Förstärkare eller mottagarkonverterare monterade vid antennen behöver en likspänningsmatning. För att slippa en extra matningsledning kan matningsspänningen överföras via koaxialkabeln, parallellt med HF-signalen, utan att de båda signalerna stör varandra. För att mata in likspänningen i koaxialkabeln används därför ett fjärrmatningsfilter eller, på engelska, BIAS-T. Figur ? visar en QO-100-station med BIAS-T för spänningsförsörjning av förförstärkaren (LNB).
[picture:1080:a_qo100_bias_t:QO-100-station med BIAS-T för spänningsförsörjning av LNB:n]
Tekniskt kan detta, som figur UPPGRADERING-7.14.1 visar, realiseras med en mycket enkel koppling. BIAS-T består förutom anslutningarna bara av två kondensatorer och en induktans. Denna koppling har vi redan träffat på vid MMIC, vars matningsspänning matas in via utgången med en BIAS-T.
En BIAS-T känner man igen på att HF-signalen på ena sidan förs till mottagaren (RX), medan en förförstärkare eller mottagarkonverterare (LNA) är ansluten på andra sidan. Dessutom matas en matningslikspänning in via DC-anslutningen. Likspänningen når via induktansen koaxialkabelns innerledare och försörjer så den anslutna LNA:n. Induktansen är då högohmig för högfrekvens, så att HF-signalen inte rinner ut i spänningsförsörjningen.
Kopplingskondensatorn $C_1$ förhindrar att den inmatade likspänningen når mottagaringången. Utan kondensatorn $C_1$ skulle matningsspänningen kunna kortslutas mot jord.
Induktansen tjänar till att mata in matningslikspänningen i ledningen, medan den utgör ett högt motstånd för högfrekvens. Därigenom kan likspänningen nå LNA:n utan att HF-signalen rinner ut i spänningsförsörjningen. Kondensatorn $C_2$ leder kvarvarande högfrekvenskomponenter till jord. Det förhindrar att HF-signaler kopplas in i spänningsförsörjningen.
Så här kan den praktiska realiseringen av det visade kopplingsschemat som kretskort se ut. $C_2$ och $C_3$ är avkopplingskondensatorer för olika frekvensområden, så att funktionen säkerställs över ett stort frekvensområde. $L_1$ används för att tillföra likspänningen och måste dimensioneras särskilt för lastströmmen. Avkopplingskondensatorn $C_2$ på likspänningssidan ska undertrycka HF-spänning. Den måste väljas så att den vid HF-nyttofrekvensen har en reaktans under 1 Ω.
Spolen mellan DC-sidan (likspänningssidan, t. ex. $\qty{12}{\volt}$) och HF-sidan (t. ex. $\qty{10}{\giga\hertz}$ mottagningssignal) ska inte släppa igenom högfrekvenskomponenter till DC-sidan. Det är därför en drosselspole, som måste vara högohmig vid nyttofrekvensen (t. ex. $X_L = \qty{10}{\kilo\ohm}$). Genom drosselspolen flyter matningsströmmen till förförstärkaren eller konverteraren (LNA). Drosselspolens trådtjocklek måste vara så stor att likströmmen inte värmer drosselspolen. Med andra ord: spolen måste ha motsvarande strömbelastbarhet.
