Komponenter

Navigeringshjälp

Den här navigeringshjälpen visar de första stegen för att använda presentationen. Du kan hoppa över den med ⟶ (högerpil).

Navigering

Du kan bläddra mellan bilder och avsnitt med piltangenterna på datorn.

Navigeringspilar för presentationen

Fler funktioner

Med några kortkommandon kommer du åt fler funktioner. De viktigaste är:

F1
Help / hjälp
o
Overview / översikt över alla bilder
s
Speaker View / talarvy
f
Full Screen / helskärmsläge
b
Break, Black, Pause / dölj presentationen
Alt-klick
Zooma in på eller ut från bilden

Översikt

Presentationen är tvådimensionell: kolumnerna är kapitlets avsnitt och raderna är bilderna i respektive avsnitt.

Skriver du ett ”o” får du en översikt över alla bilder i presentationen. Det hjälper dig att få en överblick eller hitta tillbaka om du känner att du ”gått vilse”. Navigera med piltangenterna.

Talarvy

Talarvy

Skriver du ett ”s” öppnas ett nytt fönster, talarvyn.

Under ”Layout” kan du välja mellan olika placeringar av elementen.

Praktiska tips för talarvyn

  • Om du använder en projektor ställer du in operativsystemet på två skärmar: talarvyn visas då till exempel på laptopen medan deltagarna ser presentationen.
  • Vid en onlinepresentation delar du webbläsarfliken och navigerar i fönstret ”Speaker View”.
  • Talarvyn gäller alltid ett kapitel. I slutet av kapitlet måste den stängas för att kunna öppna en ny talarvy i nästa kapitel.
  • För att markera något med muspekaren eller använda zoom måste du byta till det fönster där presentationen visas.

Helskärm

Skriver du ett ”f” visas den aktuella bilden i helskärm. Med ”Esc” lämnar du helskärmsläget.

Det är särskilt praktiskt för skärmen som visar presentationen för publiken.

Dölj

Skriver du ett ”b” döljs presentationen.

Du visar den igen på något av följande sätt:

  • Klicka i fönstret.
  • Tryck på ”b” igen.
  • Klicka på knappen ”Resume presentation”.
Knappen Resume Presentation

Zoom

Håller du ned Alt-tangenten och klickar i presentationen zoomas den delen in. Det är praktiskt för att lyfta fram detaljer i kopplingar. Ett nytt klick tillsammans med Alt zoomar ut igen.

Zoomen fungerar bara i det valda fönstret. Talarvyn är inte synkroniserad med presentationsvyn när det gäller zoom.

Kondensatorn

Kapacitans

  • Kondensatorns viktigaste egenskap: lagra laddning
  • $\rightarrow$ Kapacitans
$$C = \dfrac{Q}{U}$$
  • med $Q$ som elektrisk laddning
  • Enhet: $\unit{\ampere\second\per\volt}$ resp. farad $\unit{\farad}$
  • Kapacitansen är den elektriska laddningen per volt

Kapacitans genom konstruktionen

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Schematisk 3D-bild av ett rätblocksformat block med blå mittrand ”Dielektrikum” (dielektrikum) mellan två grå skikt ”Elektrode” (elektrod), till vänster och höger en vågrät anslutningslinje vardera med en liten öppen cirkel.

Detaljerad beskrivning: I bildens mitt står en rätblocksformad kropp i perspektivvy. På framsidan syns en lodrät blå mittrand som flankeras på båda sidor av mörkgrå ränder; blockets övriga synliga ytterytor är ljusgrå. Upptill pekar en pil märkt ”Dielektrikum” på den blå randen; två ytterligare pilar märkta ”Elektrode” pekar på de två grå skikten. Ur blockets vänstra och högra sidoyta leder en tunn vågrät linje utåt; vid de yttre ändarna på dessa linjer sitter en liten öppen cirkel. Bakgrunden är vit; det finns inga axlar, skalor eller andra etiketter.
Figur HARECS-8.1.1: Kondensatorns principiella uppbyggnad
  • Kapacitansen bestäms av konstruktionen
$$C = \dfrac{\varepsilon_0 \cdot \varepsilon_r \cdot A}{d}$$
  • $\rightarrow$ Kapacitansen är större vid större yta, litet avstånd eller annat dielektrikum

Vridkondensator

  • En platta är fast, den andra kan vridas
  • Kondensatorn verkar bara där plattorna överlappar
  • Ytan ändras genom vridning $\rightarrow$ kapacitansen ändras

Elektrolytkondensator

  • Särskild konstruktion
  • Möjliggör stor kapacitans
  • Bara för likspänning
  • Polariteten måste beaktas

Laddningskurva

  • En tom kondensator ansluts till likspänning
  • Spänningen stiger brant och planar sedan ut mot den pålagda spänningen

Kondensator i växelström

  • I en likströmskrets laddas kondensatorn upp men verkar sedan som ett oändligt stort motstånd
  • Vid växelström laddas och urladdas kondensatorn hela tiden
  • Ju högre frekvens, desto lägre är kondensatorns växelströmsmotstånd

Fasvinkel och fasförskjutning

Sinusformad växelspänning

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Grafiken visar till vänster en cirkel med flera färgade pilar och till höger en grå sinuskurva U(t) med tidsaxel samt därunder skalor för vridningsvinkeln φ i grader och i radianer.

Detaljer: Till vänster finns en tunt ritad grå cirkel med en svart medelpunkt. Från medelpunkten utgår färgade pilar: en gul pil ”A” pekar snett uppåt höger, en grön pil ”B” pekar uppåt, en cyanfärgad pil ”D” nedåt och en orange pil ”C” åt vänster; bokstäverna ”A”, ”B”, ”C”, ”D” står i matchande färg bredvid pilspetsarna. Från cirkelns övre och undre läge, där de utgår, löper punktade vågräta linjer (grön upptill, cyan nedtill) åt höger; en orange punktad linje löper på mitten vågrätt åt höger. Till höger om den börjar ett koordinatsystem med lodrät axel ”U” (pil uppåt) vid t = 0 och en vågrät tidsaxel ”t” (märkt ”Zeit” (tid), pil åt höger). På tidsaxeln finns markeringar med etiketterna 0, T/4, T/2, 3T/4, T, 5T/4. En grå sinuskurva startar vid t = 0 vid U = 0, stiger till det positiva maximumet nära T/4, faller genom 0 vid T/2 till det negativa minimumet nära 3T/4 och återvänder vid T till 0; till höger antyder en pil fortsättningen. Under tidsaxeln finns två ytterligare vågräta skalor med pilar åt höger: ”Drehwinkel φ” (vridningsvinkel φ) med indelningar och etiketterna 0°, 90°, 180°, 270°, 360°, 450°, samt därunder ”Bogenmaß φ” (radianer φ) med 0, π/2, π, 3π/2, 2π, 5π/2.
Figur HARECS-8.2.1: Fasvinkel i grader och radianer eller angiven som periodtid

Fasförskjutning

1) Kort beskrivning: Diagram med en horisontell axel ”t” (”0”, därefter åtta omärkta markeringar åt höger) och en vertikal axel ”U” (inga markeringar); två sinuskurvor med samma amplitud kring nollinjen; sinuskurva ”a” börjar ovanför nollinjen med maximum vid den första markeringen och minimum vid den femte markeringen; sinuskurva ”b” börjar i origo med maximum vid den andra markeringen och minimum vid den sjätte markeringen.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett koordinatsystem med en horisontell axel ”t”, som börjar vid ”0” och har åtta omärkta markeringar åt höger, och en vertikal axel ”U” utan markeringar. Två sinuskurvor löper kring nollinjen. Sinuskurva ”a” har sitt första maximum vid den första markeringen och sitt minimum vid den femte markeringen. Sinuskurva ”b” börjar i origo och har sitt maximum vid den andra markeringen och sitt minimum vid den sjätte markeringen. Den har alltså en fasskillnad på en markering i förhållande till den första sinuskurvan.
Figur HARECS-8.2.2: Fasförskjutning mellan två sinussignaler

Kondensatorn vid växelström

Den här alternativtexten har inte granskats ännu.

1. Sammanfattning: Ett analogt oscilloskop visar två fasförskjutna sinuskurvor på blått raster; bredvid syns många vridknappar och knappar på frontpanelen.

2. Detaljer: Instrumentet syns framifrån, till vänster den rektangulära katodstråleskärmen med fint, ljusblått rutnät. På skärmen går två ljusblå sinuskurvor; den övre är märkt ”I” och ligger tidsmässigt före den undre, som är märkt ”U”. En horisontell referenslinje med pil åt höger är betecknad ”t”. Vid skärmens nedre kant står texten ”I eilt U um 90 Grad voraus!”. Till höger om skärmen finns manöverenheten med en brytare ”POWER on/off”, vridknapparna ”X-POS.” och ”Y-POS. I”, knappfält och ett område ”CH. I”. Nere till höger syns ett ingångsuttag märkt ”INPUT 1 MΩ 25 pF”, nere till vänster flera reglage som ”INTEN”, ”FOCUS”, ”MAG.”, ”CAL 0.2V” samt ett fält ”COMPONENT TESTER”. Höljet är ljusgrått, reglagen är övervägande i grå och gröna toner.
Figur HARECS-8.3.1: Fasförskjutning mellan spänning och ström hos en kondensator

Verkeffekt

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Diagram med tre sinusformade kurvor över tiden t; en blå, en orange och en grön kurva, till vilka en förklaring uppe till höger med etiketterna ”P”, ”I” och ”U” hör; den gröna kurvan är dessutom halvtransparent skuggad.

Detaljerad beskrivning: Ett kartesiskt koordinatsystem visar en vågrät axel med pil åt höger och etiketten ”t” samt en lodrät axel med pil uppåt; det finns korta, omärkta skalstreck men inga siffervärden. Uppe till höger står en förklaring: ett kort grönt linjedrag med ”P”, ett orange linjedrag med ”I” och ett blått linjedrag med ”U”. Tre släta sinuskurvor löper över bredden: Den blå kurvan har störst amplitud och längst våglängd; den startar till vänster nära noll och stiger. Den orangea kurvan har något mindre amplitud och liknande våglängd som den blå, men är fasförskjuten; till vänster ligger den över nollinjen och faller medan den blå stiger. Den gröna kurvan har minst amplitud och kortare våglängd (den svänger oftare än den blå och orangea kurvan); ytan mellan den gröna kurvan och den vågräta nollinjen är halvtransparent grönskuggad, både ovanför och under nollinjen, i enlighet med kurvans tecken.
Figur HARECS-8.3.2: Produkten $U \cdot I$ ger den gröna effektkurvan
  • Verkeffekt omsätts bara i ett ohmskt motstånd (ström och spänning i fas)
  • En reaktans tar inte upp verkenergi
  • Blir därför inte varm
  • En varm kondensator vid högfrekvens har en ohmsk del och bör bytas

Kapacitiv reaktans $X_{\textrm{C}}$

En kondensator ansluten till växelspänning laddas och urladdas hela tiden $\rightarrow$ växelströmsmotstånd / kapacitiv reaktans

  1. Om frekvensen på växelspänningen över en kondensator ökas flyter mer ström; det betyder att den kapacitiva reaktansen har blivit mindre.
  1. Om kondensatorns kapacitans ökas stiger också strömmen, dvs. reaktansen blir också mindre.
$$X_{\textrm{C}} = \frac{1}{\omega \cdot C} = \frac{1}{2\pi \cdot f \cdot C}$$

Räkneexempel

  • givet: $C = \qty{10}{\pico\farad}$
  • givet: $f = \qty{100}{\mega\hertz}$
  • sökt: $X_{\textrm{C}}$
$$\begin{split} X_{\textrm{C}} &= \frac{1}{\omega \cdot C} = \frac{1}{2\pi \cdot f \cdot C}\\ &= \frac{1}{2\pi \cdot \qty{100}{\mega\hertz} \cdot \qty{10}{\pico\farad}}\\ &\approx \qty{159}{\ohm} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $C = \qty{50}{\pico\farad}$
  • givet: $f = \qty{145}{\mega\hertz}$
  • sökt: $X_{\textrm{C}}$
$$\begin{split} X_{\textrm{C}} &= \frac{1}{\omega \cdot C} = \frac{1}{2\pi \cdot f \cdot C}\\ &= \frac{1}{2\pi \cdot \qty{145}{\mega\hertz} \cdot \qty{50}{\pico\farad}}\\ &\approx \qty{22}{\ohm} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $C = \qty{100}{\pico\farad}$
  • givet: $f = \qty{435}{\mega\hertz}$
  • sökt: $X_{\textrm{C}}$
$$\begin{split} X_{\textrm{C}} &= \frac{1}{\omega \cdot C} = \frac{1}{2\pi \cdot f \cdot C}\\ &= \frac{1}{2\pi \cdot \qty{435}{\mega\hertz} \cdot \qty{100}{\pico\farad}}\\ &\approx \qty{3,7}{\ohm} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $U = \qty{16}{\volt}$
  • givet: $I = \qty{32}{\milli\ampere}$
$$X_{\textrm{C}} = \frac{U}{I} = \frac{\qty{16}{\volt}}{\qty{32}{\milli\ampere}} = \qty{500}{\ohm}$$
$$\begin{split} X_{\textrm{C}} &= \frac{1}{\omega \cdot C} \\ \Rightarrow C &= \frac{1}{\omega \cdot X_{\textrm{C}}} = \frac{1}{2\pi \cdot f \cdot X_{\textrm{C}}}\\ &= \frac{1}{2\pi \cdot \qty{50}{\hertz} \cdot \qty{500}{\ohm}}\\ &\approx \qty{6,37}{\micro\farad}\end{split}$$

Kondensatorförluster

Den här alternativtexten har inte granskats ännu.

1) Kortfattat: Schematisk teckning av en verklig kondensator med parallellkopplad isolationsresistans samt seriekopplat motstånd och en induktans, åtföljd av förklarande text.

2) Detaljerad beskrivning: På vit bakgrund står överst stort ”Ersatzschaltbild eines realen Kondensators!”. Till höger bredvid/under står inom parentes ”(Equivalent Series Resistance)”, där ”ESR” är färgmarkerat och understruket med vågig linje. Till vänster visar ett kopplingsschema två anslutningsklämmor med en kondensatorsymbol ”C”, parallellt med den ett motstånd märkt ”Risol”; den delen är markerad med en röd cirkel. Till höger om det är ett motstånd ”RESR” och en spole ”LESL” seriekopplade; den delen är markerad med en blå cirkel. Nere till höger syns röd text: ”Ideal: tan δ = 0 bei ESR = 0 Ω!”. Alla kopplingslinjer och komponentsymboler är svarta.
Figur HARECS-8.3.3: Ersättningsschema för en verklig kondensator med en seriell förlustresistans (ESR).

Spolen

Induktans

  • Varje strömförande ledare har en induktans
  • Runt en strömförande ledare uppstår ett magnetfält
  • I en ledare uppstår en ström när den rör sig genom ett magnetfält

Spole och induktans

  • En spole optimerar en ledares induktans
  • Spolens viktigaste egenskap: lagra energi
$$L = \dfrac{N\cdot \Phi}{I}$$
  • med $N$ antal varv och $\Phi$ som magnetiskt flöde
  • Enhet: $\unit{\volt\second\per\ampere}$ resp. henry $\unit{\henry}$
  • Induktansen är det magnetiska flödet per ampere

Induktans genom konstruktionen

  • Induktansen hos en ringspole bestäms av konstruktionen
$$L = \dfrac{\mu_0 \cdot \mu_r \cdot N^2 \cdot A_S}{l}$$
  • $\rightarrow$ Induktansen är större vid större tvärsnitt, annan kärna eller kortare längd
  • $\rightarrow$ Induktansen är mycket större vid högre varvtal

Strömflöde genom en spole

  • Strömmen tar längre tid genom spolen
  • Först lyser lampa$_1$
  • Senare lyser lampa$_2$

Tillslagskurva spole

  • En spole ansluts till likspänning
  • Spänningen sjunker brant och närmar sig med tiden 0

Spole i växelström

  • I en likströmskrets verkar en spole först som ett oändligt stort motstånd, men blir efter tillslagsförloppet lika stor som ledarens resistans
  • Vid växelström ompolas magnetfältet i spolen hela tiden
  • Därigenom uppstår en självinduktionsspänning som är motriktad och stör
  • Ju högre frekvens, desto högre är spolens växelströmsmotstånd

Spolen vid växelström och impedans

Den här alternativtexten har inte granskats ännu.

1) Kort sammanfattning:
Ett analogt oscilloskop visar på ett blått rutnät två fasförskjutna sinuskurvor med beteckningarna ”U” och ”I”; bredvid syns olika reglage och en BNC-ingång.

2) Detaljerad beskrivning:
Instrumentet är beige/grått, till vänster den rektangulära bildröret med blått raster. På skärmen går två ljusa, cyanfärgade sinuskurvor med lika amplitud; över kurvorna står bokstäverna ”U” (vänster) och ”I” (höger). En svart horisontell linje med pil åt höger är märkt ”t”. Under skärmen står med liten text ”U eilt I um 90 Grad voraus!”. Till höger om skärmen finns ett manöverfält med vridknappar, omkopplare och tryckknappar; väl läsbara är bland annat ”Y-POS. I”, ”CH.1” med en vippomkopplare ”AC / GD / DC” samt längst ned ett anslutningsfält ”INPUT 1 MΩ 25 pF” med BNC-uttag. Under skärmen finns fler reglage med texter som ”FOCUS”, ”INTEN”, ”CAL 0.2V / 2V” och ett område ”COMPONENT TESTER”. Framsidan har flera skalringar, vippomkopplare och färgade knappar; helheten tyder på ett klassiskt, analogt mätinstrument.
Figur HARECS-8.5.1: Fasförskjutning mellan spänning och ström hos en spole

Verkeffekt

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning: Tre sinusformade kurvor med förklaringarna U (blå), I (orange) och P (grön) visas över tidsaxeln t; ytan mellan den gröna kurvan och nollinjen är växelvis skuggad ovanför och nedanför.

2) Detaljerad beskrivning: Ett kartesiskt koordinatsystem med lodrät axel (pil uppåt) och vågrät axel (pil åt höger) visar på mitten en genomgående vågrät nollinje; till höger om den vågräta axelns pil står kursivt t. I bildens övre högra del finns en förklaring: ett grönt linjestreck med etiketten P, ett orange med I och ett blått med U (alla kursiva). Över hela bredden löper tre släta sinuskurvor: Den blå kurvan U har störst amplitud och längst våglängd (ungefär en och en halv period i bilden), den orangea kurvan I har mindre amplitud och är fasförskjuten i förhållande till U, och den gröna kurvan P har minst amplitud och ungefär dubbla frekvensen jämfört med den blå (den visar ungefär tre perioder i bilden). Den gröna kurvan skär nollinjen flera gånger; ytan mellan den gröna kurvan och nollinjen är halvtransparent grönfylld, både ovanför och under nollinjen, vilket ger växlande, linsformade skuggningar.
Figur HARECS-8.5.2: Produkten $U \cdot I$ ger den gröna effektkurvan
  • En reaktans tar inte upp verkenergi
  • En ideal spole blir inte varm
  • En spole består dock av tråd och har därför ohmska förluster
  • Dessutom verkar skin-effekten

Induktiv reaktans $X_{\textrm{L}}$

En spole ansluten till växelspänning vänder hela tiden magnetfältet $\rightarrow$ växelströmsmotstånd / induktiv reaktans

  1. Om frekvensen på växelspänningen över en spole ökas flyter mindre ström; det betyder att den induktiva reaktansen har blivit större.
  2. Om spolens induktans ökas minskar också strömmen, dvs. reaktansen blir också större.
$$|X_{\textrm{L}}| = \omega \cdot L = 2\pi \cdot f \cdot L$$

Räkneexempel

  • givet: $L = \qty{3}{\micro\henry}$
  • givet: $f = \qty{100}{\mega\hertz}$
  • sökt: $X_{\textrm{L}}$
$$\begin{split} |X_{\textrm{L}}| &= \omega \cdot L = 2\pi \cdot f \cdot L\\ &= 2\pi \cdot \qty{100}{\mega\hertz} \cdot \qty{3}{\micro\henry}\\ &\approx \qty{1885}{\ohm} \end{split}$$

Höjning av induktansen

Cylinderspole

$$L = \dfrac{\mu_0 \cdot \mu_r \cdot N^2 \cdot A_S}{l}$$
  • Öka varvtalet $N$
  • Förkorta spollängden $l$
  • Öka spolens tvärsnittsarea $A_S$

Räkneexempel

  • givet: $N = 14$
  • givet: $A_{\textrm{L}} = \qty{1,5}{\nano\henry}$
  • sökt: $L$
$$\begin{split} L &= N^2 \cdot A_{\textrm{L}}\\ &= 14^2 \cdot \qty{1,5}{\nano\henry}\\ &= \qty{0,294}{\micro\henry} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $N = 300$
  • givet: $A_{\textrm{L}} = \qty{1250}{\nano\henry}$
  • sökt: $L$
$$\begin{split} L &= N^2 \cdot A_{\textrm{L}}\\ &= 300^2 \cdot \qty{1250}{\nano\henry}\\ &= \qty{112,5}{\milli\henry} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $L = \qty{2}{\milli\henry}$
  • givet: $A_{\textrm{L}} = \qty{250}{\nano\henry}$
  • sökt: $N$
$$\begin{split} L &= N^2 \cdot A_{\textrm{L}}\\ N &= \sqrt{\frac{L}{A_{\textrm{L}}}} = \sqrt{\frac{\qty{2}{\milli\henry}}{\qty{250}{\nano\henry}}} \\ &= 89\,\text{varv} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $L = \qty{12}{\micro\henry}$
  • givet: $A_{\textrm{L}} = \qty{30}{\nano\henry}$
  • sökt: $N$
$$\begin{split} L &= N^2 \cdot A_{\textrm{L}}\\ N &= \sqrt{\frac{L}{A_{\textrm{L}}}} = \sqrt{\frac{\qty{12}{\micro\henry}}{\qty{30}{\nano\henry}}} \\ &= 20\,\text{varv} \end{split}$$

Spolförluster

  • Förlustfaktor $\tan(\delta) = \frac{R}{X_L}$
  • Förluster i ledaren

Impedans

  • Seriekoppling av reaktans och resistans $\rightarrow$ impedans $Z$
  • Uppträder bara vid växelspänning
  • Kan inte mätas med en ohmmätare
  • Inom radiotekniken $\rightarrow$ impedans
  • Antennimpedans, ingångs- och utgångsimpedans, impedansomvandlare, …
  • Impedans $Z$ i $\unit{\ohm}$
TODO
Figur HARECS-8.5.3: Impedans $Z$ som geometrisk addition av $R$ och $X$
$$Z = \sqrt{R^2 + X^2}$$

Avskärmning av magnetfält

  • För avskärmning: ett hölje av ett välledande material.
  • Exempel: avskärmningshylsa av stål eller järn.
  • Justerbar ferritkärna för att ändra induktansen.

Transformatorn

  • Två spolar magnetiskt kopplade på en gemensam kärna
  • Energi överförs via kopplingen
  • Spänningar och strömmar kan ändras
  • Transformator, kort trafo

Omsättningsförhållande

  • Spänningarna på transformatorns anslutningar förhåller sig som antalet varv
$$ü = \dfrac{N_P}{N_S} = \dfrac{U_P}{U_S}$$

Transformatorn: ström, strömtäthet och impedansanpassning

Transformatorprincipen

Den här alternativtexten har inte granskats ännu.

Kort beskrivning: En transformator med två lindningar och anslutningslister på sidorna, fotograferad uppifrån mot vit bakgrund.

Detaljerad beskrivning: Komponenten består av en rektangulär plåtkärna med två spolkroppar bredvid varandra, omlindade med blågrönt isoleringsmaterial. På den övre spolen sitter en gul rand i mitten, på den undre spolen en ljusblå etikett med texten ”Trafo  SU 60 b” och ”Material-Nr. 31-024”. På båda kortsidorna finns ljusa plastbärare med rader av metalliska lödtungor; på dem är fina, lackerade koppartrådar anslutna, delvis med synliga lödpunkter och lätta anlöpningsspår. Till vänster leder två röda flexibla ledningar till en anslutningssida; bredvid syns ett litet blått cylindriskt element. Nedtill syns monteringsvinklar med skruvar. Bakgrunden är enhetligt vit, fotot visar komponenten något uppifrån.
Figur HARECS-8.7.1: Trafo med synligt åtskilda lindningar

Förhållandet mellan varven på primär- och sekundärsidan är som förhållandet mellan spänningarna primär- till sekundärsidan, men som förhållandet mellan strömmarna sekundär- till primärsidan:

$$ü = \frac{N_P}{N_S} = \frac{U_P}{U_S} = \frac{I_S}{I_P}$$

Förhållandet mellan primär- och sekundärimpedans är som ovanstående förhållanden i kvadrat:

$$ü^2 = \frac{Z_P}{Z_S} = \left(\frac{N_P}{N_S}\right)^2 = \left(\frac{U_P}{U_S}\right)^2 = \left(\frac{I_S}{I_P}\right)^2$$

Eller efter att ha dragit roten:

$$ü = \frac{N_P}{N_S} = \frac{U_P}{U_S} = \frac{I_S}{I_P} = \sqrt{\frac{Z_P}{Z_S}}$$

Räkneexempel

  • givet: $U_P = \qty{230}{\volt}$
  • givet: $U_S = \qty{6}{\volt}$
  • givet: $I_S = \qty{1,15}{\ampere}$
  • sökt: $I_P$
$$\begin{split} \frac{U_P}{U_S} &= \frac{I_S}{I_P} \\ \Rightarrow I_P &= \frac{I_S \cdot U_S}{U_P} = \frac{\qty{1,15}{\ampere} \cdot \qty{6}{\volt}}{\qty{230}{\volt}} \\ &= \qty{30}{\milli\ampere} \end{split}$$

Impedansanpassning

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Ett kopplingsschema visar en uppställning av elektriska komponenter. Till vänster går en ledning på 50 ohm, följd av en spole märkt MWS. Ytterligare en spole och en kondensator är parallellkopplade. Till höger visas en större spole vars omsättningsförhållande anges som ”ü = 1 : 7”. Ovanför den står ett avstånd markerat med ”0,05·λ”. Upptill finns en pil med beteckningen ”≈ λ/2” som sträcker sig över den stora spolen.
Figur HARECS-8.7.2: Anpassning av $\qty{2450}{\ohm}$ till $\qty{50}{\ohm}$ med en transformator med varvtalsförhållandet 1 till 7

Räkneexempel

  • givet: $Z_P = \qty{50}{\ohm}$
  • givet: $Z_S = \qty{2,5}{\kilo\ohm}$
  • sökt: $ü$
$$\begin{split} ü &= \sqrt{\frac{Z_P}{Z_S}} = \sqrt{\frac{\qty{50}{\ohm}}{\qty{2,5}{\kilo\ohm}}} \\ &= \sqrt{\frac{1}{50}} \approx \frac{1}{7} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $Z_S = \qty{16}{\kilo\ohm}$
  • givet: $ü = \frac{1}{4}$
  • sökt: $Z_P$
$$\begin{split} ü &= \sqrt{\frac{Z_P}{Z_S}} \\ \Rightarrow Z_P &= ü^2 \cdot Z_S = \frac{1^2}{4^2} \cdot \qty{16}{\kilo\ohm} \\ &= \frac{\qty{16}{\kilo\ohm}}{16} = \qty{1}{\kilo\ohm} \end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $Z_P = \qty{450}{\ohm}$
  • givet: $Z_S = \qty{50}{\ohm}$
  • sökt: $ü$
$$\begin{split} ü &= \sqrt{\frac{Z_P}{Z_S}} = \sqrt{\frac{\qty{450}{\ohm}}{\qty{50}{\ohm}}} \\ &= \sqrt{\frac{9}{1}} = \frac{3}{1} \end{split}$$

Maximal ström

  • Ledningen får inte bli för varm
  • Annars smälter isoleringen
  • Eller ledaren glöder
  • $\rightarrow$ tillåten strömtäthet: strömstyrka i förhållande till ledartvärsnittet

Exempel på tillåten strömtäthet

enligt tyska VDE

  • Fritt dragna kopparledare: $\frac{\qty{12}{\ampere}}{\qty{0,75}{\milli\meter\squared}}$
  • Smältsäkringar: upp till $\qty{3000}{\ampere\per\milli\meter\squared}$
  • Transformatorer: $\qty{2,5}{\ampere\per\milli\meter\squared}$ (dålig värmeavgivning från lindningarna)

Räkneexempel

  • givet: $d = \qty{0,5}{\milli\meter}$
  • givet: strömtäthet $\frac{I}{A} = \frac{\qty{2,5}{\ampere}}{\qty{1}{\milli\meter\squared}}$
  • sökt: $I_{\mathrm{max}}$
$$A_{Dr} = \frac{d^2 \cdot \pi}{4} = \frac{(\qty{0,5}{\milli\meter})^2 \cdot \pi}{4} \approx \qty{0,196}{\milli\meter\squared}$$
$$I_{\mathrm{max}} = \frac{I}{A} \cdot A_{Dr} = \frac{\qty{2,5}{\ampere}}{\qty{1}{\milli\meter\squared}} \cdot \qty{0,196}{\milli\meter\squared} = \qty{0,49}{\ampere}$$

Dioden

Användning

  • En diod släpper bara igenom ström i en riktning
  • I den andra riktningen verkar den som ett högt motstånd
  • Dioder används bl.a. för likriktning av växelspänning

Tröskelspänning

  • För att en diod ska leda i framriktningen måste en viss spänning – tröskelspänningen eller framspänningen – överskridas
  • Beroende på grundämnet är tröskelspänningen olika hög

Schottkydiod

  • Tillåter hög switchfrekvens
  • Behöver bara en mycket låg tröskelspänning från $\qty{0,4}{\volt}$ till under $\qty{0,1}{\volt}$

Ledande diod

  • En diod leder alltid när spänningen på anoden är tröskelspänningen mer positiv än på katoden
  • Gäller även för negativa spänningar
  • I exemplen används kiseldioder med $\qty{0,7}{\volt}$ tröskelspänning

LED-användning

  • En LED fungerar som lysindikering

Seriemotstånd

  • Eftersom LED:en själv knappt har något motstånd skulle den vid direkt anslutning till en spänningskälla verka som en kortslutning
  • Med ett seriemotstånd begränsas framströmmen
  • Beräkning: $R = \dfrac{U_q – U_{\mathrm{LED}}}{I_D}$
  • $U_q$: spänningskälla
  • $U_{\mathrm{LED}}$: LED:ens tröskelspänning
  • $I_D$: framström

Zenerdiod

  • Normalt ligger en diods maximala backspänning vid ca. $\qty{1000}{\volt}$
  • Hos zenerdioder sker ett spänningsgenombrott beroende på typ mellan $\qty{3}{\volt}$ och $\qty{100}{\volt}$
  • Används för spänningsstabilisering

Polaritet

  • Zenerdioder drivs med seriemotstånd i backriktningen

Seriemotstånd

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med två parallella horisontella ledare; den övre med en kretssymbol för ett motstånd ”R_V”. Till höger om motståndet grenar en vertikal ledare med en kretssymbol för en zenerdiod (Z-diod) av. I denna ledare ovanför Z-dioden märkningen ”I_Z” med pil nedåt. Denna ledare leder till den nedre horisontella ledaren. Övre horisontella ledare med anslutningspunkter till vänster ”+13,8 V” och till höger ”+5 V”. Nedre horisontella ledare med anslutningspunkter till vänster ”0 V” och till höger utan märkning. I bildens vänstra del en vertikal pil märkt ”U_1”, i den högra delen en vertikal pil märkt ”U_Z”.
2) Utförlig beskrivning: Kopplingsschemat består av två parallella horisontella ledare. Den övre ledaren innehåller en kretssymbol bestående av en rektangel (motstånd), märkt ”R_V”. Till höger om motståndet grenar en ledare av med en kretssymbol bestående av en uppåtriktad triangel och ovanför den ett horisontellt streck med ett litet streck nedåt i högra änden (zenerdiod eller Z-diod). I denna vertikala ledare finns ovanför Z-dioden märkningen ”I_Z” med pil nedåt. Den vertikala ledaren leder till den nedre horisontella ledaren. Den övre horisontella ledaren har två anslutningspunkter, märkta ”+13,8 V” till vänster och ”+5 V” till höger. Den nedre horisontella ledaren har likaså två anslutningspunkter, märkta ”0 V” till vänster och omärkt till höger. I bildens vänstra del syns en vertikal pil märkt ”U_1”, i den högra delen en vertikal pil märkt ”U_Z”.
Figur HARECS-8.8.5: Zenerdiod för spänningsstabilisering

Halvledare: dopning och pn-övergång

Halvledare

  • Består av en gitterstruktur
  • 4 delade elektroner i yttre skalet
  • Är egentligen isolatorer
  • Kan bli ledare genom temperaturhöjning, ljus eller dopning

Dopning

  • ”Förorening” av halvledare
  • Ämnen med 5 elektroner i yttre skalet $\rightarrow$ elektronöverskott $\rightarrow$ n-dopning
  • Ämnen med 3 elektroner i yttre skalet $\rightarrow$ elektronbrist (”hål”) $\rightarrow$ p-dopning
Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Schematisk rutnätsgrafik med nio nodpunkter; vid åtta noder står ”Si” och vid den mittersta noden ”P”, alla i grå cirklar med små blå punkter runt om.

Detaljerad beskrivning: Ett kvadratiskt 3×3-nät av lodräta och vågräta, grå streckade linjer. I var och en av de nio korsningspunkterna finns en ljusgrå cirkel med svart etikett. I åtta cirklar står ”Si” (uppe till vänster, uppe på mitten, uppe till höger; mitten till vänster, mitten till höger; nere till vänster, nere på mitten, nere till höger). I den mittersta cirkeln står ”P”. Runt varje ”Si”-cirkel är fyra små blå punkter jämnt fördelade på cirkeln (uppe, höger, nere, vänster). Runt ”P”-cirkeln syns sammanlagt fem blå punkter: fyra av dem som vid ”Si”-cirklarna på de fyra huvudlägena på cirkeln, plus en ytterligare liten blå punkt strax utanför cirkeln till höger. Bakgrundsytan är vit.
Figur HARECS-8.9.2: n-dopning med fosfor

Kombination

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Schematisk bild av ett PN-övergångsskikt med etiketterna ”P”, ”Diffusion” (diffusion) och ”N” samt en diodsymbol därunder.

Detaljerad beskrivning: Ett vågrätt rektangulärt block, genomkorsat av två anslutningsledningar, är delat i tre zoner: till vänster ett rött fält med etiketten ”P” (upptill) och sex röda, tomma cirklar; till höger ett blått fält med etiketten ”N” (upptill) och sex blå, fyllda punkter; på mitten ett grått spärrskikt med en mörk, smal dubbellinje. Över mitten står ”Diffusion”. Inuti blocket pekar en röd vågrät pil åt höger och en blå vågrät pil åt vänster. I spärrskiktet syns ett blått ”−” på vänstra sidan och ett rött ”+” på högra sidan; därunder står ett gult ”E” bredvid en gul pil åt vänster. Under blocket visas diodsymbolen: en triangel som pekar åt höger framför en lodrät linje.
Figur HARECS-8.9.4: PN-övergång
  • n-dopad halvledare mot p-dopad halvledare
  • Elektroner från det n-dopade området vandrar in i det p-dopade området $\rightarrow$ diffusion

pn-diod i framriktningen

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Schematisk krets med en tvådelad, färgad rektangel upptill märkt ”P” och ”N”, en spänningskälla nedtill och två pilar med texterna ”tech.” och ”phys.” för riktningar.

Detaljerad beskrivning: En rektangulär, sluten strömkrets är ritad med en tunn svart linje. I den övre vågräta grenen sitter på mitten en bred rektangel som komponent, till vänster rödaktigt färgad och märkt ”P”, till höger ljusblå och märkt ”N”; sidoledningarna går till rektangelns vänstra respektive högra sida. I den nedre vågräta grenen är på mitten en batterisymbol (två parallella, lodräta linjer) inritad. Ovanför symbolen står ”U” med en pil åt höger. Nere till vänster vid ledaren står med röd text ”tech.” med en pil åt vänster, nere till höger vid ledaren står med blå text ”phys.” med en pil åt höger. Bakgrunden är vit, ledningar och konturer svarta.
Figur HARECS-8.9.5: PN-övergång med yttre spänning
  • En spänning läggs på p-området (anoden)
  • Spänningen måste vara mer positiv än på n-området (katoden)

pn-diod i backdrift

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Schematisk teckning av en rektangulär strömkrets med ett block insatt upptill, märkt ”P” och ”N”, och en spänningskälla nedtill med beteckningen ”U” och en pil åt vänster.

Detaljerad beskrivning: En rektangulär ledningsram bildar en sluten strömkrets. Upptill på mitten sitter ett vågrätt, rektangulärt block som är märkt ”P” till vänster och ”N” till höger; på mitten löper en lodrät skiljelinje. Vid blockets vänstra kant finns en smal, rödaktig rand, vid den högra kanten en smal, ljusblå rand; områdena mellan de färgade randarna och mittlinjen är grå. Blocket är till vänster och höger förbundet med ramens ledningar. Nedtill på mitten ligger en batterisymbol (två parallella lodräta plattor, till vänster en kortare fylld, till höger en längre linje) i den nedre ledningen. Ovanför batteriet står ”U” med en pil åt vänster. Inga siffervärden eller axlar anges.
Figur HARECS-8.9.5: PN-övergång med yttre spänning
  • Positiv spänning på katoden

Dioden: temperatur, varaktor, fotodiod

Framriktning

  • Elektronflöde från N till P
  • Den tekniska strömriktningen är motsatt elektronflödets riktning

Temperatur

  • Vid högre temperatur finns fler fria elektroner
  • Mättnadsströmmen ökar med stigande temperatur
  • Men rörligheten förändras
  • Därigenom sjunker framspänningen (med ca. $\qty{-2}{\milli\volt\per\kelvin}$)

Kapacitansdiod (varaktor)

  • Kapacitansdioden utnyttjar kapacitansen över rymdladdningszonen
  • Ingen likström får flyta
  • Drivs i backriktningen

Spänningsbegränsning

  • Antiparallella dioder
  • Begränsning av amplituden hos en växelspänning
  • Kisel: ca. $\qty{0,6}{\volt}$ tröskelspänning
  • Germanium: ca. $\qty{0,3}{\volt}$ tröskelspänning
  • $\rightarrow$ klippning (clipping)

Fotodiod

  • Ljus absorberas i rymdladdningszonen
  • Elektron-hål-par uppstår
  • Elektroner rör sig mot p-området, hål mot n-området
  • Ansluts en förbrukare (med negativ spänning på p-anslutningen) verkar fotodioden som strömkälla
  • Strömmen är proportionell mot ljusintensiteten

Optokopplare

  • Sammanslagning av lysdiod och fotodiod i ett hölje
  • Ingångssida: lysdiod
  • Utgångssida: fotodiod
  • Båda är galvaniskt åtskilda från varandra

Bipolärtransistorn

Från dioden till transistorn

Funktionen kan tänkas så här:

  • Med en styrkanal regleras genomflödet i en damm
  • Flyter inget vatten i styrkanalen är dammen stängd

Från dioden till transistorn

Funktionen kan tänkas så här:

  • Flyter lite vatten i styrkanalen öppnas dammen till hälften

Från dioden till transistorn

Funktionen kan tänkas så här:

  • Flyter mer vatten i styrkanalen är dammen helt öppen

Bipolär transistor och kretssymbol

Minnesregel för PNP $\rightarrow$ pilen pekar mot basen (”Pil Närmare Plattan”)

Brytare eller förstärkare?

  • Styrningen kan ställas in så att transistorn spärrar eller leder helt, då talar man om en switchtransistor.
  • Styrningen kan ställas in så att transistorn styrs steglöst, då talar man om en förstärkare.

Styrspänning och dess polaritet

Olika typer av bipolära transistorer har olika polaritet.

  • En NPN-transistor behöver en positiv styrspänning för att leda.
  • En PNP-transistor behöver en negativ styrspänning för att leda.

Styrspänningen ligger, liksom för en kiseldiod, vid cirka $\qty{0,6}{\volt}$.

Eftersom inte bara kollektorströmmen utan också basströmmen flyter genom transistorn, flyter den största strömmen genom emitteranslutningen.

När leder NPN-transistorn?

Är bas-emitter-spänningen tillräcklig och positiv? Här måste man se upp med tecknen och tänka om vid negativa tecken, exempel:

  • Bas $\qty{+2}{\volt}$ och emitter $\qty{+1,4}{\volt} \rightarrow$ bas-emitter-spänningen är positiv och uppgår till $\qty{+0,6}{\volt}$
  • Bas $\qty{-5,6}{\volt}$ och emitter $\qty{-6,2}{\volt} \rightarrow$ bas-emitter-spänningen är positiv och uppgår till $\qty{+0,6}{\volt}$

Antingen ser man det intuitivt eller räknar ut det (med hänsyn till tecknen).

$$U_{ BE } = U_{ B } - U_{ E }$$

När leder PNP-transistorn?

Är bas-emitter-spänningen tillräcklig och negativ? Här måste man se upp med tecknen och tänka om vid negativa tecken, exempel:

  • Bas $\qty{+5,6}{\volt}$ och emitter $\qty{+6,2}{\volt} \rightarrow$ bas-emitter-spänningen är negativ och uppgår till $\qty{-0,6}{\volt}$
  • Bas $\qty{-2}{\volt}$ och emitter $\qty{-1,4}{\volt} \rightarrow$ bas-emitter-spänningen är negativ och uppgår till $\qty{-0,6}{\volt}$

Antingen ser man det intuitivt eller räknar ut det (med hänsyn till tecknen).

$$U_{ BE } = U_{ B } - U_{ E }$$

Typer av transistorer

De hittills behandlade transistorerna kallas bipolära transistorer. De är den typ av transistorer som på 50-talet inledde en teknisk revolution och ersatte elektronröret. Till skillnad från de strömstyrda bipolärtransistorerna är fälteffekttransistorer (FET) spänningsstyrda, det flyter alltså ingen styrström in i dem. Dem tar vi upp mer ingående längre fram.

Transistorkopplingar och fälteffekttransistorn

Bipolär transistor

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Två bredvid varandra stående transistorsymboler i cirkel, till vänster märkt ”NPN”, till höger ”PNP”, båda med anslutningsbokstäverna ”B”, ”C” och ”E”.

Detaljerad beskrivning: På vit bakgrund visas två identiska cirkelsymboler med transistorframställningar, till vänster symbolen med texten ”NPN” under, till höger symbolen med ”PNP”. På båda symbolerna finns till vänster på cirkeln en vågrät anslutning med bokstaven ”B”, upptill en kort lodrät anslutning med ”C” och nedtill en kort lodrät anslutning med ”E” (bokstäverna ”B”, ”C” och ”E” är ljusgrå). Inuti båda cirklarna löper en kort lodrät linje från vänstra kanten (basen) inåt; från denna linje grenar upptill en sned ledning till den övre anslutningen (kollektorn) och nedtill en sned ledning till den undre anslutningen (emittern). På den vänstra symbolen (”NPN”) finns på den undre snedgrenen en pil som pekar från den inre noden mot den undre anslutningen ”E” (utåt). På den högra symbolen (”PNP”) pekar pilen på den undre snedgrenen i motsatt riktning, alltså från den undre anslutningen ”E” till den inre noden (inåt). Mellan de två symbolerna är det ett tydligt vågrätt avstånd.
Figur HARECS-8.12.1: Kretssymbol för npn- och pnp-bipolärtransistor med kollektor (C), bas (B) och emitter (E)
  • Tre halvledarzoner
  • Omväxlande n- och p-dopade
  • npn-transistor och pnp-transistor

Strömstyrning och faktor

  • Bas-emitter-spänningen $U_{\textrm{BE}}$ styr kollektorströmmen $I_{\textrm{C}}$ exponentiellt
  • Hos bipolärtransistorn flyter alltid en basström $I_{\textrm{B}}$ som beror exponentiellt av $U_{\textrm{BE}}$
  • Faktorn $B$ är transistorns strömförstärkningsfaktor
  • Ligger vid ca. 20 till 500
$$B = \frac{I_{\textrm{C}}}{I_{\textrm{B}}}$$

Ledande bipolärtransistor

  • En betydande kollektorström flyter
  • Bas-emitter-dioden i framriktningen
  • Kollektor-bas-dioden spärrar, så att inga laddningsbärare går från kollektorn in i basen

Räkneexempel

  • Storleken på $R_1$ ställer in basströmmen $I_B$
  • $I_B$ är 298 gånger mindre än $I_C$
  • Från spänningen över $R_1$ måste transistorns spänningsfall dras av
  • givet: $U = \qty{12}{\volt}$
  • givet: $I_{\textrm{C}} = \qty{5}{\milli\ampere}$
  • givet: $B = 298$
  • givet: $U_{\textrm{BE}} = \qty{0,6}{\volt}$
  • sökt: $R_1$
$$B = \frac{I_{\textrm{C}}}{I_{\textrm{B}}} \Rightarrow I_{\textrm{B}} = \frac{I_{\textrm{C}}}{B} = \frac{\qty{5}{\milli\ampere}}{298} = \qty{16,779}{\micro\ampere}$$
$$R_1 = \frac{U-U_{\textrm{BE}}}{I_{\textrm{B}}} = \frac{\qty{12}{\volt} - \qty{0,6}{\volt}}{\qty{16,779}{\micro\ampere}} \approx \qty{680}{\kilo\ohm}$$

Stabilisering av arbetspunkten

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kopplingsschema med en transistor i mitten, markerad med en pil för strömmen IC. Till vänster om den finns två vertikala motstånd, R1 och R2, samt en horisontell kondensator C1. Uppe till höger om transistorn finns ytterligare ett motstånd RC och till höger om det en kondensator C2. En spänningskälla är ritad uppe till vänster och visar positiva och negativa anslutningar. En pil anger 0,6 V vid en punkt mellan R2 och transistorn.
Figur HARECS-8.12.2: Transistorkoppling med basspänningsdelare

Räkneexempel

  • givet: $U = \qty{10}{\volt}$
  • givet: $I_{\textrm{C}} = \qty{2}{\milli\ampere}$
  • givet: $B = 200$
$$B = \frac{I_{\textrm{C}}}{I_{\textrm{B}}} \Rightarrow I_{\textrm{B}} = \frac{I_{\textrm{C}}}{B} = \frac{\qty{2}{\milli\ampere}}{200} = \qty{10}{\micro\ampere}$$
$$U_{\textrm{R1}} = U - U_{\textrm{R2}} = \qty{10}{\volt} - \qty{0,6}{\volt} = \qty{9,4}{\volt}$$
$$I_{\textrm{R1}} = I_{\textrm{B}} + I_{\textrm{R2}} = I_{\textrm{B}} + 10 \cdot I_{\textrm{B}} = \qty{110}{\micro\ampere}$$
$$R_1 = \frac{U_{\textrm{R1}}}{I_{\textrm{R1}}} = \frac{\qty{9,4}{\volt}}{\qty{110}{\micro\ampere}} \approx \qty{85,5}{\kilo\ohm}$$

Räkneexempel

  • $U_{\textrm{R2}}$ är lika stor som $U_{\textrm{BE}} + U_{\textrm{RE}}$
  • Kollektorströmmen bestäms framför allt av $R_{\textrm{E}}$
  • Mycket stabil koppling
  • givet: $U = \qty{10}{\volt}$
  • givet: $I_{\textrm{C}} = \qty{2}{\milli\ampere}$
  • givet: $B = 200$
  • sökt: $R_1$
$$B = \frac{I_{\textrm{C}}}{I_{\textrm{B}}} \Rightarrow I_{\textrm{B}} = \frac{I_{\textrm{C}}}{B} = \frac{\qty{2}{\milli\ampere}}{200} = \qty{10}{\micro\ampere}$$
$$U_{\textrm{R2}} = U_{\textrm{BE}} + U_{R_{\textrm{E}}} = \qty{0,6}{\volt} + \qty{1}{\volt} = \qty{1,6}{\volt}$$
$$U_{\textrm{R1}} = U - U_{\textrm{R2}} = \qty{10}{\volt} - \qty{1,6}{\volt} = \qty{8,4}{\volt}$$
$$I_{\textrm{R1}} = I_{\textrm{B}} + I_{\textrm{R2}} = I_{\textrm{B}} + 10 \cdot I_{\textrm{B}} = \qty{110}{\micro\ampere}$$
$$R_1 = \frac{U_{\textrm{R1}}}{I_{\textrm{R1}}} = \frac{\qty{8,4}{\volt}}{\qty{110}{\micro\ampere}} \approx \qty{76,4}{\kilo\ohm}$$

Felsökning: avbrott i $R_1$

  • Ingen ström genom $R_1 \rightarrow$ ingen spänning över $R_2$
  • Basen ligger på jordpotential $\rightarrow$ transistorn är strömlös
  • Inget spänningsfall över $R_{\textrm{C}} \rightarrow$ kollektorpotentialen stiger till matningsspänningen

Felsökning: avbrott i $R_2$

  • $R_2$ är strömlös $\rightarrow$ basen är via $R_1$ ansluten till matningsspänningen
  • På grund av dimensioneringen är basströmmen nu 11 gånger högre än planerat
  • Kollektorströmmen ökar kraftigt $\rightarrow$ spänningsfallet över $R_{\textrm{C}}$ ökar kraftigt
  • $U_{\textrm{CE}}$ sjunker till mättnadsvärdet cirka $\qty{0,1}{\volt}$

Fälteffekttransistor (FET)

1) Kort beskrivning: Två kretssymboler (”1” och ”2”), vardera med en cirkel, en anslutning till vänster och två anslutningar till höger; den vänstra anslutningen har i den vänstra symbolen en pil åt höger, i den högra symbolen en pil åt vänster.

2) Utförlig beskrivning: Två kretssymboler (”1” och ”2”) består av en cirkel med en vertikal linje till vänster i cirkeln. Från vänster leder en anslutning horisontellt in i cirkeln och möter i den nedre delen denna vertikala linje. I den vänstra symbolen har anslutningen en pil mot linjen, i den högra symbolen pekar pilen bort från linjen. Från den vertikala linjen går inne i cirkeln två parallella horisontella linjer åt höger. Den övre slutar i en kort vertikal anslutning uppåt, den nedre i en kort vertikal anslutning nedåt.
Figur HARECS-8.12.3: Kretssymboler för fälteffekttransistorer
  • Annan uppbyggnad
  • Det finns en halvledarkanal
  • Strömflödet styrs via ett elektriskt fält
  • Därigenom spänningsstyrd

FET:ens anslutningar

  • Source källa för laddningsbärarna i kanalen
  • Drain avlopp för laddningsbärarna i kanalen
  • Gate styr flödet av laddningsbärare i kanalen

Typer av FET

  • självledande: Utan gate-source-spänning är FET:en ledande
  • självspärrande: Utan gate-source-spänning är FET:en spärrande
  • n-kanal-FET: Strömmen i kanalen bärs av elektroner
  • p-kanal-FET: Strömmen i kanalen bärs av hål
  • Övergångs-FET: Gaten är en diod
  • Isolerad-gate-FET: Gaten är en kondensatorstruktur (t. ex. MOSFET)

Kretssymboler FET

1) Kort beskrivning: Kretssymbol med en cirkel, en anslutning till vänster och två anslutningar till höger samt en pil åt höger.

2) Utförlig beskrivning: Kretssymbolen består av en cirkel med en vertikal linje till vänster i cirkeln. Från vänster leder en anslutning utifrån horisontellt in i cirkeln och möter i den nedre delen denna vertikala linje. Parallellt med denna linje finns ytterligare en vertikal linje, från vilken tre parallella horisontella linjer leder åt höger. Den övre slutar i en kort vertikal anslutning uppåt, den mellersta har en pil åt höger bort från den vertikala linjen och är inne i cirkeln förbunden med den nedre horisontella linjen. Den nedre horisontella linjen har en kort vertikal anslutning nedåt.
Figur HARECS-8.12.4: Självledande p-kanal-MOSFET
1) Kort beskrivning: Kretssymbol med en cirkel, en anslutning till vänster och två anslutningar till höger samt en pil mot mitten.

2) Utförlig beskrivning: Kretssymbolen består av en cirkel med en vertikal linje till vänster i cirkeln. Från vänster leder en anslutning utifrån horisontellt in i cirkeln och möter i den nedre delen denna vertikala linje. Parallellt med denna linje finns tre små vertikala streck, från vart och ett av vilka en parallell horisontell linje leder åt höger. Den övre slutar i en kort vertikal anslutning uppåt, den mellersta har en pil åt vänster mot den vertikala linjen och är inne i cirkeln förbunden med den nedre horisontella linjen. Den nedre horisontella linjen har en kort vertikal anslutning nedåt.
Figur HARECS-8.12.5: Självspärrande n-kanal-MOSFET

Räkneexempel

  • givet: $U_{\textrm{B}} = \qty{44}{\volt}$
  • givet: $R_1 = \qty{10}{\kilo\ohm}$
  • givet: $R_2 = \qty{1}{\kilo\ohm}$
  • sökt: $U_{\textrm{GS}}$
  • Ansats: Obelastad spänningsdelare över $R_1$ och $R_2$, med $U_{\textrm{GS}} = U_{\textrm{R2}}$

Räkneexempel

  • givet: $U_{\textrm{B}} = \qty{44}{\volt}$
  • givet: $R_1 = \qty{10}{\kilo\ohm}$
  • givet: $U_{\textrm{GS}} = U_{\textrm{R2}} = \qty{2,8}{\volt}$
  • givet: $U_{\textrm{B}} = U_{\textrm{R1}} + U_{\textrm{R2}}$
  • sökt: $R_2$

Räkneexempel

  • givet: $R_{\textrm{DSon}} = \qty{4}{\milli\ohm}$
  • givet: $I = \qty{25}{\ampere}$
  • sökt: $P$
$$P = I^2 \cdot R = (\qty{25}{\ampere})^2 \cdot \qty{4}{\milli\ohm} = \qty{2,5}{\watt}$$

Frihjulsdiod

  • Relä drivs via en seriekopplad bipolärtransistor
  • Transistorn slår på $\rightarrow$ ström flyter genom relespolen
  • Transistorn slår av $\rightarrow$ strömmen i spolen inducerar negativ spänning över transistorn
  • Kan förstöra transistorn
  • Förhindra: montera en frihjulsdiod parallellt med reläet i backriktningen
  • Induktionsspänningen begränsas till diodspänningen

Integrerade kretsar och MMIC

  • Integrated Circuit (IC): integrerade kretsar
  • Komplex krets på ett halvledarsubstrat
  • Underlättar uppbyggnaden av elektroniska kretsar

Monolithic Microwave Integrated Circuit (MMIC)

  • Bredbandsförstärkare med få komponenter
  • Typiskt $\qty{50}{\ohm}$ in- och utgångsimpedans
  • Förenar aktiva och passiva komponenter

MMIC-koppling

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med rektangulär ledningsdragning med en MMIC, flera kondensatorer, en spole och ett motstånd.
2) Utförlig beskrivning: Kopplingsschemat innehåller en rektangulär krets med två horisontella ledare (i mitten och upptill). Den mittersta har anslutningspunkter till vänster (”RF_IN”) och höger (”RF_OUT”). Den vänstra anslutningspunkten är via en kondensator C_1 förbunden med ingång 1 på en MMIC. Utgång 2 ligger på jord. Utgång 3 leder via en kondensator C_3 till den högra anslutningspunkten. Utgång 4 är förbunden med en förgreningspunkt som dels ligger på jord, dels via en kondensator C_2 och en spole leder till en anslutningspunkt (”U_CC”). Mellan C_2:s högra ände och MMIC:ens utgång 3 ligger ett motstånd R_BIAS. I bilden är ytterligare en jordpunkt ritad. Mellan utgång 3 och denna jordpunkt finns en vertikal pil nedåt märkt ”U_D = 4 V”.
Figur HARECS-8.13.1: MMIC-koppling

Räkneexempel

  • givet: $U_{\textrm{D}} = \qty{4}{\volt}$
  • givet: $U_{\textrm{CC}} = \qty{13,5}{\volt}$
  • givet: $I_{\textrm{D}} = \qty{10}{\milli\ampere}$
  • sökt: $R_{\textrm{BIAS}}$
$$R_{\textrm{BIAS}} = \frac{U_{\textrm{CC}} - U_{\textrm{D}}}{I_{\textrm{D}}} = \frac{\qty{13,5}{\volt} - \qty{4}{\volt}}{\qty{10}{\milli\ampere}} = \qty{950}{\ohm}$$

Räkneexempel

  • givet: $U_{\textrm{D}} = \qty{4}{\volt}$
  • givet: $U_{\textrm{CC}} = \qty{13,8}{\volt}$
  • givet: $I_{\textrm{D}} = \qty{15}{\milli\ampere}$
  • sökt: $R_{\textrm{BIAS}}$
$$R_{\textrm{BIAS}} = \frac{U_{\textrm{CC}} - U_{\textrm{D}}}{I_{\textrm{D}}} = \frac{\qty{13,8}{\volt} - \qty{4}{\volt}}{\qty{15}{\milli\ampere}} = \qty{653,3}{\ohm} \rightarrow \qty{680}{\ohm}$$

Räkneexempel

  • givet: $U = \qty{9}{\volt}$
  • givet: $R_{\textrm{BIAS}} = \qty{470}{\ohm}$
  • givet: $U_{\textrm{D}} = \qty{4}{\volt}$
  • sökt: $P$
  • Ansats: Strömmen genom $R_{\textrm{BIAS}}$ är densamma överallt, eftersom ingen annan ohmsk förbrukare finns i kopplingen
$$I_{\textrm{D}} = \frac{U_{\textrm{BIAS}}}{R_{\textrm{BIAS}}} = \frac{U-U_{\textrm{D}}}{R_{\textrm{BIAS}}} = \frac{\qty{9}{\volt}-\qty{4}{\volt}}{\qty{470}{\ohm}} = \qty{10,64}{\milli\ampere}$$
$$P = U_{\textrm{D}} \cdot I_{\textrm{D}} = \qty{4}{\volt} \cdot \qty{10,64}{\milli\ampere} \approx \qty{43}{\milli\watt}$$

Frågor?


Länkar till den här presentationen