BFO – hjälpbärvågsoscillator

En Beat Frequency Oscillator, förkortat BFO, alstrar en hjälpbärvåg som används för att demodulera mottagarens FI-signal med hjälp av en blandare. Därför kallas den också hjälpbärvågsoscillator. Tekniken används framför allt vid mottagning av signaler utan bärvåg (SSB och CW). BFO:n måste ställas in så att mottagningssignalen blir så begriplig som möjligt.

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.
1) Kort sammanfattning: Blockdiagram med en antenn till vänster och en kedja av förstärkare och blandare fram till en högtalare till höger, med märkningarna ”HF”, ”MF”, ”LF”, ”VFO” och ”BFO”.
2) Detaljer: Från vänster leder en linje från en stiliserad antenn (triangulär form) till ett kvadratiskt block med en triangelsymbol (förstärkare); under det står ”HF”. En pil åt höger förbinder till nästa kvadrat med en cirkel och korsade diagonaler (blandare). Underifrån pekar en vertikal pil in i denna blandare från en separat liten kvadrat, i vilken tre snett stigande sinuslinjer med en pil uppåt höger är ritade; bredvid står ”VFO”. Till höger om det följer ytterligare ett kvadratiskt block med triangelsymbol (förstärkare), under det ”MF”. Åter till höger därom ligger en kvadrat med cirkel och korsade diagonaler (andra blandaren/detektorn). Underifrån leder en vertikal pil från en blåbottnad liten kvadrat med tre horisontella sinusvågor in i detta block; bredvid står ”BFO”. Till höger följer ytterligare ett kvadratiskt block med triangelsymbol (förstärkare), under det ”LF”. Längst till höger finns en högtalarsymbol (trattformad kontur). Alla funktionsblock är förbundna med genomgående linjer med pilar åt höger.
Figur HAREC-13.10.1: BFO i en superheterodynmottagare

Fortsätt till nästa avsnitt: BFO för SSB och CW