Ofta refereras dock utstrålad effekt inte alls till halvvågsdipolen, utan till en så kallad punktstrålare, som på fackspråk också kallas isotrop strålare.
Den isotropa strålaren är en antenn som bara finns i teorin. Den är oändligt liten – mindre än ett knappnålshuvud. Radiovågorna strålas teoretiskt ut i alla riktningar med samma styrka. Den isotropa strålaren har alltså ingen huvudstrålriktning.
Anges den utstrålade effekten med referens till den isotropa strålaren talar man om ”ekvivalent isotropiskt utstrålad effekt”. Detta förkortas EIRP efter det engelska begreppet ”equivalent isotropic radiated power”.
Beräkningen sker för EIRP i princip precis som för ERP: Har en antenn en förstärkningsfaktor på $\num{3}$ jämfört med den isotropa strålaren strålar den antennen i huvudstrålriktningen tre gånger så starkt som en isotrop strålare i en godtycklig riktning. Matar man in $\qty{5}{\watt}$ sändareffekt i en antenn med förstärkningsfaktorn $\num{3}$ jämfört med den isotropa strålaren får den en utstrålad effekt på $\qty{15}{\watt}$ EIRP.
En halvvågsdipol har för övrigt en förstärkningsfaktor på $\num{1,64}$ jämfört med den isotropa strålaren. Med detta värde kan man också räkna om mellan förstärkningsfaktorn refererad till halvvågsdipolen och förstärkningsfaktorn refererad till den isotropa strålaren. Har en antenn förstärkningsfaktorn $\num{2}$ jämfört med halvvågsdipolen har den förstärkningsfaktorn $2 \cdot 1,64 = 3,28$ jämfört med punktstrålaren.
