Antenner och matarledningar

Navigeringshjälp

Den här navigeringshjälpen visar de första stegen för att använda presentationen. Du kan hoppa över den med ⟶ (högerpil).

Navigering

Du kan bläddra mellan bilder och avsnitt med piltangenterna på datorn.

Navigeringspilar för presentationen

Fler funktioner

Med några kortkommandon kommer du åt fler funktioner. De viktigaste är:

F1
Help / hjälp
o
Overview / översikt över alla bilder
s
Speaker View / talarvy
f
Full Screen / helskärmsläge
b
Break, Black, Pause / dölj presentationen
Alt-klick
Zooma in på eller ut från bilden

Översikt

Presentationen är tvådimensionell: kolumnerna är kapitlets avsnitt och raderna är bilderna i respektive avsnitt.

Skriver du ett ”o” får du en översikt över alla bilder i presentationen. Det hjälper dig att få en överblick eller hitta tillbaka om du känner att du ”gått vilse”. Navigera med piltangenterna.

Talarvy

Talarvy

Skriver du ett ”s” öppnas ett nytt fönster, talarvyn.

Under ”Layout” kan du välja mellan olika placeringar av elementen.

Praktiska tips för talarvyn

  • Om du använder en projektor ställer du in operativsystemet på två skärmar: talarvyn visas då till exempel på laptopen medan deltagarna ser presentationen.
  • Vid en onlinepresentation delar du webbläsarfliken och navigerar i fönstret ”Speaker View”.
  • Talarvyn gäller alltid ett kapitel. I slutet av kapitlet måste den stängas för att kunna öppna en ny talarvy i nästa kapitel.
  • För att markera något med muspekaren eller använda zoom måste du byta till det fönster där presentationen visas.

Helskärm

Skriver du ett ”f” visas den aktuella bilden i helskärm. Med ”Esc” lämnar du helskärmsläget.

Det är särskilt praktiskt för skärmen som visar presentationen för publiken.

Dölj

Skriver du ett ”b” döljs presentationen.

Du visar den igen på något av följande sätt:

  • Klicka i fönstret.
  • Tryck på ”b” igen.
  • Klicka på knappen ”Resume presentation”.
Knappen Resume Presentation

Zoom

Håller du ned Alt-tangenten och klickar i presentationen zoomas den delen in. Det är praktiskt för att lyfta fram detaljer i kopplingar. Ett nytt klick tillsammans med Alt zoomar ut igen.

Zoomen fungerar bara i det valda fönstret. Talarvyn är inte synkroniserad med presentationsvyn när det gäller zoom.

Antennen

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en transceiver som är ansluten till en antenn med en L-formad kabel.

2) Utförlig beskrivning: Nere till vänster står en rektangulär apparat märkt ”Transceiver”, med antydd frontpanel (två små runda knappar till vänster, bredvid dem en rektangulär display, till höger en stor rund vridratt med en liten rund punkt). Från apparatens högra sida löper en genomgående linje – märkt ”Kabel” – horisontellt längs nedre bildkanten åt höger. Vid högra bildkanten viker linjen av i rät vinkel uppåt och löper vertikalt till nära övre kanten. Uppe till höger finns vid kabelns ände en nedåtpekande triangelsymbol med ett mittstreck, märkt ”Antenn”.
Figur HARECS-19.1.1: Schematisk bild av en amatörradiostation med radio, matarledning och antenn
1) Kort beskrivning: Handburen radio ansluten via en tunn koaxialkabel till en liten 2-elements riktantenn monterad på en träpinne; bredvid radion en gummiantenn.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en handburen radio som är ansluten via en tunn koaxialkabel till en liten 2-elements riktantenn monterad på en träpinne. Bredvid radion ligger en avtagen gummiantenn.
Figur HARECS-19.1.2: Så kan det se ut i praktiken – VHF/UHF-handapparat med extern antenn

Dipolantennen

1) Kort beskrivning: Horisontell linje med längdangivelsen ”λ/2”, avbruten i mitten; vid avbrottet finns två kontaktpunkter. Ovanför linjen är över hela längden en tunn linje med begränsningspilar åt båda sidor ritad.

2) Utförlig beskrivning: En horisontell linje som är avbruten i mitten; vid avbrottet finns två kontaktpunkter. Ovanför linjen är över hela längden en tunn linje med begränsningspilar åt vänster och höger ritad. Den tunna linjen avbryts i mitten av märkningen ”λ/2”. Det finns ingen annan text eller några andra symboler.
Figur HARECS-19.2.1: Bild av en dipolantenn
  • I praktiken används ofta halvvågsdipolen
  • Är en halv våglängd lång

Strålning

  • Dipol med rätt längd $\rightarrow$ god strålning/upptagning av radiovågen
  • På högre eller lägre frekvenser fungerar den allt sämre

Inställning

Ställ in dipolantennen på önskad frekvens genom att korta eller förlänga lika mycket på båda sidor

  • För hög resonansfrekvens: förläng båda sidor lika mycket
  • För låg resonansfrekvens: korta båda sidor lika mycket

Yagiantennen (introduktion)

1) Kort beskrivning: Schematisk streckteckning med en vertikal stång i mitten, en horisontellt monterad bärstång och sju parallellt placerade tvärelement av olika längd. Från bärstången leder en ledare till det näst längsta tvärelementet.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en antenn med en vertikal stång i mitten, på vilken en horisontell bärstång är monterad. Denna bärstång bär sju parallellt placerade tvärelement av olika längd. Från bärstången leder en ledare till det näst längsta tvärelementet. Det finns inga text- eller axelmärkningar, siffror, pilar eller måttangivelser.
Figur HARECS-19.3.1: Yagi-Uda-antenn med matning av dipolen på näst sista elementet

Rundstrålande antenner

Up- and Outer-antenn

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en koaxialkabel vars ytterledare är ansluten till en horisontell radial och vars innerledare är ansluten till en vertikal strålare.

2) Utförlig beskrivning: I bildens vänstra del finns en horisontell koaxialkabel vars ytterledare är ansluten till en horisontell radial som sträcker sig till högra bildkanten. Koaxialkabelns innerledare leder först ut ur kabeln åt höger och är ansluten till foten av en vertikal strålare. Koaxialkabel, radial och strålare är märkta därefter.
Figur HARECS-19.4.1: Up- and Outer-antenn

Om radialen mångfaldigas uppstår en groundplane-antenn

Marconiantenn

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en koaxialkabel vars ytterledare är ansluten till jord och vars innerledare är ansluten till en vertikal strålare.

2) Utförlig beskrivning: I bildens vänstra del finns en horisontell koaxialkabel vars ytterledare är ansluten till jord. Koaxialkabelns innerledare leder först ut ur kabeln åt höger och är ansluten till foten av en vertikal strålare. Koaxialkabel och strålare är märkta därefter.
Figur HARECS-19.4.2: Marconiantenn
1) Kort beskrivning: Lång lodrät linje med tre vågräta parallella, nedåt avsmalnande linjer i nedre änden.

2) Utförlig beskrivning: Symbolen består av en genomgående lodrät linje. I nedre änden syns tre vågräta, parallella linjer vars längd sinsemellan minskar nedåt. Det finns inga axlar, skalor, text- eller sifferetiketter och inga andra komponentsymboler.
Figur HARECS-19.4.3: Symbol för jord

Rundstrålande antenn

  • Groundplane- och marconiantenn strålar jämnt åt alla väderstreck
  • Till skillnad från riktantenner lämpliga för att nå stationer i olika riktningar utan att behöva riktas om
  • Bör placeras så högt och så fritt åt alla håll som möjligt, t. ex. på en mast eller hustaket

Ändmatade antenner

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med en rektangulär komponent ”Anpassglied” (anpassningsnät), som är jordad nedåt och leder uppåt till en horisontell ledare vars längd är markerad med ”λ/2”.

2) Utförlig beskrivning: Till vänster leder en anslutning med en symbol av en liten cirkel och en omgivande större, nästan sluten cirkel åt höger in i ett block med texten ”Anpassglied”. Från blockets nedre kant går en ledare nedåt till en jordsymbol. Från blockets övre kant leder en vertikal ledare uppåt till en förbindelseknut (svart punkt). Därifrån löper en horisontell ledare åt höger och slutar öppet. Ovanför denna ledare är en dubbelpil ritad över hela längden, märkt ”λ/2” i mitten.
Figur HARECS-19.5.1: Kopplingsschema för en ändmatad antenn
  • På kortvåg ofta särskilt långa, på VHF/UHF ovanliga
  • Ändmatad antenn med tråd längre än $\lambda$: långtrådsantenn

Polarisation

1) Kort beskrivning: Perspektivbild av en riktantenn med fem lodräta element. Antennen är fäst på en lodrät mast på ett gittertorn.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en riktantenn som består av en vågrät bom med tre kortare lodräta element till vänster, ett lodrätt slingelement och ett längre lodrätt element till höger om det. Antennen är fäst på en lodrät mast på ett gittertorn.
Figur HARECS-19.6.1: vertikalt polariserad antenn
  • Polarisationen kan vara vertikal eller horisontell
  • Syns lätt hos de flesta antenner
  • På VHF och högre bör alla använda samma polarisation
  • Cirkulärt polariserad
  • Roterande radiovågor med särskild antennkonstruktion
  • Man skiljer mellan ”vänstercirkulärt” och ”högercirkulärt” polariserad

Polarisation i detalj

  • Antennens polarisation avser det elektriska fältets riktning
  • I huvudstrålningsriktningen
  • Med jordytan som referens
  • Polarisationsriktningen kan inte alltid avläsas av antennens utseende

Horisontell polarisation

  • E-fältets läge anger polarisationen
  • Breder E-fältet ut sig horisontellt talar man om horisontell polarisation
  • Beror på antennens konstruktion

Vertikal polarisation

  • E-fältets läge anger polarisationen
  • Breder E-fältet ut sig vertikalt talar man om vertikal polarisation
  • Beror på antennens konstruktion

Cirkulär polarisation

  • E-fältets läge anger polarisationen
  • Breder E-fältet ut sig cirkulärt talar man om cirkulär polarisation
  • Både höger- och vänsterroterande är möjligt
  • Beror på antennens konstruktion

Cirkulär polarisation

Cirkulär polarisation

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

En grafik visar två korsande vågmönster i grönt och orange, som löper i rörelseriktningen längs en grå pil märkt ”S”. Den grå ytan under är märkt ”Erde” (jord). De pilar som står vinkelrätt mot vågorna är betecknade ”E” och ”H”.
Figur HARECS-19.8.1: Högerhänt cirkulär polarisation
  • Används främst i VHF-området och på högre frekvenser
  • Cirkulärt polariserade kortvågsantenner är opraktiska på låga frekvenser
  • Vid satellit- och rymdkommunikation:
  • Mekanisk vridning av antennen spelar ingen roll
  • Förlustfri överföring trots växlande orientering

Antennformer och strålningsdiagram

Symmetri

  • Mittmatade dipoler är symmetriska antenner
  • Har vid båda polerna (t. ex. matningspunkterna) samma spänning mot jord, bortsett från tecknet
  • Gäller dipoler och yagiantenner som bygger på dem
  • Groundplane-antennen är osymmetrisk, eftersom den har jordpotential vid radialernas anslutningspunkt

Slingantenner

  • Tråd på totalt ungefär en våglängd
  • Formad som cirkel, kvadrat, triangel, …
  • Populär: delta loop-antennen i form av ett delta (Δ), eftersom den bara kräver en mast

Magnetic loop

  • Magnetisk ringantenn, eftersom strålningen i närfältet sker via magnetfältet
  • Omkrets ca $\frac{\lambda}{10}$
  • Verkningsgrad på $\qtyrange{1}{10}{\percent}$ vid sändning
  • Mindre störningar från elektriskt ledande eller dämpande föremål i närfältet

Ändmatade antenner

  • Matning från ena änden
  • Längd ofta $\frac{\lambda}{2}$
  • Kräver högre spänning

Fuchs-antenn

  • Använder ett anpassningsdon (transformator)
  • Ofta används: Fuchs-krets

Riktverkan

  • Åskådliggörs som strålningsdiagram
  • För ett plan ritas vinsten, fältstyrkan eller strålningseffekten upp i varje riktning
  • Ju längre från mittpunkten kurvan ligger, desto större vinst respektive desto högre fältstyrka och strålningseffekt i fjärrfältet
  • Ofta ritas antennen in i diagrammet

Riktverkan hos en dipol

  • Strålar vinkelrätt mot tråden
  • Betraktat i ett plan får man lober vid sidan av dipolen
  • En vertikal dipol strålar runt om

Vertikal halvvågsdipol

  • En vertikalt monterad halvvågsdipol har låg strålningsvinkel
  • Populär vid DX-trafik eller förbindelser via direkt våg eller markvåg

5/8$\lambda$-antenn

  • Mot jord eller fordonskaross matad 5/8$\lambda$-antenn
  • Specialfall av en vertikalantenn
  • Längden är vald för att ge optimal vinst

Groundplane-antenn

  • Strålar vinkelrätt mot strålaren
  • Strålningsdiagrammet betraktas uppifrån
  • Nästan rundstrålande, bortsett från området vid radialerna

Riktantenn

  • Vinsten är i en riktning klart högre än i andra riktningar

Antenner för UHF/VHF/SHF

  • Passar bara för höga frekvenser
  • Ovanliga på kortvåg, eftersom de skulle bli ohanterligt stora

Fler antenner för kortvåg

  • Windom-antennen är en flerbandsantenn som tack vare två olika långa dipolhalvor kan anpassas för flera frekvenser
  • W3DZZ-antennen är en dipol för $\qty{40}{\meter}$ och $\qty{80}{\meter}$ vars ändar förkortas av spärrkretsar på $\qty{40}{\meter}$

Anpassning av antenner och flerbandsantenner

Ändmatning av halvvågsdipolen

1) Kort beskrivning: Kopplingsschema med rektangulär ledningsdragning; från vänster en koaxialkabel märkt ”50–75 Ω”: den inre ledaren är via en vertikal spole (två halvbågar vända åt höger) ansluten till jord, den yttre ledaren är direkt ansluten till jord; spolens nedre ände är åt höger ansluten till en parallellsvängningskrets av spole och vridkondensator; parallellsvängningskretsens övre ände är ansluten till en horisontell ledare.

2) Utförlig beskrivning: Kopplingsschemat visar en rektangulär krets av raka ledare. Från vänster är en koaxialkabel ritad, märkt ”50–75 Ω”. Dess inre ledare är via en vertikal spole (två halvbågar vända åt höger) ansluten till jord, den yttre ledaren är direkt ansluten till jord. Spolens nedre ände är åt höger ansluten till en parallellsvängningskrets av en vertikal spole (fyra halvbågar vända åt vänster, ritad parallellt med den första spolen) och en vridkondensator (två horisontella streck med en pil som pekar snett uppåt höger). Parallellsvängningskretsens övre ände leder till en något tjockare ritad, horisontell ledare med en anslutningspunkt i änden.
Figur HARECS-19.10.1: Fuchs-krets

Transformator för impedansanpassning

  • En transformator med omsättningsförhållandet 1:7 ger en impedanstransformation på 1:49, eftersom varvtalsförhållandet ingår i kvadrat
  • Spänning och ström multipliceras respektive divideras då med faktorn $\num{7}$
  • Förväxling är vanlig när bara varvtalsförhållandet anges i stället för impedansförhållandet

Motvikt vid impedansanpassning

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Ett kopplingsschema visar en uppställning av elektriska komponenter. Till vänster går en ledning på 50 ohm, följd av en spole märkt MWS. Ytterligare en spole och en kondensator är parallellkopplade. Till höger visas en större spole vars omsättningsförhållande anges som ”ü = 1 : 7”. Ovanför den står ett avstånd markerat med ”0,05·λ”. Upptill finns en pil med beteckningen ”≈ λ/2” som sträcker sig över den stora spolen.
Figur HARECS-19.10.2: Ändmatad, resonant flerbandsantenn

Zeppelinantenn som alternativ

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kort beskrivning: Schematisk teckning med en vågrät ledning vars längd är markerad med ”λ/2” och en till vänster anslutande lodrät dubbelledning vars höjd anges med ”λ/4”.

Detaljerad beskrivning: En kraftig, vågrät linje löper från vänster till höger; ovanför den finns en dubbelriktad pil (vänster–höger) med märkningen ”λ/2”. Till vänster visas en lodrät dubbelledning: två parallella linjer med flera korta tvärförbindelser (stegliknande), som upptill är ansluten med en ifylld punkt till den vågräta linjen. Till höger om denna lodräta ledning står en dubbelriktad pil (upp–ned) med märkningen ”λ/4”. I den vågräta linjens ändområden är grupper av små, öppna cirklar ritade; i den lodräta dubbelledningens nedre ände finns två ifyllda punkter. En fin streckad horisontell linje löper i höjd med den vågräta ledningen ut över bildens vänstra och högra kant.
Figur HARECS-19.10.3: Zeppelinantenn

Impedansanpassning hos helvågsslingor

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Kortversion: Schematisk teckning av en triangelformad trådslinga med matningspunkt nedtill, ansluten till ett λ/4-stycke 75-Ω-koax och därefter en 50-Ω-koax.

Detaljer: En stor, uppåtpekande triangel (sluten slinga) är ritad symmetriskt i mitten; inuti står märkningen ”l = 43,18 m för 7,1 MHz”. Från triangelbasens nedre mittpunkt går två korta, parallella vertikala ledare nedåt till ett kort, cylindriskt ritat avsnitt (öppen ellips upptill), som är märkt ”λ/4” till vänster och ”75 Ω” till höger; små svarta punkter markerar anslutningspunkter upptill och nedtill på avsnittet. Därunder är ett längre, likaså cylindriskt ritat avsnitt anslutet, märkt ”50 Ω” till höger; upptill är en förbindelsepunkt ritad, den nedre änden är öppen och fortsätter antydningsvis nedåt (streckad mittlinje). Alla linjer är svarta på vit bakgrund; det finns inga ytterligare komponenter, axlar eller skalor.
Figur HARECS-19.10.4: Delta loop

Kvadratisk helvågsslingantenn

  • Utförs helvågsslingan som en kvadrat måste längden på varje sida vara exakt 1/4 λ

Flerbandsantenner (del 1)

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning: Schematisk teckning med en horisontell ledning och en central avgrening till en vertikal, parallellförd tvåledarledning; måttangivelser ”31,2 m” horisontellt och ”10,3 m” vertikalt, nedtill märkningen ”75 Ω”.

2) Detaljerad beskrivning: Ett vågrätt, tjockt streck löper över hela bredden. Ovanför det står en dubbelriktad måttpil med texten ”31,2 m”. Nära den horisontella ledningens båda ändar är små öppna cirklar ritade. I mitten av den horisontella ledningen finns två ifyllda punkter; därifrån går en lodrät tvåledarledning av två parallella linjer med flera korta tvärstag (stegliknande) nedåt. Till höger om denna lodräta ledning visar en vertikal dubbelpil från den horisontella ledningen nedåt, märkt ”10,3 m”. I tvåledarledningens nedre ände finns två ifyllda punkter; direkt under står ett litet ”x” vid vardera. Under dessa markeringar står i mitten texten ”75 Ω”.
Figur HARECS-19.10.5: G5RV-antenn

Flerbandsantenner (del 2)

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Diagram över en antenn med en pil från vänster mot höger uppåt som anger 41,5 m. I mitten finns ett kvadratiskt element märkt ”1:6”. Ett vertikalt rör går från detta element nedåt. En ytterligare pil åt vänster anger 13,8 m.
Figur HARECS-19.10.6: Windom-antenn

Resonans och strålningskaraktäristik

  • Resonans garanterar inte nödvändigtvis god strålningskaraktäristik
  • För mot jord matade vertikalantenner är en längd på ca 5/8 λ optimal
  • Eftersom en enkel tråd med jord som motpol inte är resonant vid 5/8 λ används oftast en spole som förlänger den elektriska längden till 6/8 λ (alltså 3/4 λ)
  • För mittmatade dipoler ligger det optimala förhållandet ofta vid 5/4 λ

Antennlängd och resonans

  • Antenntrådar kan ha godtycklig längd eller form
  • Men då blir den karakteristiska impedansen annorlunda
  • Den karakteristiska impedansen måste anpassas till matarledningen, t. ex. med en HF-transformator

Räkneexempel

I stället för att direkt använda den ungefärliga våglängden för $\qty{10}{\meter}$-bandet räknas först den angivna frekvensen om till exakt våglängd.

$$\begin{split} l &= \frac{5}{8}\lambda\\ &= \frac{5}{8} \cdot \frac{\qty{300}{\mega\meter\per\second}}{\qty{28,5}{\mega\hertz}}\\ &\approx \frac{5}{8} \cdot \qty{10,53}{\meter}\\ &\approx \qty{6,58}{\meter}\\ \end{split}$$

Vikt dipol

  • En tråd på en våglängd viks i ändarna till längden av en halvvågsdipol
  • Matningen sitter fortfarande i mitten

Förkortningsfaktor

Vågutbredning i luft och vakuum:

$$\lambda = \dfrac{c}{f}$$
  • Korrektionsfaktorn beror på tråddiameter, isolering och omgivningens inverkan
  • Trådantenner ska för resonans kortas med ca $\qty{5}{\percent}$

Beräkning med förkortningsfaktor

Antennlängd och förkortningsfaktor

  • Antennlängden beror på förkortningsfaktorn
  • Halvvågsdipol: halva våglängden $\times$ förkortningsfaktorn
  • Kvartsvågsstrålare: en fjärdedels våglängd $\times$ förkortningsfaktorn
  • Typiskt värde: $\num{0,95}$

Räkneexempel

  • givet: $f = \qty{14,2}{\mega\hertz}$
  • givet: $k_v = 0,95$
$$\begin{split}l_E &= \frac{1}{2} \cdot \frac{\lambda}{2}\\ &= \frac{1}{4} \cdot \frac{c}{f}\\ &\approx \frac{1}{4} \cdot \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{14,2}{\mega\hertz}}\\ &\approx \frac{1}{4} \cdot \qty{21,13}{\meter}\\ &\approx \qty{5,28}{\meter}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f = \qty{7,1}{\mega\hertz}$
  • givet: $k_v = 0,95$
$$\begin{split}l_E &= \frac{1}{2} \cdot \frac{\lambda}{2}\\ &= \frac{1}{4} \cdot \frac{c}{f}\\ &\approx \frac{1}{4} \cdot \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{7,1}{\mega\hertz}}\\ &\approx \frac{1}{4} \cdot \qty{42,25}{\meter}\\ &\approx \qty{10,56}{\meter}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $l_G = \qty{20}{\meter}$
  • givet: $k_v = 0,95$
$$\begin{split}k_v &= \frac{l_G}{l_E}\\ \Rightarrow l_E &= \frac{l_G}{k_v}\\ &= \frac{\qty{20}{\meter}}{0,95}\\ &\approx \qty{21,05}{\meter}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f = \qty{7,1}{\mega\hertz}$
  • givet: $k_v = 0,95$
$$\begin{split}l_E &= \frac{\lambda}{4}\\ &= \frac{1}{4} \cdot \frac{c}{f}\\ &\approx \frac{1}{4} \cdot \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{7,1}{\mega\hertz}}\\ &\approx \frac{1}{4} \cdot \qty{42,25}{\meter}\\ &\approx \qty{10,56}{\meter}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $f = \qty{14,2}{\mega\hertz}$
  • givet: $k_v = 0,97$
$$\begin{split}l_E &= \frac{5}{8}\lambda\\ &= \frac{5}{8} \cdot \frac{c}{f}\\ &\approx \frac{5}{8} \cdot \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{14,2}{\mega\hertz}}\\ &\approx \frac{5}{8} \cdot \qty{21,13}{\meter}\\ &\approx \qty{13,20}{\meter}\end{split}$$

Orsak till förkortningsfaktorn

  • Ledare är inte oändligt tunna
  • Extra kapacitans mellan ledare och omgivning
  • Påverkar antennens effektiva elektriska längd

Förlängningsfaktor hos slingantenner

  • Skillnad mot förkortningsfaktorn
  • Ger en skenbar förlängning av antennen

Räkneexempel

  • givet: $f = \qty{7,1}{\mega\hertz}$
  • givet: $k_v = 1,02$
$$\begin{split}l_E &= \lambda\\ &= \frac{c}{f}\\ &= \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{7,1}{\mega\hertz}}\\ &\approx \qty{42,23}{\meter}\end{split}$$

Förkortningsfaktor hos parallelledningar

  • Vågen befinner sig mellan ledarna
  • Skinneffekten hindrar vågen från att tränga djupt in i metallen
  • Förkortningsfaktorn är nära $1$ (som vid utbredning i fritt rum)

Förkortningsfaktor hos koaxialkablar

  • Vågen befinner sig i dielektrikumet mellan ledarna
  • Exempel för polyeten: $\epsilon_\mathrm{r} = 2,29$
  • Skinneffekten hindrar vågen från att tränga djupt in i metallen
  • Kabelns geometri har knappt någon inverkan
  • Beräkning av förkortningsfaktorn:
$$v_\mathrm{k} = \dfrac{1}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}}$$

Räkneexempel

  • givet: $f = \qty{145}{\mega\hertz}$
  • givet: $k_v = 0,66$
  • sökt: $l_G$
$$\begin{split}l_E &= \lambda\\ &= \frac{c}{f}\\ &\approx \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{145}{\mega\hertz}}\\ &\approx \qty{2,07}{\meter}\end{split}$$

Matningspunktsimpedans

Mittmatad dipol

  • Matningsimpedans $\qty{73,1}{\ohm}$
  • I fritt rum, alltså vid en uppsättningshöjd på minst en våglängd
  • Ganska nära $\qty{50}{\ohm}$

Mittmatad dipol

  • Vid lägre uppsättningshöjd uppstår växelverkan med marken
  • Matningsimpedans ca $\qty{40}{\ohm}$ till $\qty{90}{\ohm}$

Vikt dipol

  • Antenndelarna är delvis parallellt dragna
  • Fördubblar spänningen
  • Halverar strömmen
  • $$R = \frac{2 \cdot U}{\frac{I}{2}} = 4 \cdot \frac{U}{I}$$
  • Matningsimpedansen fyrdubblas: ca $\qty{240}{\ohm}$ till $\qty{300}{\ohm}$

Groundplane-antenn

  • Den ena dipolhalvan faller bort och ersätts av en jord med så låg resistans som möjligt
  • Hälften av en dipol i fritt rum
  • $\rightarrow$ Matningsresistans: $\dfrac{\qty{73,1}{\ohm}}{2} \approx \qty{37}{\ohm}$
  • Radialer vinklade $\qty{45}{\degree}$ nedåt ger extra strålning
  • $\rightarrow$ Matningsresistans: $\qty{50}{\ohm}$

Matningspunktsimpedans och reaktans

Horisontell dipol i fritt rum

  • En horisontell, mittmatad dipol har från ca 1‑λ uppsättningshöjd över marken samma matningsresistans som i fritt rum ($\qty{73,1}{\ohm}$).

Impedansbeteende hos för korta respektive för långa antenner

  • Är en halvvågsdipol eller en mot jord matad λ/4‑antenn för kort verkar den kapacitivt (strömmen ligger före spänningen).
  • Är den för lång får matningsimpedansen en induktiv del (strömmen släpar efter spänningen).
  • Vid resonans sammanfaller spännings- och strömmaximum – det uppstår en ren verklig resistans.

Elektrisk förlängning och förkortning

Antenn: kapacitiv och induktiv verkan

  • En halvvågsdipol eller en mot jord matad λ/4‑antenn verkar kapacitivt när den är för kort och induktivt när den är för lång.
  • Den avvikande matningsimpedansen leder till felanpassning och sämre SWR.
  • Genom att sätta in en kondensator (elektrisk förkortning) eller en förlängningsspole (elektrisk förlängning) kan impedansen anpassas igen.
1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en vertikal antenn (”mek. 5/8 λ”) med inkopplad spole och fyra horisontella radialer (”λ/4”).

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en vertikal strålare med en spole inkopplad vid nedre änden. Strålaren är ansluten till innerledaren i en nedåtgående koaxialkabel. Från koaxialkabelns ytterledare går fyra horisontella ledare (radialer) utåt med 90° mellanrum. Parallellt med den vertikala strålaren finns en uppåt och nedåt riktad pil märkt ”mek. 5/8 λ”. Parallellt med en av radialerna syns en inåt och utåt riktad pil märkt ”λ/4”.
Figur HARECS-19.16.1: Antenn med spole
1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en vertikal antenn (”mek. > λ/4”) med inkopplad kondensator och fyra horisontella radialer (”λ/4”).

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en vertikal strålare med en kondensator (två horisontella streck) inkopplad vid nedre änden. Strålaren är ansluten till innerledaren i en nedåtgående koaxialkabel. Från koaxialkabelns ytterledare går fyra horisontella ledare (radialer) utåt med 90° mellanrum. Parallellt med den vertikala strålaren finns en uppåt och nedåt riktad pil märkt ”mek. > λ/4”. Parallellt med en av radialerna syns en inåt och utåt riktad pil märkt ”λ/4”.
Figur HARECS-19.16.2: Antenn med kondensator

Bestämning av den mekaniska längden

  • Först avgör man om antennen är mekaniskt för kort eller för lång.
  • Är antennen för kort behövs en förlängningsspole.
  • Annars behövs en förkortningskondensator för kompensation.

NVIS

NVIS – rymdvågsreflektion

  • Ligger sändningsfrekvensen under den kritiska frekvensen reflekteras till och med en rakt uppåt strålad rymdvåg av jonosfären.
  • Därmed försvinner den döda zonen – en effekt som kan utnyttjas för närförbindelser.
  • Förutsättning: en kortvågsantenn som strålar i så brant vinkel uppåt som möjligt.
  • Effekten kallas Near Vertical Incidence Skywave (NVIS).

NVIS – fördelar vid nödkommunikation

  • NVIS-förbindelser gör det möjligt att övervinna hinder (t. ex. bergig terräng) som annars skulle blockera markvågen.
  • Lämpliga är horisontella dipoler som hängs upp på en höjd av högst en fjärdedels våglängd – då fungerar jordytan som reflektor och ger vinst mot zenit.

NVIS – antennuppsättning och optimering

  • Hängs en horisontell dipol för högt upp ger fördröjningen vid reflektionen en fasförskjutning.
  • $\rightarrow$ Därmed uppstår i riktning mot zenit delvis utsläckning av den reflekterade vågen.
  • $\rightarrow$ Resultatet är en vinst i flackare strålningsriktning, vilket är oönskat vid NVIS-kommunikation.
  • Vertikalantenner är olämpliga, eftersom de redan har en låg strålningsvinkel.

Yagiantennens funktion

Funktionsprincip

  • Matning på strålaren, utförd som dipol eller vikt dipol
  • Vågen träffar en längre reflektor och en kortare direktor
  • Det kan också finnas flera direktorer

Parasitiska element

  • Reflektor och direktor svänger utan att ha elektrisk förbindelse med strålaren
  • Har ingen antennmatning
  • Tar ändå upp energi och avger den igen

Riktverkan

  • Mellan strålaren och elementen finns en fasförskjutning i rum och tid
  • Genom överlagring av strålningen uppstår en riktverkan
  • Destruktiv interferens: vågor släcker ut varandra
  • Konstruktiv interferens: vågor förstärker varandra

Strålningsdiagram

  • Stor huvudlob i direktorernas riktning
  • Små sidolober och framför allt en baklob

Yagiantennen: vinst och korsyagi

Inverkan av reflektorer och direktorer

  • Reflektorer och direktorer påverkar inte bara riktverkan, utan också en yagiantenns matningsresistans.
  • En del av den av strålaren utsända vågen reflekteras tillbaka, varvid matningsresistansen ändras beroende på elementens avstånd.

Vinst och öppningsvinkel hos en yagiantenn

  • Med ökande längd (och därmed högre vinst) blir antennens öppningsvinkel smalare.
  • Det följer av energiprincipen – energi kan inte alstras ”ur intet”.

Korsyagi – alstring av cirkulär polarisation

  • Hos korsyagin vrids två yagiantenner $\qty{90}{\degree}$ mot varandra (t. ex. en horisontell, en vertikal).
  • Genom matning med en signal som är fasförskjuten $\qty{90}{\degree}$, eller genom att förskjuta ena antennen en kvarts våglängd, alstras cirkulär polarisation.

Mikrovågor och parabolreflektor

Mikrovågor

  • Frekvenser mellan $\qty{1}{\giga\hertz}$ och $\qty{300}{\giga\hertz}$
  • Våglängd från millimeter till några decimeter
  • Kan reflekteras av metaller

Parabolreflektor

  • Parabolformad metallyta eller finmaskigt nät
  • Parallellt infallande vågor samlas i en punkt framför spegeln

Diffraktionseffekt

  • På grund av vågegenskaperna uppstår diffraktionseffekter
  • Fokuseringen sker inte i exakt en punkt
  • Avvikelsen kan kompenseras med skålens storlek
  • Vinsten ökar därmed
  • Optimalt: några våglängder eller mer

Matarantenner och parabolreflektorns vinst

Matarantenner i parabolreflektorn

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

Sammanfattning: Schematisk bild av en parabolantenn med matande antenn nära mitten, parallella orange vågfronter från höger och ett via kabel anslutet mätinstrument nere till höger.

Detaljerad beskrivning: Till vänster finns en stor svart halvcirkel med många korta, utåtpekande streckmarkeringar längs kanten; parabolens öppning pekar åt höger. I det högra, öppna området löper flera jämnt fördelade, vågräta orange linjer från höger till vänster. Nära parabolens mitt är en liten, svart, nedåtpekande triangel (antennsymbol) avbildad på en kort lodrät ledning. Från denna punkt leder flera orange rätlinjer solfjäderformat till den böjda vänstra innerytan och träffar där olika ställen på kanten; dessutom löper de vågräta orange linjerna genom öppningen till den vänstra innerytan. Från antennsymbolen går en svart ledning nedåt, löper i rät vinkel åt höger och slutar i en rektangulär apparat nere till höger. Denna apparat har en ram, till vänster två små runda knappar ovanpå varandra, på mitten ett rektangulärt display/fält och till höger en stor rund ratt med en liten punkt inuti samt bredvid en liten rund indikator. Inga textetiketter finns.
Figur HARECS-19.21.1: Snitt genom en parabolreflektor med antenn

Hornantenner och vågledare

Bild på en hornantenn följer

Vågledare i detalj

  • Vågledare leder mikrovågor genom att reflektera dem mot sina metalliska ytterväggar
  • Därmed kommer vågen fram till ett horn, ur vilket den strålas ut eller från vilket den matas in i vågledaren

Vinst hos en parabolreflektor

$$g_i = 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot d}{\lambda}\right)^2 \cdot \eta\right)}\unit{\dBi}$$
  • Beräkning med formeln i formelsamlingen
  • Beror på diametern
  • Vanligtvis mycket hög vinst

Räkneexempel

  • givet: $d = \qty{30}{\centi\meter}$
  • givet: $\eta_{eff} = 1$
$$\lambda = \frac{c}{f} = \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{5,7}{\giga\hertz}} = \qty{0,053}{\meter}$$
$$\begin{split}g_i &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot d}{\lambda}\right)^2 \cdot \eta\right)}\unit{\dBi}\\ &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot \qty{0,3}{\meter}}{\qty{0,053}{\meter}}\right)^2 \cdot 1\right)} \unit{\dBi}\\ &= \qty{25,1}{\dBi}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $d = \qty{80}{\centi\meter}$
  • givet: $\eta_{eff} = 1$
$$\lambda = \frac{c}{f} = \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{5,7}{\giga\hertz}} = \qty{0,053}{\meter}$$
$$\begin{split}g_i &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot d}{\lambda}\right)^2 \cdot \eta\right)}\unit{\dBi}\\ &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot \qty{0,8}{\meter}}{\qty{0,053}{\meter}}\right)^2 \cdot 1\right)}\unit{\dBi}\\ &= \qty{33,6}{\dBi}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $d = \qty{80}{\centi\meter}$
  • givet: $\eta_{eff} = 1$
$$\lambda = \frac{c}{f} = \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{10,4}{\giga\hertz}} = \qty{0,029}{\meter}$$
$$\begin{split}g_i &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot d}{\lambda}\right)^2 \cdot \eta\right)}\unit{\dBi}\\ &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot \qty{0,8}{\meter}}{\qty{0,029}{\meter}}\right)^2 \cdot 1\right)}\unit{\dBi}\\ &= \qty{38,8}{\dBi}\end{split}$$

Räkneexempel

  • givet: $d = \qty{120}{\centi\meter}$
  • givet: $\eta_{eff} = 1$
$$\lambda = \frac{c}{f} = \frac{\qty{3\cdot 10^8}{\meter\per\second}}{\qty{10,4}{\giga\hertz}} = \qty{0,029}{\meter}$$
$$\begin{split}g_i &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot d}{\lambda}\right)^2 \cdot \eta\right)}\unit{\dBi}\\ &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\left(\frac{\pi \cdot \qty{1,2}{\meter}}{\qty{0,029}{\meter}}\right)^2 \cdot 1\right)}\unit{\dBi}\\ &= \qty{42,3}{\dBi}\end{split}$$

Offsetreflektor

Matarantenn och offsetreflektor

  • Parabolreflektorn fokuserar vågen framför reflektorn
  • Matarantennen sitter i strålgången
  • Delvis skymning av vågen
  • Offsetreflektor: matarantennen sitter utanför strålgången
  • Oftast under reflektorn, paraboloiden anpassas

Fram/bak-förhållande

Antennkarakteristik och riktverkan

1) Kort beskrivning: Jämförelsebild med två överlagrade strålningsdiagramkonturer: till vänster och höger ett svart, symmetriskt mönster märkt ”Dipol”, med en överlagd grå kontur utdragen åt höger märkt ”Richtantenne” (riktantenn), samt måttpilar ”P_D”, ”P_R” och ”P_V”.

2) Utförlig beskrivning: En tunn horisontell linje går genom bildens mitt från vänster till höger. Spegelbildligt kring linjen är två strålningsdiagramkonturer ritade uppåt och nedåt. En svart kontur (märkt ”Dipol” till vänster) består av två lika stora, slutna cirklar som rör vid varandra i bildens mitt (en cirkel åt vänster och en åt höger). En grå kontur (märkt ”Richtantenne” (riktantenn) i grått nere till höger) består av en sluten, droppformad kurva som börjar smal i bildens mitt och löper långt ut åt höger och därvid överlagrar den högra svarta cirkelformen, samt en liten, smal sluten kurva åt vänster. Under strålningsdiagramkonturerna finns två horisontella mållinjer med dubbelpilar, båda märkta ”P_D”; den vänstra går från den svarta formens vänstra ytterkant till mitten, den högra från mitten till högra ytterkanten. Mållinjernas avgränsningar visas med vertikala linjer som pekar nedåt från den horisontella linjen i mitten. Ovanför strålningsdiagramkonturerna går en kort horisontell mållinje ”P_R” från den grå formens vänstra ytterkant till mitten och till höger om den en längre mållinje ”P_V” som når till den grå konturens högra ytterkant. Mållinjernas avgränsningar visas med vertikala linjer som pekar uppåt från den horisontella linjen i mitten.
Figur HARECS-19.23.1: Strålningskarakteristik för en riktantenn jämfört med en dipol
  • Fram/bak-förhållandet beskriver hur mycket bättre det sänds och tas emot i huvudstrålriktningen.

Fram/bak-förhållande i decibel

1) Kort beskrivning: Antenndiagram bestående av en horisontell linje från ”a” till ”b” över hela bilden och två olika stora slingor ovanför och under linjen.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett antenndiagram med en lång horisontell linje över hela bilden med en pilspets åt vänster (”a”) och åt höger (”b”). Längs linjen finns en kontur bestående av en liten (vänster) och en stor (höger) oval slinga. Båda slingorna smalnar av i bildens vänstra del till en gemensam punkt på den horisontella linjen, markerad med ett vertikalt streck. Det finns inga beteckningar eller mått.
Figur HARECS-19.23.2: Strålningskarakteristik för en riktantenn

Räkneexempel 1

  • given: $P_R = \qty{0,6}{\watt}$
  • given: $P_V = \qty{15}{\watt}$
  • sökt: $\frac{\text{Fram}}{\text{Bak}}$
$$\begin{split}\frac{\text{Fram}}{\text{Bak}} &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\frac{P_V}{P_R}\right)} \unit{\dB}\\ &= 10 \cdot \log_{10}{\left(\frac{\qty{15}{\watt}}{\qty{0,6}{\watt}}\right)} \unit{\dB}\\ &= \qty{14}{\dB}\end{split}$$

Räkneexempel 2

  • given: $g_D= \qty{10}{\dB}$
  • given: $\frac{\text{Fram}}{\text{Bak}} = \qty{20}{\dB}$
$$\begin{split}P_V &= P_{ERP}\\ &= P_S \cdot 10^{\frac{g_d}{\qty{10}{\dB}}}\\ &= \qty{100}{\watt} \cdot 10^{\frac{\qty{10}{\dB}}{\qty{10}{\dB}}}\\ &= \qty{1000}{\watt}\end{split}$$

Räkneexempel 3

  • given: $g_D= \qty{15}{\dB}$
  • given: $\frac{\text{Fram}}{\text{Bak}} = \qty{25}{\dB}$
$$\begin{split}P_V &= P_{ERP}\\ &= P_S \cdot 10^{\frac{g_d}{\qty{10}{\dB}}}\\ &= \qty{6}{\watt} \cdot 10^{\frac{\qty{15}{\dB}}{\qty{10}{\dB}}}\\ &= \qty{189,7}{\watt}\end{split}$$

Räkneexempel 4

  • given: $U_V = \qty{300}{\micro\volt\per\meter}$
  • given: $U_R = \qty{20}{\micro\volt\per\meter}$
$$\begin{split}g_D &= 20 \cdot \log_{10}{\left(\frac{U_V}{U_D}\right)} \unit{\dB}\\ &= 20 \cdot \log_{10}{\left(\frac{\qty{300}{\micro\volt\per\meter}}{\qty{128}{\micro\volt\per\meter}}\right)}\\ &= \qty{7,4}{\dB}\end{split}$$

Halveffektbredd och öppningsvinkel

Energins bevarande och öppningsvinkel

  • Högre förstärkning i en riktning betyder enligt energins bevarande att förstärkningen i de övriga riktningarna sammantaget måste vara lägre
  • Antenner med hög förstärkning har ofta en smal öppningsvinkel – redan vid små avvikelser från huvudstrålriktningen sjunker förstärkningen tydligt
Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning:
Polärt strålningsdiagram med en tjock huvudlob riktad åt höger och en mycket liten bakåtlob åt vänster, överlagrat av en vågrät axel med skala och beteckningar.

2) Detaljerad beskrivning:
- I bilden finns ett grått polärt rutnät med koncentriska cirkelbågar och radiella linjer; vid högra kanten är vinkelangivelserna ”40°”, ”30°”, ”20°”, ”10°”, ”0°”, ”350°”, ”340°”, ”330°” och ”320°” inskrivna. Riktningen 0° pekar åt höger.
- En vågrät linje utgör referensaxeln och slutar till höger i en pil. Vid pilen står ”0°” samt under den axelbeteckningen ”E / E_max”. Till höger om axeln står talet ”1”. Längs axelns högra hälft är bokstäverna ”a”, ”b”, ”c”, ”d” angivna ovanför skalan från höger till vänster; på linjen under står talen ”0,8”, ”0,6” och ”0,4”.
- En tjock, sluten svart kurva visar strålningskarakteristiken: Den bildar åt höger (kring 0°) en bred, droppformad huvudlob vars spets når markeringen ”1” på axeln. Kurvan går något flackare ovanför axeln och mer utbuktande nedanför, men förblir ungefärligen symmetrisk kring horisontalen.
- Åt vänster (kring 180°) finns en mycket liten, sluten sidolob nära axelns mittpunkt.
- Till vänster om bildens mitt, på den vågräta axeln, står flera smala, lodräta streck av olika höjd tätt intill varandra.
Figur HARECS-19.24.1: Strålningsdiagram för en riktad antenn

Ström- och spänningsmatning I

Matningsresistans

  • En antenn matas med spänning och ström
  • Förhållandet dem emellan ger matningsresistansen
  • För effekt krävs alltid spänning och ström
  • Är en av dem 0 avges ingen effekt
  • Matningsresistansen beror på var matningen sker

Strömmatade antenner

  • Hög ström vid jämförelsevis låg spänning i matningspunkten
  • Låg matningsresistans
  • ca $\qtyrange{36}{100}{\ohm}$
  • Lågohmigt beteende

Spänningsmatade antenner

  • Hög spänning vid jämförelsevis låg ström i matningspunkten
  • Hög matningsresistans
  • ca $\qtyrange{1500}{4000}{\ohm}$
  • Högohmigt beteende

Matning av en halvvågsdipol

  • Laddningsbärarna svänger fram och tillbaka
  • I mitten rör sig särskilt många laddningsbärare $\rightarrow$ strömbuk
  • I ändarna uppstår särskilt höga spänningar $\rightarrow$ spänningsbuk
  • Få laddningsbärare $\rightarrow$ strömnod
  • Ingen spänning $\rightarrow$ spänningsnod
  • Strömbuk i mitten
  • Spänningsbuk i ändarna
  • Strömnod i ändarna
  • Spänningsnod i mitten

Ändmatad halvvågsdipol

  • Spänningsmatad antenn
  • Hög matningsresistans

Ström- och spänningsmatning II

Strömmatning vid udda multiplar

  • Mittmatad halvvågsdipol
  • Strömmatad vid grundfrekvensen och udda multiplar
  • Udda frekvenser: lågohmig matningspunkt

Spänningsmatning vid jämna multiplar

  • Vid jämna multiplar: spänningsmatning
  • Matningspunkten ligger i en spänningsbuk
  • Ger hög spänning i stället för hög ström

Traps (spärrkretsdipoler)

Trapdipoler

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och till vänster och höger om dem en spole och en kondensator parallellkopplade; anslutningspunkter i vänster och höger ände.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och anslutningspunkter i vänster och höger ände. I båda delarna till vänster och höger om matningen finns en spole och en kondensator i parallellkoppling.
Figur HARECS-19.27.1: Tvåbandsdipol med traps

Trap som parallellsvängningskrets av kondensator och spole

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och till vänster och höger om dem en spole och en kondensator parallellkopplade; anslutningspunkter i vänster och höger ände.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och anslutningspunkter i vänster och höger ände. I båda delarna till vänster och höger om matningen finns en spole och en kondensator i parallellkoppling.
Figur HARECS-19.27.1: Tvåbandsdipol med traps

Prova trapdipolen

Trapdipol utan excitation

Ingen excitation: Ingen del av antennen är aktiv.

Inverkan av höga frekvenser

  • Frekvenser över trapens resonans kan passera svängningskretsen.
  • Den dominerande kondensatorn förkortar därmed antennen något – spolen spelar här en underordnad roll.

Spärrverkan vid resonans

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och till vänster och höger om dem en spole och en kondensator parallellkopplade; anslutningspunkter i vänster och höger ände; ledarens längd mellan matningspunkten och parallellkopplingen 10,07 m, mellan parallellkopplingen och den yttre anslutningspunkten 6,71 m; den vänstra parallellkopplingen märkt ”f_res = 7,05 MHz”.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och anslutningspunkter i vänster och höger ände. I båda delarna till vänster och höger om matningen finns en spole och en kondensator i parallellkoppling. På båda sidor anges ledarens längd mellan en matningspunkt och parallellkopplingen av spole och kondensator till 10,07 m vardera, och längden mellan parallellkopplingen och den yttre anslutningspunkten är 6,71 m vardera. Under den vänstra parallellkopplingen står uppgiften ”f_res = 7,05 MHz”.
Figur HARECS-19.27.2: Tvåbandsdipol med trap för 40 m-bandet

Elektrisk förlängning vid låga frekvenser

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och till vänster och höger om dem en spole och en kondensator parallellkopplade; anslutningspunkter i vänster och höger ände; ledarens längd mellan matningspunkten och parallellkopplingen 10,07 m, mellan parallellkopplingen och den yttre anslutningspunkten 6,71 m; den vänstra parallellkopplingen märkt ”f_res = 7,05 MHz”.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten och anslutningspunkter i vänster och höger ände. I båda delarna till vänster och höger om matningen finns en spole och en kondensator i parallellkoppling. På båda sidor anges ledarens längd mellan en matningspunkt och parallellkopplingen av spole och kondensator till 10,07 m vardera, och längden mellan parallellkopplingen och den yttre anslutningspunkten är 6,71 m vardera. Under den vänstra parallellkopplingen står uppgiften ”f_res = 7,05 MHz”.
Figur HARECS-19.27.2: Tvåbandsdipol med trap för 40 m-bandet

Flera traps för fler resonanser

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten; till vänster och höger om dem två svängningskretsar vardera (inre ”b”, yttre ”a”) av en spole och en kondensator parallellkopplade.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en horisontell trådantenn med två matningspunkter ”X   X” i mitten. I båda delarna till vänster och höger om matningen finns två svängningskretsar av en spole och en kondensator i parallellkoppling. De två inre svängningskretsarna betecknas ”b”, de två yttre ”a”.
Figur HARECS-19.27.3: Treband-dipol med traps

Antennförstärkning (dBi och dBd)

Riktverkan

  • Isotrop strålare: hypotetisk antenn som strålar lika starkt i alla riktningar
  • En verklig antenn har riktverkan
  • I vissa riktningar starkare än den isotropa strålaren
  • I vissa riktningar svagare än den isotropa strålaren
  • Huvudstrålriktningen är riktningen med maximal antennförstärkning

Förstärkning i dBi

  • Förstärkning i en riktning jämfört med den isotropa strålaren
  • Kan anges i $\unit{\dB}$
  • Vid referens till den isotropa strålaren används $\unit{\dBi}$

Förstärkning hos en halvvågsdipol

  • En halvvågsdipol strålar vinkelrätt mot ledaren $\qty{2,15}{\dB}$ starkare än en isotrop strålare
  • Förstärkningen är $\qty{2,15}{\dBi}$

Förstärkning i dBd

  • För andra antenner är förstärkningen jämfört med en halvvågsdipol intressant
  • Vid referens till halvvågsdipolen används $\unit{\dBd}$
  • En halvvågsdipol har i huvudstrålriktningen förstärkningen $\qty{0}{\dBd}$ och $\qty{2,15}{\dBi}$

Placering av antennen

  • Undvik växelverkan med andra elektriska installationer och apparater
  • Särskilt i den egna bostaden och hos grannarna
  • Växelverkan kan också störa den egna mottagningen
  • Och störa apparaters funktion vid sändning
  • $\rightarrow$ Placera antennen om möjligt utomhus

Installation av kortvågsantenn

  • Helst rakt ut från huset
  • Huvudstrålriktningen pekar inte mot den egna byggnaden eller grannarnas
  • Mindre störningar genom inkoppling i ledningarna i huset

Installation av riktantenn

  • Helst så högt och så långt bort som möjligt
  • Fältstyrkan i huvudstrålriktningen avtar med avståndet

Montering av radio i fordon

1) Kort beskrivning: Manöverdel till en VHF/UHF-radio i mittkonsolen på en personbil.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar monteringsplatsen för manöverdelen till en VHF/UHF-radio i mittkonsolen på en personbil.
Figur HARECS-19.30.1: Montering av manöverdelen till en VHF/UHF-radio i en bils mittkonsol

Montering

1) Kort beskrivning: Kort stavantenn med magnetfot på ett biltak.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en kort stavantenn med magnetfot och anslutningskabel, monterad mitt på ett biltak.
Figur HARECS-19.30.2: Magnetfotsantenn på fordonstak
  • Groundplane-antenn med fordonstaket som motvikt

Observera

1) Kort beskrivning: Knippe röda och svarta kablar med två inline-säkringar, varav en är öppnad och visar en gul 20 A-flatsäkring.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar flera röda och svarta ledningar som är ihopbundna till ett knippe och fästa med ett svart buntband. Vid bildens högra kant syns två svarta säkringshållare. Den ena är uppfälld och visar en gul flatstiftssäkring med den vita texten ”20”, den andra hållaren är stängd.
Figur HARECS-19.30.3: Strömkabel med säkringshållare

Matarledningar

Sändareffekten som alstras i sändaren vill man så fullständigt och förlustfritt som möjligt stråla ut från antennen

Koaxialkabel

1) Kort beskrivning: Avisolerad koaxialkabel med innerledare av koppar, genomskinlig isolator, friliggande kopparskärm och svart ytterhölje.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en avisolerad koaxialkabelända med en innerledare av koppar, en genomskinlig isolator, en friliggande kopparskärm och ett svart ytterhölje.
Figur HARECS-19.31.1: Koaxialkabel i detalj

Olika koaxialkablar

1) Kort beskrivning: Foto med fem koaxialkablar av olika konstruktion med avisolerade ändar, var och en märkt.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar fem koaxialkablar av olika konstruktion, fyra av dem med avisolerade ändar. Till vänster syns en kabel av PE-skum och massiv skärm med en diameter på 16,4 mm. Bredvid ligger en kabel av typ RG213 av massiv PE med en diameter på 10,3 mm. Därefter följer en tunn kabel av typ RG223 utan ytterligare förklaring. Längre åt höger syns en likaså tunn kabel av typ RG58 av massiv PE med en diameter på 4,95 mm och med en monterad PL-kontakt på änden. Längst till höger ligger en mycket tunn RG174-kabel av massiv PE med en diameter på 2,8 mm.
Figur HARECS-19.31.2: Exempel på vanliga koaxialkablar

Kabeldämpning

  • I koaxialkabeln uppstår förlust när sändareffekt omvandlas till värme
  • Förlusten kallas kabeldämpning
  • Mäts i decibel ($\unit{\dB}$) per $\qty{100}{\meter}$
  • Förlusterna ökar med längd och frekvens

Karakteristisk impedans

  • Anges i ohm ($\unit{\ohm}$)
  • Egenskap hos ledningen, bestäms av uppbyggnaden (t. ex. avståndet mellan inner- och ytterledare)
  • Längden påverkar inte

Felanpassning

  • Olika karakteristiska impedanser ihopkopplade $\rightarrow$ reflektioner i skarven
  • Sändareffekt reflekteras delvis tillbaka till sändaren och strålas inte ut
  • Kan i värsta fall skada sändaren

Matarledningar II

Karakteristisk impedans

  • Oberoende av ledningens längd
  • Oberoende av apparaterna som är anslutna till ledningen
  • Beror på tvärsnittsuppbyggnaden (ledare, ev. dielektrikum)
  • Inom högfrekvens är den karakteristiska impedansen i stort sett konstant

Ledningar

  • Parallelltrådig matarledning
  • Koaxialkabel

Inkoppling

  • Kablar som ligger direkt intill koaxialkabeln kan få inkoppling
  • Då kommer högfrekvens t. ex. in i elnätet
  • Och effekt till antennen går förlorad

Osymmetrisk matarledning

1) Kort beskrivning: Avisolerad koaxialkabel med innerledare av koppar, genomskinlig isolator, friliggande kopparskärm och svart ytterhölje.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en avisolerad koaxialkabelända med en innerledare av koppar, en genomskinlig isolator, en friliggande kopparskärm och ett svart ytterhölje.
Figur HARECS-19.32.1: Öppnad koaxialkabel med mantel, skärm, dielektrikum och innerledare

Spänningstålighet

  • I koaxialkabeln uppstår förluster i dielektrikumet
  • Vid höga spänningar kan överslag inträffa

Koaxialkontakter

1) Kort beskrivning: N-panelfäste (uttag, vänster) och N-kontakt (höger).

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar till vänster ett N-panelfäste (uttag) med utvändig gänga och till höger den tillhörande N-kontakten med en räfflad hylsa med invändig gänga och ett mittstift inuti, omgivet av en slitsad cylinder och en orange isolator.
Figur HARECS-19.32.2: N-chassikontakt och N-kontakt

Matarledningar III

Symmetriska tvåtrådsledningar

  • Tvåtrådsledningar matas och belastas symmetriskt
  • På en viss plats är ström och spänning lika i båda ledarna – men med omvänt tecken

Utstrålning och skärmning av matarledningar

  • Motfasströmmar tar på avstånd i stort sett ut varandra
  • I fritt rum sker ändå viss liten utstrålning
  • I närfältet av andra ledningar förstärks kopplingen
  • Därför bör matarledningar inomhus i princip vara skärmade (vanligen som koaxialkabel)

Högfrekvensegenskaper hos koaxialkablar

  • Koaxialkablar finns i olika utföranden
  • Främst betraktas karakteristisk impedans, kabeldämpning och förkortningsfaktor
  • Mekaniska egenskaper som böjradie och returdämpning räknas inte till de elektriska högfrekvensegenskaperna

Dielektrikumets inverkan

  • Dielektrikumet mellan inner- och ytterledare bestämmer förkortningsfaktorn
  • Det påverkar utbredningshastigheten, som är lägre än ljushastigheten i fritt rum
  • Vanliga material är polyeten (PE) och teflon (PTFE)
  • Skumning minskar kabeldämpningen

Förkortningsfaktor och elektrisk längd

  • Förkortningsfaktor: förhållandet mellan mekanisk längd ($L_\mathrm{G}$) och elektrisk längd ($L_\mathrm{E}$)
  • Formel: $k_\mathrm{v} = \frac{L_\mathrm{G}}{L_\mathrm{E}} = \frac{1}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}}$
  • För oskummad polyeten är $\epsilon_\mathrm{r} \approx 2,29$

Karakteristisk impedans

Karakteristisk impedans hos en tvåtrådsledning

  • Den karakteristiska impedansen $Z$ beror på förhållandet mellan dubbla mittavståndet mellan ledarna ($a$) och ledarnas diameter $d$, samt på dielektrikumet
  • Formel med $\epsilon_\mathrm{r}$ som relativ permittivitet:
$$Z = \dfrac{\qty{120}{\ohm}}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}} \cdot \ln{\left(\dfrac{2 \cdot a}{d}\right)}$$

Räkneexempel

  • given: $d = \qty{2}{\milli\meter}$
  • given: $a = \qty{20}{\centi\meter}$
  • given: $\epsilon_\mathrm{r} \approx 1$ för luft
  • sökt: $Z$
$$\begin{split}Z &= \dfrac{\qty{120}{\ohm}}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}} \cdot \ln{\left(\dfrac{2 \cdot a}{d}\right)}\\ &= \dfrac{\qty{120}{\ohm}}{\sqrt{1}} \cdot \ln{\left(\dfrac{2 \cdot \qty{200}{\milli\meter}}{\qty{2}{\milli\meter}}\right)}\\ &\approx \qty{635}{\ohm}\end{split}$$

Karakteristisk impedans hos en koaxialledning

  • Den karakteristiska impedansen $Z$ beror på förhållandet mellan ytterledarens innerdiameter ($D$) och innerledarens diameter ($d$) samt på dielektrikumet
  • Formel med $\epsilon_\mathrm{r}$ som relativ permittivitet
$$Z = \dfrac{\qty{60}{\ohm}}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}} \cdot \ln{\dfrac{D}{d}}$$

Räkneexempel 1

  • given: $D = \qty{5}{\milli\meter}$
  • given: $d = \qty{1}{\milli\meter}$
  • given: $\epsilon_\mathrm{r} \approx 1$ för luft
  • sökt: $Z$
$$\begin{split}Z &= \dfrac{\qty{60}{\ohm}}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}} \cdot \ln{\left(\dfrac{D}{d}\right)}\\ &= \dfrac{\qty{60}{\ohm}}{\sqrt{1}} \cdot \ln{\left(\dfrac{\qty{5}{\milli\meter}}{\qty{1}{\milli\meter}}\right)}\\ &\approx \qty{97}{\ohm}\end{split}$$

Räkneexempel 2

  • given: $d = \qty{0,7}{\milli\meter}$
  • given: $D = \qty{4,4}{\milli\meter}$
  • given: $\epsilon_\mathrm{r} = 2,29$
  • sökt: $Z$
$$\begin{split}Z &= \dfrac{\qty{60}{\ohm}}{\sqrt{\epsilon_\mathrm{r}}} \cdot \ln{\left(\dfrac{D}{d}\right)}\\ &= \dfrac{\qty{60}{\ohm}}{\sqrt{2,29}} \cdot \ln{\left(\dfrac{\qty{4,4}{\milli\meter}}{\qty{0,7}{\milli\meter}}\right)}\\ &\approx \qty{75}{\ohm}\end{split}$$

Anpassning av koaxialledningar

  • Ansluts en komponent eller antenn med exakt ledningens karakteristiska impedans talar man om anpassning
  • Vid anpassning reflekteras vågorna inte tillbaka vid avslutningen

Koaxialkontakter

  • Består av inner- och ytterledare
  • Yttre hölje förbundet med ytterledaren
  • Innerledaren förbunden med kontaktstift eller kontaktöppning
  • Förbindelse genom lödning eller krimpning

Vanliga koaxialkontakter inom amatörradio

  • PL
  • N
  • BNC
  • SMA

Anvisningar för användning

  • Hantera varsamt
  • Skruva fast ordentligt
  • Innerledaren kan gå av
  • Skärmen kan förskjutas
  • Kontrollera vid behov mot kortslutning

PL-kontakten

  • Användning: kortvåg till $\qty{2}{\meter}$-bandet
  • Skruvförbindelse
  • Kallas förvirrande nog också UHF-kontakt, trots att den egentligen inte är lämplig för UHF och högre!
1) Kort beskrivning: Två koaxiala PL-kontakter, till höger med och till vänster utan reduceringshylsa.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar två koaxiala PL-kontakter med hylsmutter med invändig gänga och central stift. Den högra PL-kontakten har dessutom en reduceringshylsa, med vilken även kablar med mindre diameter kan användas.
Figur HARECS-19.36.1: PL-kontakt (hane)

N-kontakten

  • Användning: från $\qty{2}{\meter}$-bandet upp i $\unit{\giga\hertz}$-området, även för höga effekter
  • Skruvförbindelse
  • Fjäderkontakter runt mittstiftet för särskilt god förbindelse för ytterledaren
1) Kort beskrivning: N-panelfäste (uttag, vänster) och N-kontakt (höger).

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar till vänster ett N-panelfäste (uttag) med utvändig gänga och till höger den tillhörande N-kontakten med en räfflad hylsa med invändig gänga och ett mittstift inuti, omgivet av en slitsad cylinder och en orange isolator.
Figur HARECS-19.37.1: N-chassikontakt och N-kontakt

Förväxla aldrig med PL-kontakter! En PL-kontakt i ett N-uttag kan förstöra det!

BNC-kontakten

  • Användning: radioapparater med liten effekt upp till $\qty{70}{\centi\meter}$-bandet och inom mättekniken
  • Det särskilda: bajonettlås
1) Kort beskrivning: Rätvinklig BNC-vinkeladapter med kontakt till vänster och uttag till höger.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en rätvinklig BNC-vinkeladapter med kontakt till vänster och uttag till höger.
Figur HARECS-19.38.1: BNC-vinkeladapter med hankontakt till vänster och honkontakt till höger
  • Går snabbare att lossa än skruvförbindelserna hos PL eller N: vrid låset ca 90°
  • Fjädermekanism skyddar mot att det lossnar av misstag

SMA-kontakten

  • Användning: där man har lite plats
  • Även på högfrekvensmätinstrument
1) Kort beskrivning: Koaxial SMA-kontakt med förgylld mittkontakt, vit isolator och invändig gänga.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en koaxial SMA-kontakt med förgylld mittkontakt, vit isolator och invändig gänga i en ring, till vilken en sexkantig kropp ansluter nedåt.
Figur HARECS-19.39.1: SMA-kontakt, här kraftigt förstorad
  • Från WLAN-området finns ”Reverse-SMA-kontakter”
  • Benämningen avviker
    • Reverse-SMA-”hankontakt” är en honkontakt
    • Reverse-SMA-”honkontakt” är en hankontakt
  • Stor förväxlingsrisk
  • Båda varianterna används inom amatörradio

För höga och högsta frekvenser lämpar sig N- och SMA-kontaktsystem bäst

Kabeldämpning I

  • Signalstyrkan hos en högfrekvent signal avtar med ökande kabellängd
  • Kallas kabeldämpning
  • Även kontakter kan dämpa signalen
  • Är oönskat
  • Dämpning anges i regel i decibel ($\unit{\dB}$)
  • När man talar om dämpning förblir talet positivt

Kabelförluster

  • Alla förluster som uppstår i kablar
  • Antenn och förstärkare förstärker signalen men ändrar inte kabelförlusterna

Kabeldämpningsdiagram

  • Visar dämpningen för olika kablar som funktion av frekvensen
  • Avser $\qty{100}{\meter}$ – för kortare kablar måste man räkna om

Räkneexempel 1

  • sökt: dämpning för $\qty{100}{\meter}$ RG58-kabel vid $\qty{145}{\mega\hertz}$
  • Lösning: avläsning i diagrammet
  • Skärningspunkt för RG58-linjen med $\qty{145}{\mega\hertz}\rightarrow \qty{20}{\dB}$

Räkneexempel 2

  • sökt: dämpning för $\qty{20}{\meter}$ vid $\qty{20}{\dB}$ dämpning per $\qty{100}{\meter}$
  • Lösning: proportionalitet
$$\dfrac{\qty{20}{\dB}}{\qty{100}{\meter}} = \dfrac{x}{\qty{20}{\meter}}$$ $$x = \dfrac{\qty{20}{\dB}\cdot \qty{20}{\meter}}{\qty{100}{\meter}} = \qty{4}{\dB}$$

Räkneexempel 3

  • sökt: dämpning för $\qty{15}{\meter}$ RG58-kabel vid $\qty{145}{\mega\hertz}$
  • Lösning: avläsning i diagrammet och proportionalitet
  • Skärningspunkt för RG58-linjen med $\qty{145}{\mega\hertz}\rightarrow \qty{20}{\dB}$
$$\dfrac{\qty{20}{\dB}}{\qty{100}{\meter}} = \dfrac{x}{\qty{15}{\meter}}$$ $$x = \dfrac{\qty{20}{\dB}\cdot \qty{15}{\meter}}{\qty{100}{\meter}} = \qty{3}{\dB}$$

Kabeldämpning II

Kablar med låg dämpning

  • Dämpning är ofta oönskad
  • Mål: hitta en kabel vars dämpning ligger under det angivna värdet
  • Kabeldämpningsdiagram

Kabeldämpning och frekvens

  • Kabeldämpningen ökar med stigande frekvens
  • Högsta frekvens (kortaste våglängd) motsvarar störst dämpning

Dielektrikumets inverkan på dämpningen

  • Dielektrikum respektive plastmantlar ökar dämpningen av högfrekventa signaler
  • Tvåtrådsledningar med så lite dielektrikum som möjligt mellan ledarna är särskilt dämpningssnåla

Skinneffekt

1) Kort beskrivning: Schematisk bild av hur en dipol är kopplad till en koaxialkabel, med strömmarna ”I_1” på utsidan av innerledaren, ”I_2” på insidan av ytterledaren och ”I_3” på utsidan av ytterledaren; spänningsmätare med växelströmssymbol mellan ytterledare och innerledare vid koaxialkabelns nedre ände; jordning av ytterledaren.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar hur en dipol är kopplad till en koaxialkabel. Innerledaren är ansluten till ”dipolarm 1” (vänster) och ytterledaren till ”dipolarm 2” (höger). Dessutom visas strömmarna på utsidan av innerledaren (”I_1”), på insidan av ytterledaren (”I_2”) och på utsidan av ytterledaren (”I_3”). I_1 flyter upptill i dipolarm 1 och I_2 i dipolarm 2. I_3 flyter längs ytterledaren nedåt till jord. Förhållandet mellan strömmarna anges med en ekvation: ”I_2 = I_1 – I_3”. Vid koaxialkabelns nedre ände är ytterledaren och innerledaren förbundna med varandra via en spänningsmätare med växelströmssymbol, och ytterledaren är jordad.
Figur HARECS-19.42.1: Skinneffekt i en ledare

Stående-vågförhållande (SWR)

  • Antenner har en matnings- eller fotpunktsresistans som beror på hur antennelementen är arrangerade
  • Passar den inte den karakteristiska impedansen hos tillledningen uppstår en reflektion
  • Sändareffekt reflekteras tillbaka till radion $\rightarrow$ kan inte strålas ut från antennen
  • Stämmer antennens matningsresistans och matarledningens karakteristiska impedans överens föreligger anpassning

Stående-vågförhållande (SWR)

  • Mätvärde för kvaliteten på antennanpassningen
  • Anger förenklat hur mycket sändareffekt som reflekteras från antennen
  • Förkortningen SWR kommer från engelskans ”standing wave ratio”
  • Mäts med en SWR-mätare, kort SWR-meter

SWR-meter

Mäter samtidigt sändareffekten till antennen och den reflekterade, bakåtgående effekten

1) Kort beskrivning: SWR- och effektmätare ”SWR-30” från Albrecht i svart hölje med analogt visarinstrument och flera reglage på framsidan.

2) Utförlig beskrivning: Fotot visar en SWR- och effektmätare med beteckningen ”SWR-30” från Albrecht. På framsidan av ett svart hölje finns i mitten ett ljust fönster med en röd analog visare. Fönstret visar överst ”WATT”, under den en välvd skala märkt ”0” till ”10” ovanför cirkelsegmentet och ”1” över ”3” till ”SET” under cirkelsegmentet. Den delen av skalan är märkt ”SWR”. Området mellan ”3” och ”SET” är markerat i rött. Längst ned i displayen finns en horisontell skala med markeringar från ”1” till ”10” och till vänster förklaringen ”F.S.”. Till vänster om fönstret står ”TX”. Till höger finns två skjutomkopplare ovanpå varandra för omkoppling mellan ”10W FWD” och ”100W REF” samt mellan ”PWR” och ”SWR”. Vid höljets högra kant står ”ANT”. Under skjutomkopplarna finns en vridknapp med vit markering och texten ”CAL”, omgiven av en böjd skallinje.
Figur HARECS-19.43.1: En enkel SWR-meter för att bestämma det stående-vågförhållandet

Kopplas in mellan transceivern och antennen eller är redan inbyggd i transceivern

1) Kort beskrivning: Blockschema med signalflöde från vänster till höger: transceiver, SWR-mätare, antenn; mellan SWR-mätare och antenn märkningen ”Framåtgående” med pil åt höger och ”Reflekterad” med pilen åt vänster.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar ett blockschema av tre moduler förbundna med en horisontell linje. Längst till vänster finns en rektangulär apparat med frontpanel, märkt ”Transceiver”. Till höger om den finns ett block märkt ”SWR-mätare”. Åt höger fortsätter den horisontella linjen först och leder sedan vertikalt uppåt till en antennsymbol (”Antenn”). Ovanför den horisontella linjen finns mellan SWR-mätare och antenn en blå, åt höger pekande pil märkt ”Framåtgående” och en röd, åt vänster pekande pil märkt ”Reflekterad”.
Figur HARECS-19.43.3: Principbild av SWR-meter mellan transceiver och antenn

God anpassning

  • Vid perfekt anpassning visas värdet $\num{1}$
  • Det bästa uppnåeliga värdet
  • Hela effekten tas upp av antennen
  • Ingen effekt reflekteras tillbaka in i sändaren

Dålig anpassning

  • Vid dålig anpassning visas nära oändligt ($\infty$)
  • Ingen antenn ansluten, matarledning bruten eller kortsluten
  • Dålig anpassning av antennen eller skadad matarledning
  • Kan i värsta fall förstöra sändaren
  • Vid SWR $\num{2}$ reflekteras $\qty{11}{\percent}$ av sändareffekten
  • Vid SWR $\num{3}$ reflekteras $\qty{25}{\percent}$ av sändareffekten
  • Moderna transceivrar minskar sändareffekten automatiskt för att skydda sändaren

Hög kabeldämpning

  • Minskar den reflekterade signalen
  • Leder till förfalskad mätning
  • Till exempel vid lång kabel
  • Signalen minskar på vägen dit och tillbaka

Stående-vågförhållande (SWR) II

  • Stående-vågförhållande: framåtgående till bakåtgående energi
  • SWR på $\num{3}$ vid $\qty{100}{\watt}$: $\qty{75}{\watt}$ strålas ut, $\qty{25}{\watt}$ går tillbaka
  • Eller också: $\qty{75}{\percent}$ går till antennen, $\qty{25}{\percent}$ reflekteras

Stående-vågförhållande (SWR) III

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning: Grått diagram med övre och undre vågformad gräns kring en vågrät axel, markerat med måtten λ/2 samt de lodräta måtten Umin och Umax.

2) Detaljerad beskrivning: Till vänster syns en lodrät axel med pilspets uppåt; mitt i bilden löper en vågrät linje med pilspets åt höger. Området mellan en övre och en undre, spegelvänt svängd (sinusliknande) tjock linje är fyllt med grått. Ovanför diagrammet markerar streckade, korta lodräta linjer tre positioner; mellan dem är två måttpilar med pilspetsar i båda ändar inritade, märkta ”λ/2”. På mitten finns en intryckning i den övre kurvan; där pekar en lodrät dubbelpil mellan intryckningen och den vågräta linjen och är märkt ”Umin”. Uppe till höger vid den övre kurvans högsta punkt markerar ytterligare en lodrät dubbelpil avståndet till den vågräta linjen; den är märkt ”Umax”. Den undre kurvan har motsvarande spegelvända vågdalar och vågberg under den vågräta linjen. Det finns inga andra etiketter eller skalor.
Figur HARECS-19.45.1: Stående våg
  • Exempel: En antenn med $\qty{100}{\ohm}$ på en $\qty{50}{\ohm}$-kabel ger SWR $\num{2}$, medan en med $\qty{10}{\ohm}$ ger SWR $\num{5}$
  • Påminnelse: Resistansen hos en vikt dipol ligger på knappt $\qty{300}{\ohm}$

Räkneexempel 1

  • given: $Z = \qty{75}{\ohm}$
  • given: $R_2 \approx \qty{300}{\ohm}$ resistans hos vikt dipol
  • sökt: $s$
$$s = \frac{R_2}{Z} = \frac{\qty{300}{\ohm}}{\qty{75}{\ohm}} = 4$$

Ledningsdämpningens inverkan på stående-vågförhållandet

  • Ledningsdämpning minskar både den framåtgående och den bakåtgående effekten
  • Även om $\qty{100}{\percent}$ av energin reflekteras i kabelns ände kan ett lägre (bättre) SWR mätas vid sändaren
  • Exempel: Går hälften av effekten förlorad i vardera riktningen återstår bara en fjärdedel av den ursprungliga effekten – det motsvarar ett uppmätt SWR på $\num{3}$ ($\qty{25}{\percent}$ reflekterad effekt)

Ledningsdämpningens inverkan på uppmätt SWR

  • Vid en ledningsdämpning på $\qty{5}{\dB}$ i vardera riktningen (sammanlagt $\qty{10}{\dB}$) motsvarar den bakåtgående effekten bara en tiondel av den framåtgående
  • Det uppmätta SWR kan beräknas med formeln:
$$s = \frac{\sqrt{P_\mathrm{v}}+\sqrt{P_\mathrm{r}}}{\sqrt{P_\mathrm{v}}-\sqrt{P_\mathrm{r}}}$$

Räkneexempel 2

  • given: $P_V = \qty{10}{\watt}$
  • given: $a = \qty{5}{\dB}$
  • sökt: $s$

Dämpning över hela kabeln för vägen dit och tillbaka: $\qty{10}{\dB}$

$$P_R = \qty{-10}{\dB} \cdot P_V = \dfrac{\qty{10}{\watt}}{10} = \qty{1}{\watt}$$
$$s = \dfrac{\sqrt{P_\mathrm{v}}+\sqrt{P_\mathrm{r}}}{\sqrt{P_\mathrm{v}}-\sqrt{P_\mathrm{r}}} = \dfrac{\sqrt{\qty{10}{\watt}}+\sqrt{\qty{1}{\watt}}}{\sqrt{\qty{10}{\watt}}-\sqrt{\qty{1}{\watt}}} = 1,92$$

SWR-meter

  • Mäter ledningsanpassningen
  • Hur väl stämmer den karakteristiska impedansen överens med antennens matningsresistans eller transceiverns impedans?
  • Kallas också SWR-brygga
  • Mätning av antennanpassningen: så nära antennen som möjligt, för att utesluta förändringar i matarledningen
  • Mätning av hela anläggningen: så nära efter sändaren som möjligt

SWR-mätarens funktion (riktkopplare)

SWR-mätarens funktion

Denna alternativtext har ännu inte granskats.

Kort beskrivning: Kopplingsschema med en tjock övre samlingsskena, två mittersta motstånd och två sidoplacerade mätgrenar med dioder, kondensatorer, variabla motstånd och vardera en amperemeter ”A”.

Detaljerad beskrivning: Upptill går en tjockt ritad, horisontellt böjd samlingsskena med avrundade ändar; vid de yttersta vänstra och högra ändarna finns små cirkelsymboler med korta anslutningslinjer. Från denna övre skena går fyra lodräta ledningar nedåt: en till vänster, två i mitten och en till höger. I de båda mittersta avgreningarna finns vardera en rektangulär motståndssymbol (motstånd), kopplad mellan den övre skenan och en undre samlingsledning. Till vänster och höger är vardera en sidogren identiskt uppbyggd: direkt under den övre skenan ligger en diod; under den finns en nod, vid vilken en kondensator (två parallella plattor) är ansluten på tvären mot sidoledaren. Likaså från denna nod går ett variabelt motstånd (rektangel med snedpil) lodrätt nedåt till den undre samlingsledningen. Från noden mellan diod/kondensator/variabelt motstånd går vardera en ledning till en rund mätarsymbol med texten ”A” (amperemeter). De båda amperemetrarnas undre anslutningar är förbundna med varandra och med den undre samlingsledningen via en streckad rektangulär förbindelselinje. Svarta punkter markerar de elektriska noderna vid korsnings- och avgreningsställen. Inga axlar finns; de enda textbeteckningarna är de båda ”A” i mätarna.
Figur HARECS-19.47.1: Koppling för en SWR-mätare

Stående-vågförhållande och impedansförhållande

  • Stående-vågförhållandet motsvarar impedansförhållandet
  • Gäller för last med enbart resistiv komponent
  • Viktig tumregel

Räkneexempel

  • givet: $R_2 = \qty{150}{\ohm}$
  • givet: $Z = \qty{50}{\ohm}$
  • sökt: $s$
$$s = \frac{R_2}{Z} = \frac{\qty{150}{\ohm}}{\qty{50}{\ohm}} = 3$$

Vektoriell nätverksanalysator (VNA)

  • En enkel multimeter kan inte mäta frekvensberoende resistanser
  • För detta används en vektoriell nätverksanalysator (VNA)

Användningsområden

  • Stora och små resistanser hos en svängningskrets
  • Resonansfrekvens hos en svängningskrets
  • Filteregenskaper
  • Impedansmätning
  • Stående-vågförhållanden

Kalibrering

  • Kalibrera före användning
  • Tillstånd öppen: oändlig resistans
  • Tillstånd kortslutning: resistans nära noll
  • Tillstånd anpassad: t. ex. med ett motstånd på $\qty{50}{\ohm}$ ska ett SWR på $\num{1}$ visas

VNA:ns funktion

Så fungerar en vektoriell nätverksanalysator

  • Genererar en frekvensvariabel signal
  • Signalen skickas ut (t. ex. till antenn eller svängningskrets)
  • Mäter hur signalen förändras (t. ex. genom reflektion)
  • Registrerar både amplitud och fas
  • Gör det möjligt att bestämma real- och imaginärdel samt stående-vågförhållande

VNA:ns visningssätt – uppdelning av impedansen

  • Uppdelning i resistans ($R$) och reaktans ($X$)
  • Resistans anges ofta i $\Omega$, reaktans ibland som $j\Omega$
  • Instrument visar impedansvärden olika
  • $j$ symboliserar inom elektrotekniken den imaginära enheten ($i$)
  • Positiva reaktanser tyder på induktivt, negativa på kapacitivt beteende

Grafisk visning av SWR-förloppet

[picture:526:a_vna_swr_verlauf:SWR-förlopp i en VNA:s display]

Fasförskjutning på ledningar

Utbredning och fasförskjutning hos elektromagnetiska vågor

  • Elektromagnetiska vågor breder ut sig med ljusets hastighet
  • I fritt rum motsvarar detta ljushastigheten i vakuum; i en ledare måste förkortningsfaktorn beaktas
  • Tidsfördröjning i ledare ger en mätbar fasförskjutning ($\qty{0}{\degree}$ till $\qty{360}{\degree}$)
  • 360° motsvarar en hel svängningsperiod, dvs. $\qty{360}{\degree} = \qty{0}{\degree}$
  • Vid ett koaxialkabels elektriska längd är förkortningsfaktorn redan inräknad
  • En våglängd ($\lambda$) motsvarar $\qty{360}{\degree}$; t. ex. motsvarar $\lambda/2$ exakt $\frac{\qty{360}{\degree}}{2} = \qty{180}{\degree}$

Lecherledning

Lecherledning: resonansbeteende

  • Lecherledning: tvåtrådsledning med öppen ände
  • Vid $\lambda/4$-drift transformeras den öppna änden ($\qty{\infty}{\ohm}$) till en kortslutning ($\qty{0}{\ohm}$)
  • Vid resonans blir ledningen ledande, trots att trådarna inte är förbundna
  • Omvänt gäller: En kortsluten ledning blir högohmig vid resonans

Koaxialkabel: liknande effekt

Denna alternativtext har ännu inte granskats.

Kortfattat: Kopplingsschema med en horisontell ledning, ett inskjutet cylindriskt avsnitt med beteckningen ”Z = 50 Ω” och en lodrät avgrening nedåt till en andra anslutning; till höger står bokstaven ”a”.

Detaljerad beskrivning: En tunn horisontell linje går från vänster till höger och slutar till höger i en öppen anslutning (liten cirkel). I denna horisontella ledning är nära mitten ett kort, cylindriskt ritat avsnitt med elliptiska ändar infogat; i det går en streckad mittlinje. Under respektive i området för detta avsnitt står textbeteckningen ”Z = 50 Ω”. I båda ändarna av det cylindriska avsnittet markerar små ifyllda punkter förbindelseställena till den horisontella ledningen. Från den högra förbindelsepunkten går en lodrät linje nedåt och slutar nere till höger i en andra öppen anslutning (liten cirkel). Till höger om den lodräta sträckan står bokstaven ”a”. Vid vänstra kanten kan början av den horisontella ledningen anas som ett smalt, ljust fyllt rektangulärt område.
Figur HARECS-19.51.1: Koaxialkabel för impedanstransformation

Impedanstransformation

Impedanstransformation i matarkabeln

  • Karakteristisk impedans som skiljer sig från lastresistansen ger, förutom stående vågor, impedanstransformation
  • Signalkällan ”ser” olika resistanser vid kabeländarna
  • $\lambda/4$-ledningar transformerar små till stora och stora till små resistanser
  • $\lambda/2$-ledningar ger ingen impedanstransformation

Matning av halv- och helvågsdipoler

Den här alternativtexten har ännu inte granskats.

1) Kort sammanfattning: En horisontell ledningssträcka märkt ”Z1” har i mitten en lodrät, stegliknande ritad dubbelledare nedåt, vars nedre ände är märkt ”Z2”.

2) Detaljerad beskrivning: En kraftig, vågrät linje löper från vänster till höger; nära båda ändarna finns två små, öppna cirklar på linjen. Ovanför linjens mittpunkt står texten ”Z1”. På denna mittpunkt syns två tätt liggande svarta punkter, från vilka ett lodrätt element leder nedåt. Detta element består av två parallella, vertikala linjer som är förbundna med flera korta, horisontella streck (stegliknande framställning). I den nedre änden slutar de två vertikala linjerna var och en i en enda svart punkt; under dem står texten ”Z2”. Ytterligare symboler, mått eller axlar förekommer inte.
Figur HARECS-19.52.1: Halvvågsdipol med impedanstransformation via matarledning

Beräkning av karakteristisk impedans

  • För en riktad impedanstransformation gäller: $Z = \sqrt{Z_\mathrm{E} \cdot Z_\mathrm{A}}$
  • Den karakteristiska impedansen fås som geometriskt medelvärde av matnings- och lastresistans

Räkneexempel 1

  • givet: $Z_A = \qty{60}{\ohm}$
  • givet: $Z_E = \qty{240}{\ohm}$
  • sökt: $Z$
$$\begin{split}Z &= \sqrt{Z_E \cdot Z_A}\\ &= \sqrt{\qty{240}{\ohm} \cdot \qty{60}{\ohm}}\\ &= \qty{120}{\ohm}\end{split}$$

Räkneexempel 2

  • givet: $Z_A = \qty{240}{\ohm}$
  • givet: $Z_E = \qty{600}{\ohm}$
  • sökt: $Z$
$$\begin{split}Z &= \sqrt{Z_E \cdot Z_A}\\ &= \sqrt{\qty{600}{\ohm} \cdot \qty{240}{\ohm}}\\ &= \qty{380}{\ohm}\end{split}$$

Impedansanpassning med pi-filter

Denna alternativtext har ännu inte granskats.

Ett kopplingsschema visar en förbindelse mellan två punkter betecknade ”TRX” och ”ANT”. Mitt på den övre ledningssträckan finns en spole. Två variabla kondensatorer är kopplade parallellt med spolen. Längst ned visas en jordsymbol.
Figur HARECS-19.52.2: Pi-filter för impedanstransformation

Mantelvågor

  • Mål vid uppbyggnad av en radiostation: Endast antennen ska stråla ut respektive ta emot signaler
  • Skärmade ledningar, t. ex. koaxialkabel, lämpar sig för detta
  • I idealfallet strålar de inte själva och tar inte upp strålning
  • Osymmetrisk koaxialkabel ansluts till symmetrisk dipol
  • På koaxialkabelns utsida kan högfrekventa strömmar flyta
  • Därmed strålar kabeln själv $\rightarrow$ mantelvågor
  • Mantelströmmar saknas i dipolbenet, vilket deformerar strålningsdiagrammet

Förhindra mantelvågor

  • Med en symmetreringstransformator, en balun (balanced-unbalanced)
  • Eller dämpa genom att linda koaxialkabeln runt en ferritkärna

Mantelvågor och likfassignaler

Motfassignal och mantelvågor

  • I idealfallet flyter lika stora, motriktade strömmar i en koaxialkabels inner- och ytterledare
  • Deras summa är noll – ren motfassignal
  • En ren motfassignal förhindrar att mantelvågor uppstår

Likfassignal och mantelström

  • Är strömsumman skild från noll uppstår en likfassignal
  • Likfasandelen flyter på ytterledarens utsida som mantelström
  • Mantelströmmen skapar en mantelvåg runt kabeln

Strömkompenserad drossel

  • Koaxialkabel lindad runt en ferritkärna dämpar mantelvågor
  • Denna konstruktion kallas strömkompenserad drossel

HF-isolationstransformator som mantelvågsspärr

  • Alternativ: HF-isolationstransformator, där primär- och sekundärlindning inte är förbundna
  • Ström som flyter in i en pol flyter nästan lika stor ut ur den andra – likfasandelen försvinner

HF-spänningar och mantelvågor

  • Saknas HF-likfassignaler: Ytterledaren har ingen högfrekvent spänning mot jord
  • Vid motfassignaler bildas det elektriska fältet enbart mellan inner- och ytterledare
  • Verkan utåt: Strömmarna tar ut varandra – inga mantelvågor
  • Mantelvågor hänger direkt ihop med HF-spänningar på ytterledaren

Symmetriska antenner och ytterledarspänning

  • Hos en symmetrisk antenn har varje dipolben en spänning mot jord
  • Förbinds antennbenen med koaxialkabelns ledare ger det en HF-spänning på ytterledaren

Jordningens inverkan hos antenner

  • Väl jordade antenner (t. ex. groundplane med avstämda eller nedgrävda radialer) har nära $\qty{0}{\volt}$ vid matningspunkten
  • Dåligt jordade groundplane-antenner kan vara känsliga för mantelvågor

Kontaktlös inkoppling i koaxskärmen

  • Mantelvågor kan uppstå genom kontaktlös inkoppling
  • Drar man en matarkabel parallellt med ett dipolben kopplar antennens närfält in i koaxskärmen

Spänningsbalun / autotransformator

Denna alternativtext har ännu inte granskats.

Kort: Kopplingsschema med en vertikal spole (autotransformator) med mittuttag till M och jord, uppe dragen till klämma A och nere till klämma B; beteckningar ”50 Ω”, ”Zant” och två gånger ”8”.

Detalj: Upptill går en vågrät ledarbana med öppna anslutningsklämmor i båda ändar, till vänster och höger vardera märkta ”A”; i dess mitt sitter en nod, från vilken en ledning går lodrätt nedåt till spolen (induktansen). Spolen är ritad vertikalt; ungefär i dess mitt är ett uttag draget åt vänster som går till en öppen klämma ”M”; på denna vågräta ledning står en jordsymbol (jord) nedåt. Spolens nedre ände är förbunden med en ledning åt höger som leder till en öppen klämma ”B”. Till höger om spolen står beteckningen ”Zant”. Parallellt med spolen, något till höger om den, går en streckad lodrät linje; bredvid spolen är talet ”8” inskrivet två gånger (en gång i det övre, en gång i det nedre avsnittet). Till vänster om den övre ledarbanan står ”50 Ω”. Förbindelsestället är markerade med svarta punkter.
Figur HARECS-19.54.1: Uppbyggnad av en spänningsbalun
Denna alternativtext har ännu inte granskats.

Kort: Kopplingsschema med en vertikal spole (autotransformator) med mittuttag till M och jord, uppe dragen till klämma A och nere till klämma B; beteckningar ”50 Ω”, ”Zant” och två gånger ”8”.

Detalj: Upptill går en vågrät ledarbana med öppna anslutningsklämmor i båda ändar, till vänster och höger vardera märkta ”A”; i dess mitt sitter en nod, från vilken en ledning går lodrätt nedåt till spolen (induktansen). Spolen är ritad vertikalt; ungefär i dess mitt är ett uttag draget åt vänster som går till en öppen klämma ”M”; på denna vågräta ledning står en jordsymbol (jord) nedåt. Spolens nedre ände är förbunden med en ledning åt höger som leder till en öppen klämma ”B”. Till höger om spolen står beteckningen ”Zant”. Parallellt med spolen, något till höger om den, går en streckad lodrät linje; bredvid spolen är talet ”8” inskrivet två gånger (en gång i det övre, en gång i det nedre avsnittet). Till vänster om den övre ledarbanan står ”50 Ω”. Förbindelsestället är markerade med svarta punkter.
Figur HARECS-19.54.1: Uppbyggnad av en spänningsbalun

Begränsningar hos mantelvågsspärren

  • Spänningsbalunen fungerar bara om den anslutna antennen verkligen är symmetrisk
  • Osymmetrisk belastning kan gynna mantelvågor
  • Kontaktlös inkoppling via de elektromagnetiska närfälten är fortfarande möjlig
  • En extra mantelvågsspärr på visst avstånd kan hjälpa till

Omvägsledning

Omvägsledning för att dämpa mantelvågor

  • $\lambda/2$-omvägsledning som ytterligare möjlighet att dämpa mantelvågor

Så fungerar $\lambda/2$-omvägsledningen

  • Symmetrisk antenn: Båda anslutningspunkterna behöver HF-spänning (lika till beloppet, $\qty{180}{\degree}$ fasförskjutna)
  • Med $\lambda/2$-omvägsledningen ansluts en av anslutningspunkterna (t. ex. hos en vikt dipol) till innerledaren via en fasförskjutning på $\qty{180}{\degree}$
  • Koaxialkabelns skärm ligger på jordpotential – därför uppstår inga mantelvågor
  • Beakta impedansen: Antennen måste ha fyra gånger koaxialkabelns impedans, eftersom varje anslutningspunkt bara visar halva resistansen
1) Kort beskrivning: Schematisk bild av en slingformad horisontell ledare ansluten till en ringformad koaxialkabelslinga.

2) Utförlig beskrivning: Bilden visar en schematisk bild av en slingformad horisontell ledare ansluten till en ringformad koaxialkabelslinga. Den horisontella ledaren består av en obruten del upptill och parallellt med den en del nedanför som är avbruten i mitten. Under den horisontella ledaren syns en ringformad slinga av koaxialkabel och en nedåtgående koaxialkabel märkt ”60 Ω”. Från mitten av den obrutna delen går en förbindelse till ytterskärmen på den utgående koaxialkabeln. Ena änden av den avbrutna delen är ansluten till innerledaren i koaxialkabelslingans vänstra ände och till innerledaren i den utgående koaxialkabeln. Den andra änden av den avbrutna delen leder till innerledaren i koaxialkabelslingans högra ände. Dessutom är ytterledarna i koaxialkabelslingan och i den utgående koaxialkabeln förbundna med varandra. En pil som pekar på koaxialkabelslingan är märkt med formeln ”l = λ/2 · V_K”. Ovanför den horisontella ledaren är en dubbelpil ritad, märkt ”λ/2”.
Figur HARECS-19.55.1: Omvägsledning

Frågor?


Länkar till den här presentationen