Antennen

Antennen står för själva ”magin” i radio: Vid sändning avger den elektriska svängningar som radiovågor, som breder ut sig över långa avstånd. Omvänt når radiovågor från långt håll antennen vid mottagning. Antennen tar upp radiovågorna och leder dem som elektriska svängningar via antennkabeln vidare till radion.

1) Kort beskrivning: Handburen radio ansluten via en tunn koaxialkabel till en liten 2-elements riktantenn monterad på en träpinne; bredvid radion en gummiantenn.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en handburen radio som är ansluten via en tunn koaxialkabel till en liten 2-elements riktantenn monterad på en träpinne. Bredvid radion ligger en avtagen gummiantenn.
Figur INSTEG-8.1.1: Så kan det se ut i praktiken – VHF/UHF-handapparat med extern antenn
1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en transceiver som är ansluten till en antenn med en L-formad kabel.

2) Utförlig beskrivning: Nere till vänster står en rektangulär apparat märkt ”Transceiver”, med antydd frontpanel (två små runda knappar till vänster, bredvid dem en rektangulär display, till höger en stor rund vridratt med en liten rund punkt). Från apparatens högra sida löper en genomgående linje – märkt ”Kabel” – horisontellt längs nedre bildkanten åt höger. Vid högra bildkanten viker linjen av i rät vinkel uppåt och löper vertikalt till nära övre kanten. Uppe till höger finns vid kabelns ände en nedåtpekande triangelsymbol med ett mittstreck, märkt ”Antenn”.
Figur INSTEG-8.1.2: Schematisk bild av en amatörradiostation med radio, matarledning och antenn

Fortsätt till nästa avsnitt: Dipolantennen