När en högfrekvent signal överförs genom en kabel avtar signalstyrkan med ökande längd. Den effekten kallar vi kabeldämpning, och den är i regel oönskad. Även kontakter kan bidra till att dämpa en signal.
Dämpningen anges i regel i decibel ($\unit{\dB}$), där ett positivt tal betyder att signalen avtar när man talar om ”dämpning”.
För beräkningarna ska man först bestämma faktorn med vilken effekten avtar (t. ex. faktor $\num{2}$ vid en halvering eller faktor $\num{10}$ vid en minskning från $\qty{100}{\percent}$ till $\qty{10}{\percent}$). Därefter kan man omvandla effektfaktorn till decibel med hjälp av tabell HAREC-19.40.1.
| dB | ≈ effektfaktor |
|---|---|
| $\num{0}$ | $\num{1}$ |
| $\num{1,5}$ | $\sqrt{2} = 1,41$ |
| $\num{2,15}$ | $\num{1,64}$ |
| $\num{3}$ | $\num{2}$ |
| $\num{5}$ | $\sqrt{10} = 3,16$ |
| $\num{6}$ | $\num{4}$ |
| $\num{10}$ | $\num{10}$ |
| $\num{20}$ | $\num{100}$ |
Med kabelförluster menar man alla förluster som uppstår i kablar. Extra förstärkare eller antennförstärkning förstärker visserligen signalen, men ändrar inte kabelförlusterna.
![Den här alternativtexten har ännu inte granskats.
Sammanfattning: Linjediagram med flera stigande räta linjer som visar grunddämpningen för olika koaxialkablar per 100 m ledningslängd som funktion av frekvensen.
Detaljerad beskrivning: Rektangulär grafik med tätt rutnät. Nedtill står x-axeln ”Frequenz [MHz]” (frekvens); delstreck (från vänster till höger) är märkta 1, 3.5, 5, 7, 10, 14, 20, 29, 50, 100, 145, 200, 300, 435, 1296, 2350, 4000, 5700. Upptill visas samma frekvensvärden en gång till. Till vänster står y-axeln ”Grunddämpfung α0 je 100 m Leitungslänge in dB” (grunddämpning α0 per 100 m ledningslängd i dB). Skalan går vid den synliga kanten från 0.5 nederst till 300 överst; däremellan är bland annat 1, 2, 3, 5, 10, 15, 20, 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100 och 200 markerade (axelns högra sida visar samma värden). Flera svarta, räta linjer som stiger åt höger uppåt är märkta med kabel- och dielektrikumuppgifter; uppifrån och ned (vid hög dämpning) står: ”PTFE 1,8 mm RG178”, ”Voll‑PE 2,9 mm RG174” (massiv PE), ”Voll‑PE 4,95 mm RG58”, ”Voll‑PE 10,3 mm RG213”. Under dem löper en grupp av ytterligare linjer märkta ”PE‑Schaum …” (skum-PE) med olika diametrar, bland annat ”PE‑Schaum 7,3 mm”, ”PE‑Schaum 4,9 mm”, ”PE‑Schaum 2,7 mm”, ”PE‑Schaum 1,64 mm” samt ”PE‑Schaum Massivschirm” (massiv skärm). Alla linjer stiger med ökande frekvens; skum-PE-linjerna ligger vid samma frekvens lägre i diagrammet än linjerna för massiv PE och PTFE.](pictures/202.svg)
I ett kabeldämpningsdiagram, t. ex. ur kabeltillverkarens datablad, hittar vi dämpningen för olika kablar som funktion av frekvensen. Dämpningen anges ofta per $\qty{100}{\meter}$. Är en kabel kortare kan vi räkna om dämpningen i $\unit{\dB}$ i motsvarande mån. Då delar vi den faktiska kabellängden med $\qty{100}{\meter}$ och multiplicerar resultatet med den dämpning som en $\qty{100}{\meter}$ lång kabel skulle ha.
