Som vi redan har lärt oss levererar batterier en elektrisk spänning eftersom laddningar skiljs åt i dem. Det sker genom elektrokemiska processer. Dessa pågår så snart strömkretsen är sluten. Ackumulatorer, kort sagt ackar eller laddningsbara batterier, fungerar på ett liknande sätt. De har dock den särskilda egenskapen att de kan laddas om. Då läggs en spänning på batteriet och den elektrokemiska reaktionen går åt andra hållet. Därefter kan urladdningen börja på nytt. Vanliga batterier kan däremot inte laddas om, utan kan bara användas en gång.
I handburna radioapparater används oftast laddningsbara batterier (ackumulatorer), ibland dock vanliga batterier. För att driva radiostationer oberoende av elnätet, till exempel på ett fieldday, används ofta ackumulatorer.
Texten på batterier (figur HAREC-10.4.1) markerar till exempel plus- respektive minuspol och visar att batteriet ska sättas i med rätt polaritet. På batterier ska varningstexten ”Får ej laddas” alltid beaktas.
Figur HAREC-10.4.2 visar symbolen för ett batteri respektive en ackumulator. Det långa strecket i symbolen markerar pluspolen, det korta minuspolen. Som minnesregel gäller: ett plustecken kräver 2 streck, ett minustecken bara ett.
Det finns mycket olika batterier och ackumulatorer med olika spänningar, kapaciteter och utföranden:
Ackumulatorer bör aldrig laddas ur helt. Denna så kallade djupurladdning kan skada ackumulatorn. I praktiken märks urladdningen på att ackumulatorns spänning så småningom sjunker något. Strömuttaget måste avbrytas innan den av tillverkaren angivna lägsta spänningen underskrids.
Många apparater behöver flera batterier. Oftast görs det för att höja spänningen, när spänningen hos ett enskilt batteri på till exempel $\qty{1,5}{\volt}$ inte räcker för driften. I apparatens batterifack seriekopplas de, så att föregående batteris minuspol möter nästa batteris pluspol. Spänningen över kedjans ändar beräknas så här:
$$\text{Totalspänning} = \text{Antal batterier} \cdot \text{Batterispänning}$$I allmänhet gäller att kortslutning av batterier och ackumulatorer ska förhindras. Särskilt hos kraftfulla, moderna ackumulatorer finns risk för överhettning. De kan fatta eld eller orsaka brand genom den kortslutningsström som uppstår.
Medan en säkring i ett nätaggregat kan bryta strömmen vid fel saknas oftast detta skydd hos batterier respektive ackumulatorer. Strömstyrkan som batterier och ackumulatorer kan leverera överstiger ofta flerfaldigt nätaggregatens maxström. Detta gäller särskilt högkapacitiva ackumulatorer som till exempel bilbatterier, som kortvarigt kan leverera $\qty{1000}{\ampere}$ och mer. Vid användning av externa, högkapacitiva ackumulatorer ska en extra säkring absolut finnas, som till exempel i figur HAREC-10.4.4!
Hos ackumulatorer används mycket olika tekniker som bygger på olika elektrokemiska reaktioner: Sedan många decennier används blybatterier i bilar. Små, bärbara apparater hade förr ackumulatorer med nickel och kadmium (NiCd) och senare nickel-metallhydrid-tekniken (NiMH). I mobiltelefoner, digitalkameror och bärbara datorer dominerar i dag litiumjonackumulatorer. Inom amatörradion används också allt oftare litiumjärnfosfat (LiFePO4).
Skillnaderna i de elektrokemiska reaktionerna måste beaktas vid laddning av dessa olika typer av ackumulatorer. Man måste alltid använda laddare som är anpassade för just tekniken. Felaktiga laddnings- och urladdningsförlopp kan leda till överhettning av ackumulatorerna. Vid beröring kan det då ge farliga brännskador. Även explosioner och bränder är möjliga genom överhettning. Vätska som läcker ut kan ge frätskador eller förgiftning.
Batterier och ackumulatorer ska alltid lämnas till rätt återvinning. De hör inte hemma i hushållssoporna! Det markeras med symbolen med den överkorsade soptunnan (jämför figur HAREC-10.4.1).