I fritt rum (vakuum) och även ungefär i luft kan våglängd ($\lambda$) och frekvens ($f$), som vi har lärt oss, räknas om till varandra med hjälp av ljushastigheten i vakuum ($c$):
$$\lambda = \dfrac{c}{f}$$För ledningar, inklusive antenntrådar, där vågor bildas kan man inte använda ljushastigheten i vakuum, utan behöver en korrektionsfaktor, den så kallade förkortningsfaktorn $k_\mathrm{v}$, som ofta ligger i storleksordningen $\qty{95}{\percent}$, alltså $\num{0,95}$. Den anger hur mycket långsammare utbredningen sker längs en viss ledning jämfört med i fritt rum, och multipliceras med ljushastigheten i vakuum:
$$\lambda_\mathrm{ledning} = k_\mathrm{v} \cdot \dfrac{c}{f}$$Förkortningsfaktorn är alltså förhållandet mellan utbredningshastigheten längs en ledning och utbredningshastigheten i vakuum.
Korrektionsfaktorn beror bland annat på tråddiametern, trådens isolering (dielektrikum) och omgivningens inverkan.
Som vi kommer att se spelar för förkortningsfaktorn hos en koaxialkabel bara det använda dielektrikumet roll, och kabelns övriga geometri (t. ex. diameter) kan försummas.
Eftersom korrektionsfaktorn ofta är ca $\num{0,95}$ (alltså $\qty{95}{\percent}$) behöver antenner ofta kortas med cirka $\qty{5}{\percent}$ för att bli resonanta.
