Du har tidigare lärt känna S-metern, både i sin analoga variant (fig. UPPGRADERING-10.15.2) och i sin digitala variant (fig. UPPGRADERING-10.15.1). Den visar styrkan hos den HF-signal som ligger på mottagaringången.
Skalan på en S-meter går vanligtvis från S1 till S9. En ändring på en S-enhet motsvarar $\qty{6}{\dB}$. Signaler starkare än S9 anges inte i fler S-enheter utan i decibel över S9, till exempel ”S9 + $\qty{20}{\dB}$”.
Eftersom decibelskalan är logaritmisk motsvarar en ökning med $\qty{6}{\dB}$ en fördubbling av ingångsspänningen eller en fyrfaldig ökning av ingångseffekten. Omvänt motsvarar en minskning med $\qty{6}{\dB}$ en halvering av spänningen eller en fjärdedel av effekten.
På kortvåg upp till $\qty{30}{\mega\hertz}$ motsvarar S9 exakt $\qty{50}{\micro\volt}$ över $\qty{50}{\ohm}$. Från VHF ($\qty{144}{\mega\hertz}$) och uppåt motsvarar S9 exakt $\qty{5}{\micro\volt}$ över $\qty{50}{\ohm}$.
S-metrar i kortvågsapparater visar ofta bara värden kring S9 någorlunda tillförlitligt, eftersom de oftast bara kalibreras vid just det värdet. Framför allt lägre S-värden visas mycket ungefärligt. S-meterns logaritmiska karakteristik interpoleras ofta otillräckligt. Något S-värde S0 finns per definition inte, eftersom det alltid finns ett bakgrundsbrus eller mottagarens eget brus. Visar S-metern inget värde i det nedre området är den mottagna signalen mycket svag, men den har aldrig värdet S0. Det bör därför inte heller rapporteras.
