Sporadic-E och frekvens

1) Kort beskrivning: Halvcirkelformad grafik med sändare till vänster och mottagare till höger; ett gult och ett rosafärgat skikt över den blåmarkerade jorden; ellipsformad figur märkt ”Sporadisk E” i det gula skiktet; två streckade linjer som leder utåt genom skikten och en genomgående linje som leder från sändaren till den ellipsformade figuren och vidare till mottagaren.
2) Utförlig beskrivning: Den halvcirkelformade grafiken visar jonosfärens läge med två koncentriskt placerade, bågformade skikt ovanför jorden, som är ritad i blått nedtill, samt VHF-signalernas förlopp. På jorden står till vänster och höger en liten svart antennsymbol vardera, märkta ”Sändare” (vänster) och ”Mottagare” (höger). Från sändaren leder två streckade, röda linjer i olika vinklar först genom ett smalt gult skikt och sedan genom ett brett rosafärgat skikt och slutar vid övre bildkanten. En genomgående röd linje leder från sändaren upp till en ellipsformad figur i det gula skiktet och ned till mottagaren. Den ellipsformade figuren är märkt ”Sporadisk E”. — Figur UPPGRADERING-2.7.1: Refraktion vid sporadic-E

Du har redan lärt dig att förbindelser via sporadic-E (särskilt starkt joniserade områden i E-skiktet) främst görs från övre delen av kortvågsområdet upp till $\qty{2}{\meter}$-bandet.

Ju högre frekvens, desto ovanligare är utbredning via sporadic-E. Under perioder med medelhög till hög solaktivitet, när utbredning via F-skiktet är möjlig, särskilt på $\qty{10}{\meter}$-bandet, är sporadic-E på kortvåg snarare till nackdel. Det hindrar nämligen radiovågorna från att nå upp till F-skiktet, så hoppdistanserna begränsas till högst $\qty{2200}{\kilo\meter}$ och den döda zonen kan försvinna.

Fortsätt till nästa avsnitt: Jonosfären (fördjupning)