Satelliter går runt jorden i cirkulära eller elliptiska banor och på olika höjder. Sedan 1961 finns där också amatörradiosatelliter. Dessa kallas OSCAR, en förkortning av ”Orbiting Satellite Carrying Amateur Radio” (”omloppssatellit som bär amatörradio”). Den första amatörradiosatelliten fick namnet OSCAR 1 (HAREC-4.11.1). OSCAR 1 var bara början. Under de följande åren, och fram till i dag, har allt mer omfattande amatörradionyttolaster skickats ut i rymden.
De repeatrar som finns ombord kallas ”transpondrar”. Ingångsfrekvensen, alltså radiolänken från jorden till satelliten, kallas ”upplänk” (uplink) i satellittrafik. Utgångsfrekvensen, alltså radiolänken från satelliten till jorden, kallas däremot ”nedlänk” (downlink). För upplänk och nedlänk används ofta olika frekvensband, eftersom det gör det enklare att skilja sändnings- och mottagningssignalen åt och minskar filtrens storlek på satelliten.
Olika flyghöjder och omloppsbanor ger ett brett spektrum av satellittillämpningar, från kommunikation och navigering till vetenskaplig forskning och jordobservation. Här presenterar vi de viktigaste höjderna och banorna.
Låg omloppsbana (Low Earth Orbit – LEO) Satelliter i låg omloppsbana befinner sig vanligen på höjder mellan cirka 160 och 2 000 kilometer över jorden, alltså relativt nära jordytan. Här rör sig många jordobservationssatelliter, till exempel väder- och miljöövervakningssatelliter. Närheten till jorden ger hög upplösning när data och bilder samlas in.
Medelhög omloppsbana (Medium Earth Orbit – MEO) Medelhöga banor sträcker sig från cirka 2 000 till 35 786 kilometer över jorden. Här finns ofta navigationssatelliter, till exempel de som används av det världsberömda GPS-systemet. Eftersom satelliterna här behöver längre tid för ett varv runt jorden ger de en välbalanserad kompromiss mellan täckning och noggrannhet för navigering och positionsbestämning.
Hög omloppsbana (Geostationary Orbit – GEO) På en höjd av cirka 35 786 kilometer över jordytan ligger de geostationära banorna. Satelliterna här går runt jorden lika fort som jorden roterar och verkar därför stå still på himlen. Geostationära satelliter lämpar sig väl för kommunikation, eftersom man kan använda fasta markstationer och få konstant täckning över ett visst område.
Högelliptisk omloppsbana (Highly Elliptical Orbit – HEO) Högelliptiska banor är excentriska banor där satelliten är som närmast jorden i en del av banan och som längst bort i en annan. Sådana banor passar satelliter som behöver utökad täckning över polarområdena, till exempel för övervakning i arktiska eller antarktiska områden.
Polär omloppsbana (Polar Orbit) Satelliter i polär bana passerar över jordens poler. Dessa banor ger med tiden full täckning av jordytan och används ofta för vetenskapliga undersökningar, miljöövervakning och jordobservation.
Vid satellitkommunikation är det mycket viktigt att rikta antennerna rätt. Begreppen azimut och elevation spelar här en nyckelroll. De beskriver den horisontella riktningen och den vertikala vinkeln under vilken en satellit syns från jordytan:
Ordet azimut kommer från arabiskans as-sumūt (”vägarna”). Elevation kommer från latinets elevare (”höja”).
I amatörradiotjänsten via satellit gäller ett undantag från kravet på att bara använda klartext. Det är tillåtet att kryptera styrsignaler mellan markstationer och amatörradiosatelliter för att dölja innehållet. Det betyder att man undantagsvis får använda krypteringsmetoder som hindrar utomstående från att läsa styrsignalernas innehåll. Syftet är att skydda satelliterna mot styrkommandon från obehöriga.
