Som du redan vet beror hoppdistansen på den valda strålningsvinkeln. Strålningsvinkeln för en dipol beror på höjden över marken. Ju högre den monteras, desto flackare blir strålningsvinkeln, och ju lägre, desto brantare. För E-skiktet kan man räkna med högst $\qty{2000}{\kilo\meter}$, för F2-skiktet med upp till $\qty{4000}{\kilo\meter}$. Figur HAREC-3.19.1 visar hoppdistansen vid brytning i F2-skiktet beroende på vinkeln.
Ett konkret exempel visar figur HAREC-3.19.2, en simulering av hoppdistansen beroende på strålningsvinkeln på $\qty{40}{\meter}$-bandet i januari 2025. Utbredningen påverkas dessutom av ytterligare faktorer, till exempel det joniserade områdets höjd, antalet solfläckar, årstid och tid på dygnet, skiktens olika utformning samt den använda frekvensen med dess specifika refraktionsegenskaper. Viktigt: sändareffekten har ingen inverkan alls.
![Bilden visar ett diagram med x-axeln märkt ‚Avstånd [km]‘ från 0 till 1000 och y-axeln märkt ‚Höjd [km]‘ från 0 till 200. Flera böjda kurvor är inritade som var och en startar nere till vänster, stiger till en viss höjd och sedan åter faller. Varje kurva har en egen färg respektive nyans och är i teckenförklaringen uppe till höger markerad med en vinkel från 10° till 80°. Med tilltagande vinkel löper kurvorna brantare och når kortare avstånd.](pictures/994.svg)
Figur HAREC-3.19.3 visar en simulering av hoppdistansen beroende på årstid samt dag och natt på $\qty{80}{\meter}$-bandet vid en strålningsvinkel på $\qty{45}{\degree}$. Tydligt är att utbredningen på $\qty{80}{\meter}$-bandet fungerar betydligt bättre på natten än på dagen, både sommar och vinter. På natten är betydligt längre hoppdistanser via F2-skiktet möjliga.
På dagen påverkar E-skiktet utbredningen mer. På sommaren är effekten tydligare, eftersom den högre solinstrålningen ger starkare jonisering. På vintern är joniseringen lägre, vilket gör att längre räckvidder tenderar att vara möjliga på dagen. I båda fallen dämpas dock signalstyrkan kraftigt av D-skiktet under dagen.
Figur HAREC-3.19.4 visar ytterligare en simulering av hoppdistansen beroende på frekvensen vid en strålningsvinkel på $\qty{45}{\degree}$ en vinterdag. Där framgår att längre hoppdistanser blir möjliga med stigande frekvens.
![Bilden visar ett diagram med x-axeln märkt Avstånd [km] från 0 till 600 och y-axeln märkt Höjd [km] från 0 till 250. Tre bågformade kurvor är inritade som var och en börjar nere till vänster vid noll, stiger och åter faller ned till x-axeln. Kurvorna skiljer sig i höjd och räckvidd. I teckenförklaringen uppe till höger är de tre kurvorna markerade med 3,5 MHz, 7,0 MHz och 14,0 MHz. Kurvan vid 3,5 MHz är ritad ljusast och når det kortaste avståndet, medan kurvan vid 14,0 MHz är mörkare framhävd och täcker det största avståndet.](pictures/995.svg)
