Radiovågor breder ut sig rätlinjigt. För att förbinda två platser på jordytan finns det därför alltid exakt två vägar (om inte de två platserna ligger precis mitt emot varandra). Av det följer i vilken riktning en riktantenn måste vridas. Radioförbindelsen går alltså inte nödvändigtvis den direkta vägen till motstationen, utan kan gå i riktningen motsatt den kortaste vägen.
En av de två vägarna är kortare än den andra, därför talar vi om den korta och den långa vägen (ibland också ”direkt väg” och ”indirekt väg”). Normalt går förbindelsen den korta vägen, eftersom längre väg alltid betyder mer dämpning och man på den korta vägen därför kan räkna med bättre signalstyrka. Men – beroende på utbredningsförhållanden, tid på dygnet och använd frekvens – kan man mycket väl också nå målområdet den långa vägen. Längre fram tittar vi närmare på dessa samband.
