En spänningsomvandlare behövs alltid när en elektrisk spänning ska omvandlas till en annan spänning. Inom amatörradion kan det till exempel gälla att ta fram $\qty{5}{\volt}$ till en mikrokontroller ur en matning på $\qty{13,8}{\volt}$, eller att försörja en bärbar dator med $\qty{19}{\volt}$ ur ett $\qty{12}{\volt}$-batteri. Sådana kopplingar kallas DC/DC-omvandlare. Om spänningen höjs talar man om en step-up-omvandlare (uppväxlare, boost), om den sänks om en step-down-omvandlare (nedväxlare, buck).
Vid varje spänningsomvandling uppstår förluster. Därför är den avgivna effekten alltid mindre än den tillförda effekten. Förhållandet mellan uteffekt och ineffekt kallas verkningsgrad $\eta$:
$$ \eta = \frac{P_{\mathrm{out}}}{P_{\mathrm{in}}} $$Man måste använda effektformeln $P = U \cdot I$ för att beräkna in- och uteffekten. Därefter kan verkningsgraden bestämmas.
Denna buck-boost-omvandlare kan ställas in från $\qty{0,5}{\volt}$ till $\qty{25}{\volt}$ på utgången. Maximal effekt är $\qty{25}{\watt}$. Eftersom verkningsgraden är mycket hög klarar sig switchtransistorerna utan kylfläns. Driftläget nedväxlare (step down = buck mode) eller uppväxlare (step up = boost mode) kan aktiveras med den högra miniatyrbrytaren.
