Källkodning

Huvuduppgiften för digital överföring är att förmedla information från en källa (sändare) till en eller flera mottagare (sänkor). Därvid ska frekvensspektrumet utnyttjas så effektivt som möjligt. Det uppnås genom att komprimera nyttodata, så kallad källkodning. Då tas redundans (till exempel upprepningar) eller irrelevans (mindre viktiga delar av informationen) bort ur dataströmmen. Det minskar den datamängd som meddelandet innehåller och som ska överföras.

Till exempel är MP3 för musik, JPEG för bilder och MPEG-4 för video välkända metoder för att komprimera datamängden, och de kallas också codecs. Inom amatörradio används till exempel i FreeDV eller M17 den patentfria codec2, som är specialiserad på begriplig överföring av mänskligt tal vid låga bithastigheter.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.
Kort sammanfattning: Blockdiagram med ett märkt block ”Källkodare” mellan en ingångs- och en utgångspil.
Detaljerad beskrivning: En vågrät linje löper från vänster till höger. Till vänster pekar en pil åt höger mot ett kvadratiskt block. Ovanför blocket står texten ”Källkodare”. Inuti kvadraten löper en diagonal linje från nere till vänster till uppe till höger. Under blocket står mitt emellan texten ”01”. Från kvadratens högra kant fortsätter den vågräta linjen och slutar i en åt höger riktad pil. Det finns inga andra märkningar eller axlar.
Figur HAREC-16.22.1: Källkodare

Bild HAREC-16.22.1 visar en symbol för en källkodare. Blocket visar att informationsmängden minskas.


Fortsätt till nästa avsnitt: Kanalkodning