Radiohorisonten

Radiovågor i VHF- och UHF-området beter sig ungefär som ljus. Ljus når högst till den geografiska (synliga) horisonten. Radiovågor når ca $\qty{15}{\percent}$ längre, eftersom de något följer jordens krökning (figur HAREC-3.2.1). Vi talar då om radiohorisonten.

1) Kort beskrivning: Schematisk teckning av en bergskedja med fem markerade punkter längs bergskedjan och de tillhörande beteckningarna ”S” samt ”E_1”, ”E_2”, ”E_3” och ”E_4”.

2) Utförlig beskrivning: En tjock, svart linje föreställer stiliserat en bergskedja med kullar och dalar. På den första bergstoppen från vänster finns en markering med beteckningen ”S”. I dalen till höger om den andra bergstoppen finns två markeringar med beteckningarna ”E_1” och ”E_2”. På den tredje bergstoppen är ytterligare en markering inritad, betecknad ”E_3”. I dalen till höger om den står ytterligare en markering ”E_4”. Från S går raka, röda linjer till de andra fyra markeringarna. — Figur HAREC-3.2.1: Utbredning

För en tillförlitlig förbindelse i VHF- och UHF-området, och särskilt på ännu högre frekvenser, krävs oftast fri sikt. Höga byggnader eller berg kan försämra förbindelsen. Ju högre antennen sitter, desto större är räckvidden. Avlägsna stationer når man bättre från ett högt berg än från en dal eller stadens centrum.

Fortsätt till nästa avsnitt: Troposfären