreck vid 0, 100, 200, 300, 400 och 500. Uppe till höger finns en förklaring i en inramad ruta; där finns tre linjeexempel med etiketterna ”30°” (mycket ljusblå), ”45°” (mellanblå) och ”60°” (mörkblå). Alla tre kurvor börjar i origo (0, 0). 30°-kurvan (mycket ljusblå) stiger mjukt, når ett brett maximiområde strax under 300 km höjd vid cirka 550–600 km distans och faller därefter tills den skär x-axeln igen strax över 1 000 km. 45°-kurvan (mellanblå) stiger brantare, når sin topp vid ungefär 330 km höjd vid cirka 400 km distans och sjunker därefter tills den skär x-axeln nära 800 km. 60°-kurvan (mörkblå) stiger brantast; den passerar 300 km höjd redan vid drygt 200 km distans och fortsätter uppåt till diagrammets övre kant vid 500 km höjd vid cirka 300 km distans, där linjen slutar. Det finns ingen rubrik och inget rutnät; bakgrunden är vit, axlar och skalstreck är grå/svarta. — Figur UPPGRADERINGS-2.16.3: Hoppdistans vid 7 MHz sommaren 2024

Kritisk frekvens

Vid $\qty{90}{\degree}$ strålningsvinkel måste signalen göra en $\qty{180}{\degree}$-sväng i jonosfären
Kritisk frekvens $f_c$ där signalen reflekteras
MUF är större än $f_c$, eftersom man i regel inte sänder lodrätt uppåt

$$\mathrm{MUF} \approx \frac{f_c}{\sin(\alpha)}$$

Exempel jonosond Juliusruh

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Sammanfattning: Linjediagram med två kurvor visar frekvensförlopp över 24 timmar: ”MUF 3000 km” (blå) och ”fc resp. foF2” (orange).

2) Detaljerad beskrivning: Diagrammet har en vågrät axel ”Tid [timmar]” från 0 till 24 (etiketter i 2-timmarssteg) och en lodrät axel ”Frekvens [MHz]” från 3,6 till 28,5 (markerad vid 3,6; 7,1; 14,2; 21,2; 28,5). Fina grå rutnätslinjer syns. Förklaringen uppe till vänster visar två poster: en ljusblå linje ”MUF 3000 km” och en orange linje ”fc resp. foF2”. Den blå kurvan ligger i början av natten vid cirka 7 MHz, visar vid ~5 h en kort nedgång, stiger kraftigt mellan cirka 6 och 9 h till över 20 MHz, ligger från cirka 10 till 18 h högt och vågigt mellan cirka 22 och strax under 29 MHz med flera små toppar, faller därefter och ligger mot 20–22 h vid cirka 10–12 MHz, följt av en lätt återhämtning före 24 h. Den orange kurvan börjar strax över 3 MHz, har tidigt en liten svacka, stiger gradvis från cirka 5 h, når mellan cirka 11 och 17 h värden kring 7–8 MHz med små variationer, sjunker efter 18 h och ligger vid dygnets slut åter kring 3,5 MHz, med en liten nedåtriktad topp strax före 24 h. — Figur UPPGRADERINGS-2.16.4: MUF 3000 (flack strålning) och $f_\text{c}$ den 8 september 2025

Optimal frekvens

Kommersiell frekvensplanering använder en frequency of optimal transmission, optimal sändningsfrekvens
Frekvens som på en viss signalväg statistiskt medger en förbindelse 90 % av alla dagar
Ligger 15 % under månadsmedelvärdet av MUF
$$f_{\mathrm{opt}} = \mathrm{MUF}\cdot 0,85$$
Spelar ingen stor roll inom amatörradio, eftersom ingen permanent förbindelse upprättas
Inom amatörradio arbetar man nära MUF

Räkneexempel

givet: $\alpha = \qty{45}{\degree}$
givet: $f_c = 3 MHz$

sökt: $\mathrm{MUF}$
sökt: $f_{\mathrm{opt}}$

$$\begin{split} \text{MUF} & \approx \frac{f_c}{\sin(\alpha)}\\&\approx \frac{\qty{3}{\mega\hertz}}{\num{0,71}}\\&\approx \qty{4,2}{\mega\hertz}\end{split}$$

$$\begin{split} f_{\mathrm{opt}} &= \mathrm{MUF}\cdot 0,85\\ &= \qty{4,2}{\mega\hertz} \cdot 0,85\\ &= \qty{3,6}{\mega\hertz} \end{split}$$

Lägsta användbara frekvens (LUF)

Lägsta frekvens med vilken en förbindelse via himmelsvågen kan upprättas

Kritisk frekvens

Repetition

Vid $\qty{90}{\degree}$ strålningsvinkel måste signalen göra en $\qty{180}{\degree}$-sväng i jonosfären
Kritisk frekvens $f_c$ där signalen reflekteras
MUF ligger högre än $f_c$, eftersom man i regel inte sänder lodrätt uppåt

Den kritiska frekvensen skiljer sig beroende på jonosfärskikt, plats och tid
Separata uppgifter per jonosfärskikt är möjliga
Formelbeteckning: fo
Kompletteras med skiktet, t. ex. foF2

Markvågen

Markvågen når bortom den synliga horisonten
Följer jordkrökningen
Bäst för frekvenser under $\qty{3}{\mega\hertz}$

Räckvidd

Räckvidden beror på frekvens och markbeskaffenhet
Långvåg ($\qtyrange{30}{300}{\kilo\hertz}$) upp till $\qty{1000}{\kilo\meter}$, mellanvåg ($\qty{300}{\kilo\hertz}--\qty{3}{\mega\hertz}$) upp till $\qty{250}{\kilo\meter}$
Väl användbar på $\qty{160}{\meter}$-bandet
På $\qty{10}{\meter}$-bandet användbar för kommunikation inom tätorter
På VHF och högre frekvenser försumbar

Greyline

Övergången mellan dag och natt
Intressant för kortvågstrafik

Aktuell tid:

time

Dag till natt

D-skiktet byggs ned
E-skiktet kan fortfarande finnas kvar
$F_1$-skiktet försvinner långsamt
$F_2$-skiktet finns kvar försvagat

Natt till dag

D-skiktet byggs upp först när solen når de lägre skikten
E-skiktet byggs upp långsamt
$F_1$-skiktet byggs upp före E- och D-skiktet
$F_2$-skiktet blir starkare igen

Greyline-DX

Kortvåg bryts flackt i det svaga D-skiktet och dämpas mindre
De brutna kortvågorna reflekteras flackt i F-skiktet
Lång hoppdistans
Greyline-DX eller twilight-DX

Mögel-Dellinger-effekten

Solutbrott med plasma-flares joniserar D-skiktet
Hög dämpning av himmelsvågen upp till $\qty{300}{\mega\hertz}$
Totalt bortfall av himmelsvågen i några minuter upp till timmar kan förekomma
Kan bara uppträda på dagen
Särskilt kraftig vid solfläcksmaximum

Lång och kort väg

På grund av jordens klotform kan ett mål nås rätlinjigt via två vägar
Radiovågor kan, beroende på utbredningsförhållandena, breda ut sig bättre via den längre, indirekta vägen

Lång och kort väg, fördjupning

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Ett grått rutnätsklot visar två svarta punkter som förbinds av två olika färgade, märkta förbindelsevägar: ”Kurzer Weg” (korta vägen) i blått och ”Langer Weg” (långa vägen) i orange (delvis streckad).

Detaljer: Grafiken visar ett klot med fint, grått rutnät av böjda longitud- och latitudlinjer; meridianerna löper samman upptill på mitten. Två svarta punkter markerar ändarna på en förbindelse: den ena nere till vänster om bildens mitt, den andra uppe till höger om bildens mitt. En heldragen blå båge löper mellan dessa punkter diagonalt över klotets framsida; längs bågen står den blå etiketten ”Kurzer Weg”. En orange båge förbinder samma punkter i motsatt riktning; den är heldragen i båda ändar och streckad i ett mittparti. Längs den vänstra, heldragna delen står den orangea etiketten ”Langer Weg”. Inga andra etiketter eller måttangivelser finns. — Figur UPPGRADERINGS-2.21.1: Lång och kort väg på ett klot

En rätlinjig förbindelse mellan två platser på ett klot går alltid längs en storcirkel

Med en riktantenn avgör vridvinkeln för huvudlobens riktning vilket radiomål som nås
En annan plats kan alltså nås via två vridriktningar
Sträckan är då olika lång

Vridvinkeln skiljer sig då med $\qty{180}{\degree}$
Exempel: från Berlin till Sydney/Australien är den korta vägen vid $\qty{75}{\degree}$, den långa vägen vid $\qty{255}{\degree}$

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort beskrivning: Polär världskarta med gradskala 0°–360°; från en markerad punkt ”Berlin” går en grön linje ”Kurzer Weg” (kort väg) till ”Sydney” och en gul linje ”Langer Weg” (lång väg) åt motsatt håll, fler städer är märkta som röda punkter.

2) Utförlig beskrivning: Den runda kartan visar en ljusblå yta med vita landkonturer och ett grått polärt rutnät av koncentriska cirklar och radiella linjer. Vid kanten står beteckningarna i 10°-steg, ”0°” överst och sedan medurs ”10°, 20°, …, 90°, …, 180°, …, 270°, …, 350°”. I kartans mitt finns en röd punkt med den röda texten ”Berlin”. Fler röda punkter med röd text: ”New York” till vänster ovanför mitten, ”Buenos Aires” nere till vänster, ”Tokyo” till höger ovanför mitten, ”Sydney” till höger vid ungefär ”80°”. Från ”Berlin” går en grön, rak linje med pilspets vid ”Sydney” och den gröna texten ”Kurzer Weg” (kort väg). Även från ”Berlin” går en gul, rak linje med pilspets åt vänster mot markeringarna kring ”260°–270°”; den gula texten längs linjen lyder ”Langer Weg” (lång väg). — Figur UPPGRADERINGS-2.21.2: Beamkarta med Berlin som radiostationens plats

Beamkartor ser annorlunda ut för andra startpunkter
Exempel: sett från Sydney/Australien

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kortfattat: Cirkelformad världskarta i polär projektion med gradskala vid kanten; fem orange markerade och märkta punkter: ”Berlin”, ”Tokyo”, ”New York”, ”Buenos Aires” och ”Sydney”.

Utförlig beskrivning: Grafiken visar en rund karta med ljusblått vatten och vita landkonturer. Från centrum utgår fina radiella rutnätslinjer, dessutom finns flera koncentriska cirklar; ytterkanten är märkt med vinklar från ”0°” överst medurs i 10°-steg till ”350°”. Fem platser är markerade som små orange punkter och namngivna med orange text: ”Sydney” ligger nära kartans mitt; ”Tokyo” ligger ovanför och något till vänster om ”Sydney”, närmare kanten; ”New York” står på högra sidan ovanför mitten, nära ytterkanten; ”Berlin” ligger till vänster ovanför mitten, också nära kanten; ”Buenos Aires” ligger nere till höger, närmare nedre kanten. Landmassorna är omärkta, bara deras konturer syns. — Figur UPPGRADERINGS-2.21.3: Beamkarta med Sydney som radiostationens plats

Beräkning

För den långa vägen

Vid vridvinkel mellan $\qty{0}{\degree}$ och $\qty{180}{\degree}$: vridvinkel + $\qty{180}{\degree}$
Vid vridvinkel mellan $\qty{180}{\degree}$ och $\qty{360}{\degree}$: vridvinkel – $\qty{180}{\degree}$

Scatter

Scatter: särskilda former av reflexion och spridning av en radiosignal
Därmed kan längre avstånd överbryggas

Regnscatter

Engelska rainscatter
Spridning mot regndroppar åt alla håll (Rayleigh-spridning)
Droppstorleken måste passa våglängden: $\qty{6}{\centi\meter}$- och $\qty{3}{\centi\meter}$-banden
Antennen riktas mot regnmolnet
Rå ton i SSB- och CW-signaler (liknande aurora)

Bildbeskrivning saknas ännu — Figur UPPGRADERINGS-2.22.1: $\qty{10}{\giga\hertz}$ regnscatter (DL4M juni 2025)

Backscatter

Brytning av himmelsvågen tillbaka mot mottagaren
Framför allt under skymningen
Kraftigt och snabbt varierande signalstyrka (flutter fading)

Aircraft scatter

Reflexion (alltså egentligen ingen scatter) av VHF, UHF och SHF mot flygplan
Flygplanet måste befinna sig på förbindelselinjen mellan sändare och mottagare
Ganska kort förbindelse på grund av flygplanets snabba rörelse

Vågutbredning

Navigeringshjälp

Navigering

Fler funktioner

Översikt

Talarvy

Praktiska tips för talarvyn

Helskärm

Dölj

Zoom

Troposfären – fördjupning

Begrepp

DX på VHF/UHF

Troposfärisk inversionsbildning

Ducting

Ducting

Flervägsutbredning

Aurora

Aurora och amatörradio

Aurora, fördjupning

Förekomst av aurora

Användning för vågutbredning

Sporadic-E och short skip

Short skip

Sporadic-E och frekvens

Jonosfären (fördjupning)

Utbredning av radiovågor

Rekombination

Jonosfärens skikt

D-regionen

E-regionen

F-regionerna

Solcykeln

Jonosfären (HAREC)

Dag och solfläckscykel

Natt

Solar flux

Polarisation

Den döda zonen

Den döda zonens utsträckning

Död zon

Frekvensens inverkan

Strålningsvinkelns inverkan

Fädning (QSB)

Hoppdistans

Hoppdistans, fördjupning

Beroende av årstid och tid på dygnet

Frekvensberoende

MUF och LUF

Maximal Usable Frequency (MUF)

Beräkning av MUF

Lowest Usable Frequency (LUF)

MUF och LUF, fördjupning

Högsta användbara frekvens (MUF)

Högsta användbara frekvens (MUF)

Högsta användbara frekvens (MUF)

Kritisk frekvens

Exempel jonosond Juliusruh

Optimal frekvens

Räkneexempel

Lägsta användbara frekvens (LUF)

Kritisk frekvens

Markvågen

Räckvidd

Greyline

Greyline-DX

Mögel-Dellinger-effekten

Lång och kort väg

Lång och kort väg, fördjupning

Beräkning

Scatter

Regnscatter

Backscatter

Aircraft scatter

Frågor?

Länkar till den här presentationen