ALC – automatisk nivåreglering

Automatic Level Control (ALC) reglerar utstyrningen av radions sändarslutsteg och minskar signalens amplitud i sändargrenen vid överstyrning. ALC ska inte förväxlas med AGC (Automatic Gain Control), som finns i mottagargrenen (se figur HAREC-14.6.1).

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Sammanfattning: Ett blockschema från vänster till höger över en sändarväg med märkta funktionsblock, filter, blandare, förstärkare, en ALC-återkoppling och en antennsymbol till höger.

2) Detaljerad beskrivning: Längst till vänster finns en liten cirkel som ingång, följd av en rektangel med triangelsymbol (förstärkare); under den står ”NF”. En pil leder till en rektangel med cirkel-och-kors-symbol; ovanför står ”Balance‑modulator”. Underifrån pekar en pil på detta block från en liten ruta; under rutan står ”CO”, i rutan syns uppe till vänster ett ”G” samt en vågsymbol. Till höger om det följer en rektangel med tre vågiga linjer (filter), sedan en pil till ytterligare ett block med cirkel-och-kors-symbol; ovanför står ”Mischer”. Underifrån pekar en pil från en liten ruta mot ”Mischer”; under rutan står ”VFO”, i rutan finns vågiga linjer med en pil som pekar snett uppåt. Därefter följer åter ett filterblock med tre vågiga linjer. Sedan kommer en rektangel med triangelsymbol; ovanför står ”Treiber”. En pil leder vidare till ytterligare ett triangelblock; ovanför står ”PA”. Från detta ”PA” leder en pil nedåt till en blåbottnad rektangel med texten ”ALC”; från ”ALC” går en förbindelse uppåt och åt vänster tillbaka mot ”Treiber”-blockets ingångssida. Till höger om ”PA” fortsätter signalvägen till ytterligare ett filterblock (tre vågiga linjer) och sedan via en kort ledning uppåt till en stiliserad antennsymbol vid högra kanten. Alla block är förbundna med pilar som visar signalflödet från vänster till höger.
Figur HAREC-14.6.1: Automatic Level Control i en sändare

ALC registrerar sändarslutstegets uteffekt och jämför den med ett förinställt maxvärde. När gränsvärdet överskrids ger ALC en motsvarande reglerspänning till det föregående HF-förstärkarsteget i sändargrenen och minskar därmed sändsignalens amplitud.

Så länge ALC-visningen inte slår ut kan man utgå från att regleringen inte ingriper och att sändaren inte överstyrs av en för stark LF-signal. Så snart ALC-visningen reagerar kan man utgå från att regleringen, åtminstone delvis, är aktiv.

Vid SSB-sändning är ett litet utslag på ALC fullt önskvärt, eftersom det jämnar ut volymvariationer i rösten och ger en optimal användning av tillgänglig sändareffekt. Många transceivrar har en ALC-mätare där man oftast kan se upp till vilken grad ALC kan reagera (grönt område) och från vilket område utstyrningen blir för stor så att ALC inte längre kan kompensera utan distorsion (rött område).

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Sammanfattning: Display på en radioapparat med stor frekvens ”144.816.0”, driftsätt ”USB”, ”TX” aktivt, flera nivåstaplar (”S1/P1”, ”ALC”, volym 0–100) samt ett spektrum med tillhörande vattenfall och ett ljust markerat frekvensområde på mitten.

2) Detaljerad beskrivning: Uppe till vänster står stora sjusegmentssiffror ”144.816.0”, till höger om dem med liten text på två rader ”USB” och ”TX”. Uppe till höger finns en liten högtalarsymbol; under den en vågrät stapel med skala ”0” till vänster och ”100” till höger, staplen är till största delen grått fylld och har till höger en kort ljus rest. Nedanför till vänster finns en bred, rektangulär displaystapel med etiketter: ovanför ”S1 3 5 7 9 +20 +40”, under ”P1 5 10 15 20”; staplen är nästan helt mörkgrått fylld, endast en liten del till höger förblir ljus. Till höger om den står ”ALC” ovanför en ytterligare stapel som är ungefär till hälften mörkgrått fylld; under denna stapel löper en tunn färglinje: till vänster en längre grön del, till höger en kort röd del. Bildens nedre hälft visar överst ett spektrum: ljusgrå bakgrund med ett lodrätt, något mörkare fönster på mitten; i det löper en svart kurva med en hög, smal topp och flera mindre vågor, utanför det är linjen nästan platt. Därunder följer vattenfallet: mörk bakgrund med lodräta grå ränder, på mitten en mycket ljus, smal lodrät rand, vid vars sidor ljusstyrkan blir stegvis mörkare; den ljusa randen är riktad under spektrumets markerade mittområde. Layouten är indelad i två vågräta områden med tunna skiljelinjer.
Figur HAREC-14.6.2: ALC i displayen på en radio

I praktiken hittar du den optimala punkten, där ALC precis inte styr, genom att långsamt öka LF-utstyrningen tills ALC reagerar. Därefter vrider du tillbaka LF-utstyrningen något så att ALC precis inte längre reagerar och sändeffektvisningen fortfarande visar önskad uteffekt (eventuellt något mindre).

Vid sändning med digitala metoder som FT8 eller WSPR är ett utslag på ALC ofta ett tecken på att ljudsignalen från datorn är för stark och överstyrs. Det kan leda till oönskad splatter på bandet. Därför bör ljudsignalen alltid kontrolleras noggrant vid dessa metoder.

Handboken för programvaran WSJT-X ger en bra rekommendation: i första steget bör du trycka på TUNE-knappen för att sätta transceivern i sändläge och skapa en jämn ton. Tonen kan kontrolleras genom att lyssna med apparatens monitorfunktion eller visuellt i transceiverns vattenfall. Det ska inte förekomma distorsion, klick eller andra störningar. Därefter drar du PWR-reglaget sakta nedåt från sitt maximum tills sändarens HF-utsignal börjar sjunka lite – detta anses allmänt vara en bra nivå för ljudutstyrningen. Även ALC-visningen och transceiverns uteffekt kan hjälpa till att hitta den optimala LF-nivån.


Fortsätt till nästa avsnitt: Sändareffekt