Som radioamatör är du skyldig att hålla dig inom vissa effektgränser för din radioutrustning. Särskilt viktigt är sändareffekten och att undvika oönskade emissioner – på de sistnämnda går vi in i nästa kapitel. Här tittar vi först på sändareffekten.
I de flesta amatörradiobanden är den högsta tillåtna effekten angiven som toppeffekt, på engelska Peak Envelope Power (förkortat PEP). Gränserna för amatörradio finns i Post- och telestyrelsens (PTS) föreskrifter om undantag från tillståndsplikt för vissa radiosändare, PTSFS 2025:1. Där anges den högsta effekten som ”tillförd antennsystemet” i W p.e.p. för varje frekvensband.
Effektgränserna beror på vilket certifikat du har. Med HAREC gäller i de flesta amatörradiobanden högst $\qty{200}{\watt}$ PEP tillförd antennsystemet. I vissa band är gränsen lägre, till exempel $\qty{10}{\watt}$ PEP i delar av $\qty{160}{\meter}$-bandet och $\qty{150}{\watt}$ PEP på $\qty{30}{\meter}$. Med instegscertifikatet gäller högst $\qty{25}{\watt}$ PEP på kortvåg och $\qty{50}{\mega\hertz}$ samt $\qty{25}{\watt}$ ERP på $\qty{144}{\mega\hertz}$.
| Band | HAREC | Instegscertifikat |
|---|---|---|
| 1 810–1 850 kHz (160 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | – |
| 3,5–3,8 MHz (80 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | – |
| 7,0–7,2 MHz (40 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | $\qty{25}{\watt}$ PEP |
| 10,10–10,15 MHz (30 m) | $\qty{150}{\watt}$ PEP | – |
| 14,00–14,35 MHz (20 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | $\qty{25}{\watt}$ PEP |
| 21,00–21,45 MHz (15 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | $\qty{25}{\watt}$ PEP |
| 28,0–29,7 MHz (10 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | $\qty{25}{\watt}$ PEP |
| 50–52 MHz (6 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | $\qty{25}{\watt}$ PEP |
| 144–146 MHz (2 m) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | $\qty{25}{\watt}$ ERP |
| 432–438 MHz (70 cm) | $\qty{200}{\watt}$ PEP | – |
[table:e_effektgranser:Exempel på högsta effekt enligt PTSFS 2025:1 (urval)]
Som figur HAREC-14.8.1 visar mäter man sändarens uteffekt direkt vid sändarutgången – utan extra apparater, filter eller kablar emellan. För att bestämma effekten hos en SSB-sändare måste den moduleras med en signal med konstant amplitud. Ett enkelt sätt är att mata in en enda ton, till exempel genom att trycka ned telegrafinyckeln vid CW. Ännu bättre är tvåtonsmodulering. Att mäta med tal fungerar dåligt, eftersom uteffekten då varierar kraftigt.
En tvåtonssignal är idealisk för att mäta effekt och linjäritet hos en SSB-sändare, eftersom den innehåller två rena sinustoner med konstant amplitud. I sändaren uppstår då precis de blandningsprodukter som är typiska för verkliga talsignaler, men i en väldefinierad och reproducerbar form.
PEP beskriver sändarens toppeffekt under normala driftförhållanden: det är den effekt som sändaren i medeltal under en period av högfrekvenssvängningen kan avge till en reell avslutningsresistans vid den högsta toppen av modulationens envelopp (jämför figur HAREC-14.8.2). Hur man mäter PEP exakt – till exempel med ett oscilloskop – går vi inte närmare in på här.
Vid sidan av toppeffekten (PEP) finns också medeleffekten. Den är oberoende av enveloppen, eftersom den effekt som mäts över tid medelvärdesbildas under en tid som är lång jämfört med perioden för den lägsta moduleringsfrekvensen.
